Utlandsföräldrar diskuterar

Dagens ämne:

Min dotter har börjat pa förskolan i ar och det gar jättebra. De är 40 barn pa förskolan och 10 pedagoger.
Maten lagas pa plats av inhemska färska ravaror sa det är ju toppen. Varje dag far de förrätt, varmrätt och efterrätt till lunch! Den här veckan har det varit "smakvecka" för att barnen ska lära sig att upptäcka nya smaker och vaga testa ny mat. En dag fick de endivesallad med grönmögelost till förrätt?! En annan dag fick de bläckfisk i tomatsas och chocladpudding med banan till efterrätt.

Vad äter era barn pa förskolan?

Oh vad spännande! När ska ni flytta?

Hej igen Boll!
Jag börjar med att svara pa dina fragor om att bo utomlands med barn;
1. Jag talar svenska och franska med min dotter. Det är enklare att tala svenska med henne när vi är ensamma eftersom jag är den enda som talar svenska och det ibland kan kännas knepigt att behöva översätta för andra närvarande vad jag säger till dottern. Hon förstar svenska men talar franska för tillfället. Hon har ju inte kunnat prata sa länge sa vi far se hur det utvecklas. Jag är annars mer för teorin att lära barnen ett sprak i taget och det har jag redan fatt mycket kritik för. (Ett ämne för en helt ny trad, kanske?)
2. Dotterns pappa är fransman och talar inte svenska sa vi talar franska hemma. Jag har funderat pa svensk barnpassning sa att hon far höra mer svenska, men vi har inte plats att välkomna en au pair t.ex.
3. Jag känner att min franska är helt flytande bade i tal och i skrift och jag klarar mig bra pa den niva som jag har idag. Jag läser franska böcker och tidningar och jobbar med administration och marknadsföring pa ett franskt företag. Däremot tycker jag att man alltid bör försöka fortsätta att utvecklas sprakmässigt!
4. Vi far se när hon blir äldre, som sagt...

Vad kul att se att sa manga hakar pa traden!

Om mödravarden i Frankrike;
Det beror lite pa om man väljer att bli uppföljd pa sjukhuset eller av en privat gynekolog. Jag har valt privat bada gangerna. Man far komma pa kontroll en gang i manaden och det görs ett snabbt ultraljud vid varje besök utöver de 3 obligatoriska ultraljuden. Alla erbjuds NUPP och KUB-test. Man tar ett blodprov i början av graviditeten för att se om man har immunitet mot toxoplasmaparasiter. Har man inte det blir det blodprov en gang i manaden för att kolla sa att man inte blivit smittad. Man far inte dricka rödtjut och äta mögelost som en del verkar tro, utan man far ganska strikta kostrad speciellt om man inte är immun mot toxoplasma; Köttet ska helst ligga i frysen 72 timmar innan det tillagas, grönsaker ock frukt ska helst kokas annars alltid skalas, man ska inte äta pastejer, patéer, rökt lax, skaldjur, opastöriserad ost , raa ägg, osv. Man bör absolut inte ga upp mer än 12 Kg i vikt.  Det är läkaren som har följt graviditeten som kommer att närvara vid förlossningen och det kan kosta skjortan. (Jag har fatt en offert pa 800 € av min läkare. ) Att ga pa kontroller pa ett "statligt" sjukhus och föda där tror jag är gratis, annars beror det pa vilken läkare man väljer, vilken tilläggsförsäkring man har osv, men jag har säkert lagt ut flera tusen (kronor) redan bara pa läkarbesök. Man far tillbaka det till en viss del fran försäkringskassan, men inte 100%. Kejsarsnitt är vanliga - pa kliniken där jag ska föda ligger antalet pa 30%. Epiduralbedövning är nästan standard - för man erbjuds inga alternativ! I alla fall är det den enda smärtlindring som finns pa "min" klinik, de har inte ens lustgas.

Förra gangen jag lag pa BB fragade de innan om jag ville amma eller inte, men om man väljer att inte göra det är det ingen som höjer pa ögonbrynen. Jag valde att amma ganska länge, 7-8 manader, och fick manga förvanade kommentarer. Det är inte lätt att amma nagon annanstans än hemma eftersom folk i allmänhet är ganska "pryda" (eller ovana vid ammande mammor helt enkelt) och jag har i alla fall aldrig vagat amma tex pa en restaurang. Jag har inga exakta siffror men jag tycker mig minnas att ca 70% av mammorna försöker amma men att bara 5% fortsätter efter 3 manader.  Det kan hänga ihop med den korta mammaledigheten. Man har 16 veckor betald mammaledighet vilka maste pabörjas 6 veckor innan BF, sa föder man pa utsatt tid har man 10 veckor hemma med bebis. Pappan har rätt till 11 dagar! Jag har kunnat jobba mycket hemifran (familjeföretag) sa därför kunde jag fortsätta amma. Manga barn börjar förskolan vid 2,5 manaders alder  :(

Boll;

Jag har sett hur det ser ut pa bebisavdelningen pa min dotters dagis. De har tio spädbarnsplatser men jag vet inte hur mycket personal som har hand om den avdelningen. Man kan tänka sig att de maste vara minst fyra eller fem för att kunna ta hand om dem, särskilt om de skriker mycket och maste bäras runt. De har ett rum med vaningsspjälsängar till bebisarna. (Det ser tyvärr mest ut som burar:(() Jag vet inte vad de gör pa dagarna - matar dem och byter blöja antagligen och har dem pa filtar pa golvet eller i babysitters. De gar inte ut och promenerar med dem i alla fall.

Det är lite olika beroende pa vilken "kommun" du bor i hur lätt det är att fa tag pa dagisplats. Ibland är det lang väntetid, allra längst för barn mellan 18 manader och 3 ar, den alder da man kan tycka att det känns lättare att lämna dem pa dagis. Annars är det privat dagmamma som gäller, alternativt mor- eller farföräldrar.
De flesta börjar smaskolan "la maternelle" när de är 3 eller 4, lite beroende pa vilken tid pa aret de är födda.
Skolan är gratis men man far betala all utrustning sasom pennor, papper, böcker mm. Skolmatsalen är ocksa avgiftsbelagd. Man kan fa barnbidrag och diverse andra bidrag fran "försäkringskassan" la CAF, men om man tjänar över en viss summa per ar far man ingenting.

En känslig fraga;

Tror ni att det är sant att svenska pappor är mer involverade och hjälper till mer hemma och med barnen, eller är det en stereotyp? Byter era män blöjor till exempel? Var de närvarande vid förlossningen?  Här som i Sverige är de flesta pappor med vid förlossningen och klipper navelsträngen, osv. Är det likadant där ni bor, (om ni inte är gifta med en svensk man)?

Ja, som sagt om man är utvandrad fran Sverige har man inte rätt till nagra bidrag därifran - (utom folkpension

tror jag, men det ligger ju ett tag framat i tiden.)
Vi uppfyller inte kraven för nagra som helst bidrag i Frankrike heller utan betalar allt själva. Det är ju skönt för oss i och för sig, men jag tycker nog att alla kunde fa barnbidrag i alla fall..Tyvärr har jag förstatt att det är väldigt mycket fusk med detta i Frankrike, särskilt som byrakratin är sa kranglig. Arbetsfömedlingen, försäkringskassan, skatteverket osv har nyligen kommit pa att det kan löna sig att samköra sina filer. Tja, better late than never.

Min man var närvarande vid förlossningen men har nästan aldrig bytt en blöja eller badat var dotter pa de tva ar han har haft chansen. Halla, han JOBBAR ju?!  Nej, nu är jag elak. Han lagar mat och dammsuger och aker och storhandlar sa det jämnar ut sig
 

Ett inlägg om nagot helt annat: Jag sag ett reportage pa TV där de talade om att snatteriet hade ökat i franska affärer. Vilken var da den produkt som var mest "eftertraktad" att snatta? Märkeskläder? Elektronik? Smycken?
Nej - OST! 

Hello, hoppas att nagon finns kvar här i traden.

Tänkte fraga er hur barnvagnsvänligt ni tycker att det är där ni bor? Här är det lite knepigt att förflytta sig med barnvagn; trottoarerna är för smala, oftast finns det höga trappor upp till entréerna pa affärer och andra ställen och inga ramper, i manga hus finns inte hiss, inklusive i parkeringshus. I varat hus finns det tva hissar men bada har bara plats för max 2 personer,( ca1m² golvyta)
Vi köpte en liten vagn till dottern, en sadan där som man kan ha bade som liggvagn, köra med bilbarnstolen och senare sittvagn. Den känns ända aningen för stor, fast jag kommer saklart att använda den nu igen. När hon var riktigt liten promenerade jag mycket med henne i bärsele eftersom det var sa krangligt att ta sig fram med barnvagn. Egentligen skulle vi behöva en syskonvagn, men det finns helt enkelt ingen som är tillräckligt liten. Den kommer inte att fa plats i hissen och man vill heller inte riskera att fa sura kommentarer hela tiden eftersom mötande maste ut i gatan för att de inte kan passera pa trottoaren. Här har stadsplanerarna verkligen inte tänkt pa varken barn eller rullstolsburna. Jag kan inte ens föreställa mig hur knepigt det maste vara att förflytta sig i rullstol här...
Hur är det där ni bor?