Utlandsföräldrar diskuterar

Jag bor i England (London) med min NordIrländske make och två söner på 2.5 och 4.5 år. Min man är väldigt involverad och har varit sen dag 1, vi är nog faktiskt mer jämnställda än många jag känner i Sverige, med allt som gäller hem och barn de flesta jag känner här i blandäktenskap (sv-Eng) har involverade pappor faktiskt. Däremot är det många av mammorna som inte jobbar av den anledningen att det är så dyrt med barnomsorg.

Jag var mammaledig i 1 år med båda barnen och då var de sista 6 månaderna obetalt. Min äldsta son började hos dagmamma vid 1 och det funkade jättebra, hade honom sen hemma med mig och lillebror i ett år då jag var föräldrarledig och sen var det tänkt att de båda skulle börja hos samma dagmamma, men denna gången funkade det inte alls likabra, stora killen trivdes inte alls så nu har vi en 'live-out' nanny, en ung svensk tjej som kommer till oss 4 dagar i veckan (jag är ledig en dag i veckan).

Jag betalar runt £1000 i månaden så det är fruktansvärt mkt pengar och en av anledningarna att jag nog inte vill ha fler barn....ser ju ljuset i tunneln nu då lillen börjar dagis nästa September, då får han 3 h per dag gratis tjooohooo. Stora killen går nu i Reception (typ förskoleklass) och då går de 9-15.30. Min plan är att fortsätta jobba deltid men att jobba 5 dgr i veckan men kortare dagar så att jag kan hämta dem från skolan.

Min erfarenhet av amning - Det var väldigt på tapeten här när jag födde båda barnen (olika sjukhus) de försöker verkligen pusha nya föräldrar att välja amning. Jag hade jättetur att min amning funkade direkt absolut inga problem men jag såg nya mammor båda gångerna som inte fick igång sin amning och hjälpen de fick var inte bra, båda sjukhusen var sk amningssjukhus dessutom men det fanns liksom inte tid hos personalen att hjälpa till

Jättekul att läsa om olika länder.

Jag tycker faktiskt att London är helt ok, jag vet att många klagar på trottoarer och bussar osv men för mig har det aldrig varit ett problem. När min första son föddes bodde vi i ett mer 'urban' area där det inte fanns t-bana utan vi tog buss överallt. Då hade de iofs just inför nya långa bussar med massor av plats för barnvagn och tyckte oftast att folk var hjälpsamma.

Självklart är t-banan ett problem, det är väldigt få stationer som har hiss och/eller rulltrappa hela vägen så den undviker jag om jag är själv. Minstingen är nu 2.5 och går eller åker sparkcykel mest men jag har oftast med mig en sulky för att ha som packåsna

Det tycker jag absolut!!