• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (yay :))

    Jag dör lite inombords när jag ser dig.

    Din röst skär in i min själ, dina ögon speglar allt gott hos dig, och jag saknar att dra mina fingrar genom ditt hår..

    Jag har inte ens fått någon anledning till varför det blev aom det blev, även om jag kan ana. Visst, jag är ung osv- men när till och med äldre (60+) säger att jag har mer livserfarenhet än dem, så måste det väl bwvisa någon sorts mognad hos mig.

    Jag saknar din närhet och din värme.. snälla bara hör av dig..

  • Anonym (yay :))

    Rather be (av clean bandit ft. Jess glynne) just for you.. bara du kunde höra mig! :/

  • Älskade J

    Om du visste hur mycket jag tänker på dig. Jag har inga svar på hur framtiden ser ut. Men jag vet att jag vill ha kontakt med dig. Jag blir glad för det lilla du kan/vill ge. Tänk om jag vågade fråga om en "lunchdejt".

  • Anonym (mm 3)

    X. Jag är typ rädd för dig.. Eller ja, mer för vad som händer med mig när jag är med dig. Det spelar verkligen ingen roll hur cool jag försöker vara, hur mycket distans jag försöker hålla eller hur mycket jag intalar mig själv att det bara är för njutning. Det går alltid bra i början, men sen blir jag uppslukad i det. Jag börjar vilja ha dig hela tiden, jag börjar längta och sakna och jag liksom förlorar kontrollen över dom där hårt förträngda känslorna. Jag vill inte känna något för dig, men jag kan liksom inte låta bli. Jag tycker om hur jag känner när du är i närheten, hur det känns när du tittar på mig, hur hjärtat pumpar lite hårdare och hur det känns som det går stötar genom hela min kropp när vi har sex. Det finns _ingen_ som kan jämföra sig med detta. Dom kan vara hur bra som helst, snygga, rika och charmiga, men ingenting spelar någon roll när jag jämför dom med dig. När jag är med dig så är det som att min världen runtom försvinner. Jag vet att du måste känna någonting eftersom du hela tiden återvänder till mig. Du ligger inte med några av dina andra ex och du har enligt din egen utsago aldrig gjort det heller, för när det är slut så är slut har du sagt. Trots detta återvänder du gång på gång till mig. Du kan säga att jag är bra i sängen, men vi gör mer än bara ha sex. Du säger också själv att vi troligtvis fortfarande hade varit tillsammans om jag inte hade betett mig som jag gjorde. Allting med oss är fruktansvärt komplicerat. Att inleda någonting med dig som andra skulle få veta hade orsakat enorma reaktioner. Trots detta kan jag tänka på minst 30 anledningar till att du borde vara med mig. Det känns som att vad alla andra tycker inte spelar någon roll överhuvudtaget, bara jag har dig. Jag hade riskerat vad som helst för din skull. Vi kan inte återskapa vad vi en gång hade och det tror jag inte vi vill heller. Jag vill bara släppa loss det jag lägger band på och känna det jag känner. Jag vill älska dig, kunna röra dig varje dag, kunna känna dina armar runtom mig, kunna sova bredvid dig, kunna prata med dig, skratta med dig, uppleva saker med dig, ha sex med dig och bara vara med dig varje dag tills vi blir gamla och dör. Jag är inte samma person som jag var för tre år sedan. Jag har växt, mognat, kommit till insikt och blivit vuxen. Jag vet nu vad som gick fel och jag vet hur jag ska undvika att det blir så igen. Jag är helt säker på att du oroar dig för att saker ska bli som de var förr, men det finns ingen risk för jag vill aldrig mer förlora dig. Så snälla, kan du ge mig den där chansen som jag har jobbat så hårt för och längtat så mycket efter nu?

  • Anonym (Saknar 2)

    Hej, jag vet att jag egentligen borde skicka det här till dig men skriver det istället som en form av terapi på en sajt som fl.

    Jag älskar dig, det vet du men jag tror inte riktigt du förstår hur mycket eller hur mycket jag önskar att saker hade varit annorlunda.
    Jag ville ha dig från första dagen jag såg dig och ännu mer när jag började lära känna dig. Du var verkligen min bästa vän och i dig kunde jag anförtro allt jag kände, tyckte och tänkte och det kändes bara rätt.

    Jag sa inte som det var för då var du tillsammans med en av mina bättre vänner. Han och jag är fortfarande vänner men jag undrar om jag gjorde rätt. Moral och vänskap åt helvete, känns som att jag missade min enda chans till ett liv med dig.
    Av rädsla... nej, jag trodde på allvar att du var med den bättre av oss och jag ville framförallt att du skulle ha det bra, därför lika mycket av rädslan att riskera vår vänskap höll jag tyst.

    Idag ser saker och ting annorlunda ut. Jag har familj, ansvar som jag inte bara kan kasta åt sidan och därför är jag olycklig men jag vet också att om jag söker lyckan och sviker mitt ansvar kommer jag att orsaka samma kval hos mitt barn som jag själv fick lida och det skulle gnaga på mitt samvete och göra mig olycklig det med.

    Samtidigt stänger sig fönstret ännu mer med tiden som går. Du har gått igenom mycket lidande sedan det tog slut mellan er, du har eller ska konvertera, jag är inte säker på vilket och dessutom ska du flytta till iran för en annan karl.

    Jag... saknar dig, den du var innan allt skit hände, den som jag umgicks med, var intim med, den jag blev kär i. Jag bryr mig inte om du föredrar att leva ditt liv med någon annan men jag tycker väldigt illa om att du låter dina dåliga erfarenheter forma dig till... nån helt annan än den underbara människa du en gång var.

  • kvinna 34
    Anonym (mm 3) skrev 2014-03-31 00:26:52 följande:
    X. Jag är typ rädd för dig.. Eller ja, mer för vad som händer med mig när jag är med dig. Det spelar verkligen ingen roll hur cool jag försöker vara, hur mycket distans jag försöker hålla eller hur mycket jag intalar mig själv att det bara är för njutning. Det går alltid bra i början, men sen blir jag uppslukad i det. Jag börjar vilja ha dig hela tiden, jag börjar längta och sakna och jag liksom förlorar kontrollen över dom där hårt förträngda känslorna. Jag vill inte känna något för dig, men jag kan liksom inte låta bli. Jag tycker om hur jag känner när du är i närheten, hur det känns när du tittar på mig, hur hjärtat pumpar lite hårdare och hur det känns som det går stötar genom hela min kropp när vi har sex. Det finns _ingen_ som kan jämföra sig med detta. Dom kan vara hur bra som helst, snygga, rika och charmiga, men ingenting spelar någon roll när jag jämför dom med dig. När jag är med dig så är det som att min världen runtom försvinner. Jag vet att du måste känna någonting eftersom du hela tiden återvänder till mig. Du ligger inte med några av dina andra ex och du har enligt din egen utsago aldrig gjort det heller, för när det är slut så är slut har du sagt. Trots detta återvänder du gång på gång till mig. Du kan säga att jag är bra i sängen, men vi gör mer än bara ha sex. Du säger också själv att vi troligtvis fortfarande hade varit tillsammans om jag inte hade betett mig som jag gjorde. Allting med oss är fruktansvärt komplicerat. Att inleda någonting med dig som andra skulle få veta hade orsakat enorma reaktioner. Trots detta kan jag tänka på minst 30 anledningar till att du borde vara med mig. Det känns som att vad alla andra tycker inte spelar någon roll överhuvudtaget, bara jag har dig. Jag hade riskerat vad som helst för din skull. Vi kan inte återskapa vad vi en gång hade och det tror jag inte vi vill heller. Jag vill bara släppa loss det jag lägger band på och känna det jag känner. Jag vill älska dig, kunna röra dig varje dag, kunna känna dina armar runtom mig, kunna sova bredvid dig, kunna prata med dig, skratta med dig, uppleva saker med dig, ha sex med dig och bara vara med dig varje dag tills vi blir gamla och dör. Jag är inte samma person som jag var för tre år sedan. Jag har växt, mognat, kommit till insikt och blivit vuxen. Jag vet nu vad som gick fel och jag vet hur jag ska undvika att det blir så igen. Jag är helt säker på att du oroar dig för att saker ska bli som de var förr, men det finns ingen risk för jag vill aldrig mer förlora dig. Så snälla, kan du ge mig den där chansen som jag har jobbat så hårt för och längtat så mycket efter nu?

    Tycker ni ger det en ärlig chans , och ger helhjärtat det med att förtränga känslor går inte är omöjligt och varför göra det när ni känner likadant .
  • Anonym (mm 3)
    kvinna 34 skrev 2014-03-31 07:26:32 följande:
    Tycker ni ger det en ärlig chans , och ger helhjärtat det med att förtränga känslor går inte är omöjligt och varför göra det när ni känner likadant .

    Så det låter inte helt knäppt? Planerae nämligen att säga detta till honom idag..
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!