Utlandsföräldrar diskuterar

Dagens ämne:

Min dotter har börjat pa förskolan i ar och det gar jättebra. De är 40 barn pa förskolan och 10 pedagoger.
Maten lagas pa plats av inhemska färska ravaror sa det är ju toppen. Varje dag far de förrätt, varmrätt och efterrätt till lunch! Den här veckan har det varit "smakvecka" för att barnen ska lära sig att upptäcka nya smaker och vaga testa ny mat. En dag fick de endivesallad med grönmögelost till förrätt?! En annan dag fick de bläckfisk i tomatsas och chocladpudding med banan till efterrätt.

Vad äter era barn pa förskolan?

Oh, yay! Vad glad jag blir att du startade tråden, TS! Jag bor själv i Sverige men är väldigt intresserad av just vardagslivet i andra länder. Det man kan läsa sig till är ju mer om turistande och sevärdigheter, det är en helt annan sak att få höra hur det är att bo i landet. Tyvärr är min franska för dålig för att läsa bloggar på franska, annars vore ju det ett alternativ. Jätteintressant om det kommer berättelser från fler ställen också.

Jag har ett par frågor om det språkliga för er som bor utomlands med barn:
1. Lär ni barnen svenska?
2. Finns det någon vuxen i familjen som talar landets språk? Om inte, kompenserar ni för detta på något sätt? (Även om barnen går i skolan eller på dagis så har de ju alltid en nackdel jämfört med barn som även talar landets språk hemma. Vissa väljer att kompensera för detta med extra studier eller kanske genom att ha barnpassning som talar språket, andra känner inte att kompensation behövs.)
3. Hur väl talar du/ni (som är svenskspråkiga modersmålsmässigt) språket i landet? Känner du att du klarar dig bra på din nivå eller vill du utvecklas mer? Tar du några kurser eller funderar på att göra det? Kanske känner du att du klarar dig på bara engelska?
4. Ni som har lite större barn, har ni upptäckt några problem kopplade till barnens tvåspråkighet (om barnen nu lär sig svenska också)?

TS: Hur är mödravården i Frankrike? Du nämnde i en annan tråd att det var mycket strikt, du får gärna berätta lite om vad man får för råd där gällande mat, alkohol, cigaretter, vitamin- och mineraltillskott, träning ... Ja, lite allmänt sådär. Hur har du upplevt klimatet i landet gällande amning (Frankrike har ju väldigt låg andel ammande)?

Ska bli toppenintressant att följa tråden! 

Kul tråd 
Jag bor i Australien med min australiensiska man och är gravid med vårt första barn, vecka 22 nu.
Tänkte försöka svara på frågorna tidigare i tråden från hur jag tänker mig att det ska bli, men det vet man ju aldrig...
1. Jag tänker prata svenska med mitt barn så mycket jag kan. När man är med icke svensktalande så uppfattas det ju som oförskämt av förståerliga skäl, så jag kommer väl att prata engelska en hel del också.

2. Min man pratar bara engelska, men har lärt sig lite svenska och jag hoppas att vi kommer att spendera ett år i Sverige om inte för lång tid så att både min man och vårt barn kan lära sig mer svenska.

3. Jag pratar bra engelska. Har läst på universitet här och jobbar nu som lärare för år 2-3 och pratar i princip uteslutande engelska på dagarna. Jag läser mycket på både svenska och engelska, men föredrar numera att läsa på svenska eftersom jag har lite hemlängtan.

4. Jag har ju som sagt inte barn ännu, men jag jobbar som språklärare på svenska skolan här och har en grupp av 4-7åringar ett par timmar varje lördag, Jag har inte sett några nackdelar i att barn lär sig sin förälders modersmål. En del har något försenad språkutveckling till en början, men det tar de i allmänhet igen och det finns så många fördelar med att vara tvåspråkig.

Jag funderar lite på skillnaderna i mödravård i sverige och här. Jag har ju inte varit gravid i Sverige, så jag vet inte hur det funkar.
Jag går till ett public maternity hospital och har träffat en barnmorska i vecka 16 och vecka 22. Nästa BM tid är i vecka 28 då jag också ska göra ett glukostest för att upptäcka eventuell graviditetsdiabetes,
UL hade jag i vecka 20 och det varade i ca 45 minuter då de räknade fingrar och tår, mätte organ och kroppsdelar samt kollade hjärtfrekvens.
I övrigt kollar BM min vikt, storlek på livmoder, blodtryck och lyssnar på bäbisen hjärtljud,
 
Skiljer sig detta från Sverige? Jag är väldigt imponerad över att alla mina besök är täckta av den allmänna sjukförsäkringen och vi inte betalar någonting vid besöken.

När det gäller föräldrarledighet är det väldigt annorlunda här. Jag har rätt till ett års obetald ledighet från min arbetsgivare och får betalt från staten de första 18 veckorna, ca. 3000 kr/veckan före skatt. Så ekonomiskt blir det en stor omställning för oss när bäbisen kommer. Jag kommer dessutom att ha en månads obetald ledighet innan förlossningen då jag inte vill jobba mina sista veckor i början av ett nytt läsår.

Oj, vad långt det blev. Ser fram emot att läsa om hur mina upplevelser skiljer sig från era. 

Ni som har erfarenhet av att ha spädbarn i ett annat land får jättegärna berätta lite om hur inställningen till amning varit!

Oj, 6 veckor! Jag trodde det var rekord med 10 veckor, som här i Frankrike. Det maste vara väldigt jobbigt för mammorna att lämna sa sma barn!! Men som sagt, har man inget val... Vad skönt att du har kunnat ta hand om ditt barn sa pass länge som 8 manader i alla fall!  Hur är det med amningen i Australien?Eh, nej man kan inte räkna med nagon hjälp fran la CAF! Jag undrar om dagis är dyrt eller billigt jämfört med i Sverige? Jag vet ju inte vad det kostar i Sverige, men här betalar man mer om man tjänar över en viss niva. Lite orättvist kan man tycka, att inte alla har samma tariff, men sa är det. Pa varat dagis ligger summan pa ungefär 500 ? (Ca 5000 kr) i manaden för heltid (8 timmar/dag, 5 dagar i veckan.) Var lilla skrutta gar halvtid nu.

En känslig fraga;

Tror ni att det är sant att svenska pappor är mer involverade och hjälper till mer hemma och med barnen, eller är det en stereotyp? Byter era män blöjor till exempel? Var de närvarande vid förlossningen?  Här som i Sverige är de flesta pappor med vid förlossningen och klipper navelsträngen, osv. Är det likadant där ni bor, (om ni inte är gifta med en svensk man)?

Hello, hoppas att nagon finns kvar här i traden.

Tänkte fraga er hur barnvagnsvänligt ni tycker att det är där ni bor? Här är det lite knepigt att förflytta sig med barnvagn; trottoarerna är för smala, oftast finns det höga trappor upp till entréerna pa affärer och andra ställen och inga ramper, i manga hus finns inte hiss, inklusive i parkeringshus. I varat hus finns det tva hissar men bada har bara plats för max 2 personer,( ca1m² golvyta)
Vi köpte en liten vagn till dottern, en sadan där som man kan ha bade som liggvagn, köra med bilbarnstolen och senare sittvagn. Den känns ända aningen för stor, fast jag kommer saklart att använda den nu igen. När hon var riktigt liten promenerade jag mycket med henne i bärsele eftersom det var sa krangligt att ta sig fram med barnvagn. Egentligen skulle vi behöva en syskonvagn, men det finns helt enkelt ingen som är tillräckligt liten. Den kommer inte att fa plats i hissen och man vill heller inte riskera att fa sura kommentarer hela tiden eftersom mötande maste ut i gatan för att de inte kan passera pa trottoaren. Här har stadsplanerarna verkligen inte tänkt pa varken barn eller rullstolsburna. Jag kan inte ens föreställa mig hur knepigt det maste vara att förflytta sig i rullstol här...
Hur är det där ni bor?