Antabus eller inte?

Men varför vill du prova? Varför riskera allting? Har inga erfarenheter av missbruk själv, men som jag har förstått så gäller det att hålla sig helt nykter resten av livet om man inte vill falla tillbaka. det låter kanske snävt, men alkohol är ju inte sååå härligt, så varför riskera något?

Ja precis, provade för drygt 1 mån sen, men vinet var inte lika gott längre! Fel vin?! Och det här med att helt plötsligt kunna ändra sitt drickbeteende, jag hade svårt att sluta "när" jag väl började dricka. Är väl kicken man vill få, men vet att så  kan man ju inte hålla på. Och nu är det säkert så att om läkar´n får veta detta så riskerar jag min sjukpenning. Kanske behöver jag mer konkret hjälp mot suget och begäret, hur stå emot lixom. Har inte käkat antabus så länge, inte konstigt kanske att suget gör sig påmint? Och kan jag inte hantera antabus intaget själv??? Tack för svaret föresten ( :

Men varför ska du sluta med Antabus..är det någon biverkan som du inte gillar? Eller handlar det om att du tror att du nu skulle kunna hantera sprit och därför inte vill ta det så du kan ta ett glas vin någon gång då och då? Du vet nog bäst men tycker det låter lite osmart att riskera att trilla tillbaka om man inte har en bra anledning. Och det är inget dömande i det utan bara min erfarenhet (har jobbat inom missbrukarvård) att det är inte så lätt som de flesta tror, man fixar det kanske en månad, kanske 6 månader men sen så händer nått som gör att man ska bara ta ett glas so blir 10 som ju var så skön känsla så det gör vi igen nästa dag. Tyvärr, och jag förstår att det är en sorg för de med dmissbruk att man inte kommer kunna göra det med måtta....kommer inte kunna a en lina bara vid fest, kommer inte kunna ta en drink bara en fredag, kommer inte kunna....

Att inte det gamla beteendet skulle komma tillbaks kan man aldrig veta, det fallerar alltid tillslut. Suget kommer göra sig påmint då och då, blir mer sällan efter en tid. Jag har själv varit nykter i sju år nu efter ett 10 årigt missbruk och i dagsläget känner jag inget sug efter just Alkohol men beroendet kan ge sig till känna på andra plan och det gäller att vara uppmärksam.
Listig, ful och stark är ett ord som passar bra in på beroende sjukdomen. 

Jag skulle rekommendera dig inte att hantera antabus intaget själv när du är ny nykter, det är så lätt att lura sig själv och oftast märker man det inte förens man sitter där igen i ett pågående återfall.
Be om hjälp.

Går du på möten? det är något som hjälpt mig mycket.

Jag har fått så mycket bra och värdefullt i min nykterhet, sådant jag aldrig trodde skulle vara möjligt för mig. 
Jag är påväg att hitta tillbaks till mig själv, den fina människan jag egentligen är men som inte har något utrymme i ett pågående missbruk.

Men jag är medveten att allt skulle raseras om jag valde att plocka upp igen och jag skulle inte klarat mig dit jag är idag om jag var ensam men jag har lärt mig be om hjälp och ta emot den hjälp som erbjuds. 

Jag har lärt mig uppskatta livet, på livets villkor  

Du gör exakt hur du vill, det finns inga rätt eller fel här.
Det finns en folkskara som insisterar på att missbruk och beroende är livslång och obotlig sjukdom men så tror dom säkert på jultomten också.
Prova dig fram, fungerar det så fungerar det.
 

Min sons pappa är periodare, en mycket betydande anledning till att vi inte längre lever tillsammans. Han har vid ett antal tillfällen supit till han fullkomligt klappat ihop, fått antabus, tagit dem, lagt av, varit nykter en tid och sedan supit tills han klappat ihop igen..

Jag vet att folk som inte har någon personlig erfarenhet av att ha med en alkis att göra (vilket jag kan svära på att anonym med sin tomte-teori inte har) tror att det kan bli bättre. Det kan det inte. Mitt ex skulle också kunna dirkca lite vin vid ett tillfälle utan att något händer. Då blir han styv i korken och tror att han är "botad". Nästa gång går det käpprätt åt helvete. Jag har sett detta om och om och om och om igen.

Har man ett alkoholproblem kan man inte dricka. Punkt 

Vidare:en människa med en missbruksproblematik är inte pålitlig, det är därför ni inte ska hantera antabusintaget själva. Du får ursäkta, men ni ljuger, manipulerar mm för att få det ni ska ha. Du kommer säkert att förneka vad jag säger, någon dig närstående kommer lika säkert att hålla med. Ni klarar inte av det där själva, så är det bara, och definitivt inte efter den korta tid som gäller dig. 

Värmande att få läsa ditt inlägg, härligt att du klarat detta så långt- bra!!! Jag har väl fått frågan om mer hjälp, men inte känt mig behövande av sådan hjälp. Och jag är fruktansvärt dålig på att be om hjälp, som jag säkert delar med många. Jag lider av social fobi oxå, så det där med möten är inte helt rätt. Har dock aldrig provat. Och det här med att hantera antabusen själv, har jag blivit insatt på det så borde de väl kunna hjälpa mig att ta dem. Visst kan tänkas lättare skita i tabletterna och dricka, men vet inte om jag klarar det bara. Tack för alla era svar!

Nej det ser man aldrig själv, man förnekar. 
Det är först när man varit nykter en tid och vågar se på sig själv med nyktra ögon som man förstår konsekvenserna av sitt handlande.

Jag var ingen snäll eller trevlig människa i mitt missbruk, usch nej verkligen inte.. men jag såg det inte då.
När jag först blev nykter var jag livrädd, rädd för människor, myndigheter.. rädd för att någon skulle se mig.
Jag hade turen att bli erbjuden hjälp och tillslut vågade jag ta emot den hjälpen, och på den vägen är det..

Utan den hjälpen hade jag nog inte levt idag.

Idag har jag man, barn, hus och ett fast jobb som jag sköter bra,  en trygghet. Jag kan ha det eftersom jag är nykter, jag kan vörna om mina nära och kära.
Och jag har vänner som älskar mig för den jag är idag och inte dömer mig för den jag var.  

Sluta INTE med antabus, det är så lätt att lura sig själv! Be din läkare ordna så att någon övervakar så att du verkligen tar det. Min pappa var alkoholist och mådde bra så länge han tog antabus, men han lyckades ofta manipulera och hoppa över sina läkarbesök och då trillade han dit igen. Han dog nyligen pga alkoholen. Mitt råd är att söka all hjälp du kan få, för du klarar inte detta själv, vad du än tror. Har du en bra psykologkontakt som du trivs med? Det är viktigt att du berättar om dina tankar och inte döljer något. Tro inte att du kan dricka lite grann, och ljug inte om ditt drickande! Ingen kan hjälpa dig om du inte är ärlig, och du kan aldrig bli frisk om du inte vill själv. Trivs du inte med din psykolog/läkare så byt! Möten funkar inte för alla, jag hade själv inte trivts i någon självhjälpsgrupp, men du behöver definitivt ha någon att bolla dina tankar med. Det vore nog bra att ta upp din sociala fobi med din läkare också, om du inte redan gjort det, det är annars lätt att ta till alkohol som självmedicinering. Alkoholism är en fruktansvärd sjukdom, men den går att leva med så länge du inser dina problem och gör allt du kan för att avstå. Jag hoppas att allt löser sig för dig!

Älskar glöggsmaken, får man dricka den alkoholfria varianten med antabus? Lite?

Så vitt jag förstår så är det ju alkohol man inte kan dricka när man intar Antabus samtidigt. Så alkoholfri glögg är väl samma sak som att dricka saft med Antabus, det går väl?

Om du har svårt för att ta antabus för egen maskin så be om hjälp!
Är det verkligen värt det att få en knäpp igen och försöka ta livet av dig?
De flesta kommunér har alkoholmottagning där  du kan komma och få din antabus och samtidigt ha en kontakt som stöttar dig.

Ditt liv är värt mer än en fylla och om du är osäker på om du klarar dig på egen hand så ta til hjälp!
Ett lyckat självmordförsök kan du inte ångra!!

Lycka till! Du kan klara det här, om du så skall få hjälp med att ta ditt antabus livet ut!!

Du kan!!!!!!!!         

Tack för all respons, verkligen! Jag väntade ut de 14 dagarna innan jag drack, och det gick bra - förutom att jag blev, ja bakis. Nej, nej, nej. Men jag läste någons inlägg någonstans med det här att INTE DRICKA ENSAM. Jag har nyligen separerat från en man jag blev medberoende tillsammans med, och där jag utvecklade eget smyg drickande. Nu lever jag ensam, har inga egna nära vänner, så att inte dricka ensam är ett stort steg. Speciellt när man är duktig på att smyga med det. Får väl se hur det går.