Utlandsföräldrar diskuterar
Hej! Kul tråd! 
Jag bor i Italien (Rom) sen snart 7 år- Har en son på snart 6 år och en bebis i magen är i v. 21.
Sonen har precis börjat skolan 1:an, de börjar ett år tidigare här mot i Sverige. Innan det gick han 3 år scuola materna (förskola) på samma kommunala skola han går på nu. På förskolan har vi haft lite otur med fröknarna några väldigt opedagogiska medan andra var bra men det är ju sånt som kan hända överallt. De äter också mat lagad på skolan med lokala råvaror. Har fattat det som att kvaliteten på maten överlag är bra och de får primo som är pasta/ris/soppa och sen varmrätt som är fisk/kött/ägg med tillbehör som grönsaker/rotfrukter bröd, dricka och frukt. Ibland efterrätt som glass eller pudding. Min son äter det mesta. Ibland har de regionsveckor (italien är indelat i 21 regioner) där de testar mat från olika italienska regioner...resultatet och entusiasmen är varierande.   Jag jobbar som tolk på barnsjukhuset vid behov annars är jag hemma. Mammaledighet och barnomsorg är något som tas väldigt för givet i Sverige och som inte alls är så självklart här. Kommer nog vara hemma med denna också tills den börjar på kommunalt dagis året barnet fyller 3) och sedan försöka hitta jobb.
  Jag jobbar som tolk på barnsjukhuset vid behov annars är jag hemma. Mammaledighet och barnomsorg är något som tas väldigt för givet i Sverige och som inte alls är så självklart här. Kommer nog vara hemma med denna också tills den börjar på kommunalt dagis året barnet fyller 3) och sedan försöka hitta jobb.
Boll: För av svara på dina frågor.
1: Ja vår son kan svenska även om italienskan är snäppet bättre...men han är nästan som vilken svensk 6 åring som helst. Ordförådet är bra men han har en liten brytning. Vi bygger på med resor till mina föräldrar i Sverige när vi kan och filmer och böcker på svenska. På italienska är han över medel.På svenska har han inga som helst problem med att föra ett samtal eller leka med andra barn även om det kan vara svårt för honom att hitta något ord då och då. TS: Min son var likadan som din dotter fram till 3 år ungefär. Det kom enstaka ord eller fåordsmeningar på svenska men han förstod allt. Pratade jag svenska, svarade han på italienska. En dag bara släppte det och han började babbla med långa invecklade meningar med ord som jag inte hade en aning om att han kunde så det är bara att vara envis och insistera med att prata. Han samlade antagligen på sig info för att sen använda allt färdigt. Jag var inte jättekonsekvent med svenskan precis av den anledning du skriver. Att det är lätt att utesluta andra. Men hemma pratade jag svenska. Sins emellan hela familjen blir det en salig blandning. Ofta italienska eftersom man kanske återger samtal under dagen men ofta blandat med italienska. Läxläsning blir ju också på italienska. Men han kan alla bokstäver (de extra svenska kan vara svåra) och siffror på svenska också.
2-3: Vi pratar alla italienska i familjen. Min italienska är så pass bra att folk inte brukar höra att jag är utlänning så jag får nog betrakta den som i det närmaste flytande även i skrift. Självklart finns det alltid rum att utvecklas. Min man som är italienare pratar också svenska (efter ett erasmusår i Sverige) och klarar sig alldeles utmärkt.Jag har inte behövt några kurser och skulle aldrig klara mig på engelska här. Har som strategi valt att inte umgås med andra svenskar i början för att bättre komma in i språk och kultur och det verkar ju ha funkat. 
Däremot har vi kollat på lektioner i svenska till sonen för att han ska få bättre förståelse för språket både i tal och skrift...även svensk historia ingår och så skulle det vara kul med lite kontakt med andra svenska, svensk/italienska barn...men i år funkade det inte med tider och skolan. Får se nästa år men han utvecklas bra ändå i språken även om det där extra skulle vara kul.
4: Jag har inte märkt några problem kopplade till tvåspråkigheten. Snarare tvärtom. Han är öppnare för att lära sig mer och verkar ha en bredare förståelse för språk mot sina jämnåriga icke-tvåspråkiga kompisar. Han har ett väldigt utvecklat språk på italienska, är redan före i skolan och vi får ofta kommentarer om detta...det är inte alla som vet att han är tvåspråkig för han blandar aldrig. Han slår helt enkelt om när han ska prata det ena eller det andra språket. Han har inga talfel och inga förseningar...snarare tvärtom. Han läser på italienska och det mesta även på svenska även om han inte har full koll på  å, ä, ö och sj-ljud tex...men han lär sig snabbt. Ser ingen nackdel med att han lärt sig språken paralellt heller...som sagt det har inte skapat några som helst problem, snarare fördelar. 
 
 
         Här är det lite uppdelat. De som tycker att det är jättebra att lära ut båda språken och så finns det folk som tycker att det är jättedumt för att "barnen blir förvirrade" och "ni bor faktiskt i Italien" men jag tycker att han skulle tappa så mycket om han inte kunde svenskan. Då skulle han ju inte ens kunna prata med min familj. Tror för övrigt inte ett dugg på att barnen blir förvirrade. Även om det i början kan bli så som med din son att de blandar...men tror du är inne på något med att språken liknar varandra. Här är de ju helt olika förutom vissa ord. Du satte ord på en grej jag inte tänkte på, det där med uttalet av av vissa bokstäver kan vara krångligt här också o och u tex. Men det kommer.
  Här är det lite uppdelat. De som tycker att det är jättebra att lära ut båda språken och så finns det folk som tycker att det är jättedumt för att "barnen blir förvirrade" och "ni bor faktiskt i Italien" men jag tycker att han skulle tappa så mycket om han inte kunde svenskan. Då skulle han ju inte ens kunna prata med min familj. Tror för övrigt inte ett dugg på att barnen blir förvirrade. Även om det i början kan bli så som med din son att de blandar...men tror du är inne på något med att språken liknar varandra. Här är de ju helt olika förutom vissa ord. Du satte ord på en grej jag inte tänkte på, det där med uttalet av av vissa bokstäver kan vara krångligt här också o och u tex. Men det kommer.  var bor du ?
 var bor du ?