Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Vem är häktad? Du anar inte så hoppfull jag först blev när jag såg ditt namn. Men antar nu i efterhand att det var förgäves. Den där pedofilen lär väl aldrig bli avslöjad. Fy fan för det äcklet säger jag bara! Han borde få sparken från alla sina ämbeten och privilegier. För all framtid. 

Jag vet tyvärr inte vem just du pratar om men odågor finns det gott om.
Jag syftade på min man, eller om man ska säga ex nu...

Förstod nästan det. Men man måste få önskedrömma lite ibland. Mitt i all orättvisa och elände. 

Fast din clownfrisyr är ganska snajjsig

Nej. Nu får det va. 

Vad skriver man ens? 

idag när jag såg dig slog mitt hjärta frivolter. Men du kanske helst hade velat undvika mig? Sluppit träffa mig överhuvudtaget? 

Du har en speciell plats i mitt hjärta. Spelar ingen roll hur lång tid det var sen vi pratade. Jag minns dig i detalj. Även om du tror att jag svek dig, eller lekte - så gjorde jag inte det. Minns när du sa att du ville ha mitt hjärta. Det är ditt. 

Jag känner mig väldigt lättad över att inse att du fortfarande finns där, men jag blir så sjukt osäker när det går flera dagar utan ett livstecken. Ja, jag vet att det låter illa men det är faktiskt inte svårt att skicka ett kort sms även om man är upptagen. Hoppas att vi kan ses snart igen. Då kan jag iaf berätta lite andra saker för dig om hur jag tänker, sånt som kan vara viktigt för dig att förstå. Vill bara inte skrämma bort dig med mina känslor så jag måste hålla tillbaka lite. Förstår att det får mig att se osäker ut också, men jag ÄR osäker efter det du sa första gången. Jag vill inte att du ska tro att jag är som alla andra, för det är jag inte. Jag vill kunna vara så där varm och härlig mot dig som jag egentligen vill, men tar du det på rätt sätt? Kan du se möjligheterna och uppskatta allt det fina som vi kan ha ihop? Jag hoppas det...

Arvid, jag var kär i dig. Fortfarande är det. Har du glömt mig än?

Att jag fick se dig så nära idag gjorde mig lycklig och pirrig, även om jag förstås blev starkt nervös i stunden. Den effekten har du alltid haft. Jag förstår däremot inte hur jag ska tolka dig? Du är ett mysterium i sättet du behandlar mig. 

Nattatankar.

Det är ju lätt att hoppas eller lura sig själv att någon man tycker om skriver om en här. Eller hur? Hur stor är sannolikheten liksom? Flera gånger har jag dock tänkt att hen faktiskt läser här. Men sen ändrar jag mig. Det är nog inte personen ändå.