• January

    Utlandsföräldrar diskuterar

    Lägger till den här tråden bland favoriterna! Jag bor i Italien sen ungefär 6 år och väntar nu mitt första barn (är i vecka 12), funderar naturligtvis ganska mycket på hur man ska lösa allt med språket osv. Jag kommer absolut att prata svenska med barnet hemma, min man håller på att lära sig svenska också så att han inte ska bli "utanför" om vi pratar svenska :) Jag kan flytande italienska,  var på utbytesår i Italien när jag var 16 så jag har i princip pratat italienska i 10 år nu och jag har gjort hela min universitetsutbildning här. 

    Vet inte heller vad det är för skillnad på mödravården i Sverige och här, eftersom detta är min första graviditet. Här går jag till en privat gynekolog, träffar henne ungefär varannan månad - dyrt, men vi får tillbaks massor på försäkringen. Gör dock alla ultraljud på sjukhuset. (vecka 14, vecka 20 och sista i vecka 32). Får själv hålla koll på vikt och blodtryck och meddela läkaren om något verkar konstigt. (Kollar var 14:e dag ungefär). Känns helt okej såhär långt :) Är lite nervös inför förlossningen, har många kompisar som inte har haft så jättebra upplevelser här. MÅNGA kejsarsnitt till exempel, det verkar som att på vissa sjukhus sätter de en gräns på hur många timmar det får ta att föda och om man går över det blir det snitt. Ska forska ordentligt i vilket sjukhus som verkar bäst innan vi bestämmer oss. Som tur är bor jag nära en stor stad (Milano) så det finns en del valmöjligheter!

    Spännande att höra alla andras erfarenheter!  

  • January
    Carla82 skrev 2011-10-24 15:14:43 följande:
    Jag har fött här...vaginalt. Det är tanken även denna gången om allt går som det ska. Födde på vatikanens sjukhus där gör de helst inte kejsarsnitt om det inte absolut behövs eller är planerat. Fick epidural...däremot finns ingen lustgas tex. Jag har en bra upplevelse även om vissa delar var dramatiska...inte pga personalen dock som var jättebra. Har valt att byta sjukhus den här gången till ett som inte är kopplat till kyrkan...än så länge trivs jag och jag har i stort bara hört positiva saker.  

    Skönt att höra att någon har en positiv upplevelse! :) Tror att problemet mest ligger hos de små sjukhusen, har ett nära där jag bor där flera väninnor har fött och alla har slutat med kejsarsnitt...kanske en tillfällighet, men det känns inte så positivt. Har ju naturligtvis ingenting emot kejsarsnitt men jag vill i alla fall att det ska vara välmotiverat :) Tror jag kommer hamna på universitetssjukhuset i Pavia (gör ultraljuden där) till sist, eller möjligtvis på något av de större sjukhusen i Milano. 

    Annars känns det mesta väldigt bra :) Är liiite orolig för hur det ska bli med jobb osv sen när barnet är här. Jag kommer ta examen just innan det föds så sen kommer jag nog vara hemma hela första året, vilket känns superbra! Men misstänker att det kommer bli knepigt att hitta jobb sen. Arbetar du?
  • January
    Carla82 skrev 2011-10-24 16:20:08 följande:
    Nej, skrev det i ett inlägg lite längre upp. Det lönade sig helt enkelt inte. Jag är helt emot att lämna barnen med farmor...hon är en underbar människa men inte deras mamma. Svårt att hålla rollerna sen. Har ingen examen men skulle kunna klara mig bra ändå. Krisen slog till precis när sonen fick plats på scuola materna så då var det inte lätt att hitta jobb och nu är jag gravid och därför ligger det lite på is. Tänkte satsa på de här småbarnsåren och ta tag i det där med jobb sen. Här är det ju i alla fall en "godkänd" anledning att ha varit borta från arbetsmarknaden för att vara hemma med barn. Att sätta sonen på privat dagis hade kostat största delen av min lön om jag hade jobbat...kändes onödigt och vi har ingen möjlighet att få kommunal plats på "nido" för maken tjänar för bra (normalhög lön för att vara här). Men vi har klarat oss bra ändå som tur är. Jobbar som tolk på barnsjukhuset svenska/engelska vid behov. Vissa månader blir det mycket andra inget...men det är skönt att komma ut lite också och få lite skrammel i kassan. Ger privatlektioner i engelska också för undervisningen i engelska är undermålig och många ligger efter. Nu ska jag gå på föräldramöte i skolan...får väl se om det ger nåt vettigt. Men lärarna på grundskolan verkar bra hittills i alla fall.

    Jaha oj missade att du redan skrivit det Glad

    Jag kommer inte heller lämna vårt barn till farmor, men inte för att jag egentligen har något emot det (jag själv tillbringade de första tre åren av mitt liv med farmor och farfar som barnvakt under dagarna och har en underbar relation med dem! Antagligen för att de är vettiga människor som verkligen hållit på sina roller som farföräldrar) men hon heltidsjobbar och är alltså mer upptagen än vad jag själv är :) Tror jag själv kommer vara hemma ett tag och sedan börja söka jobb. När (om) jag väl hittar något så får barnet gå på dagis, antagligen privat då vi inte heller skulle ha någon chans att få kommunalt. 

    Ha det så bra på föräldramötet! Glad     
  • January
    Zebre skrev 2011-10-27 11:18:28 följande:
    En känslig fraga;

    Tror ni att det är sant att svenska pappor är mer involverade och hjälper till mer hemma och med barnen, eller är det en stereotyp? Byter era män blöjor till exempel? Var de närvarande vid förlossningen?  Här som i Sverige är de flesta pappor med vid förlossningen och klipper navelsträngen, osv. Är det likadant där ni bor, (om ni inte är gifta med en svensk man)?
    Svår fråga. Men jag tror att här i Italien är pappor ofta mindre involverade än i Sverige. Sen är det ju naturligtvis individuellt! Men att vara pappaledig är väldigt ovanligt. Min man kommer antagligen att ta ut lite pappaledighet, ingen längre tid men ändå lite. Det känns bra! För honom kanske det är lättare än för andra i och med att han har ett eget företag och inte behöver brottas med motsträviga chefer. (Fast hans bror, som jobbar i samma företag, gapskrattade när jag frågade om han skulle vara pappaledig... i hans värld är det bara mamman som ska ta hand om barnet, och pappan ska på sin höjd leka lite med det på kvällen när han kommer hem från jobbet. Detta är en ganska vanlig syn på familjelivet både bland kvinnor och män här).

    Papporna är dock oftast med vid förlossningen och klipper navelsträng osv.   
Svar på tråden Utlandsföräldrar diskuterar