Noll tolerans!

Jaa men en sån sak till exempel! 

Det är ju något som dom ska göra, min son är 5 och det ända jag gör är att dagen innan säger jag "det börjar bli stökigt här, imorgon får du städa lite" Och dagen efter så säger jag till när det e dags och då går han och gör det, utan att protestera för han vet att det ska göras. Tar inte mer än 5 minuter för honom och han blir så glad och stolt att vi alla måste gå in och kolla hur fint och plockat..  

Och hur kan det komma sig? Brist på respekt eller? Föräldrarna ska ju bestämma, inte barnen.. Och om barnen inte vet det, vad händer då? Dom gör som dom själva vill kanske.. Och det är ju inte hållbart! Jag tror man måste visa vem som bestämmer.. 

ah en till TS som bara antar att det som har funkat med hennes barn måste vara någon sorts universal lösning, det funkar inte med alla barn. Vad skulle du göra om din son totalvägrade att äta och du var inne på dag 3? tvinga honom eller? samma sak med tandborstning, vad skulle du göra om han knep ihop munnen och sprang iväg? Sätta dig på honom och bända upp munnen eller? Nej skulle inte tro det

Sjävklart ska det göras men har man inte varit med om att ha riktigt motstånd så vet man inte hur jobbigt det kan vara!

Hahahaha, jaha, jag försöke nu med den varianten ni gav tips om här "Siri, ska vi städa tillsammans?" Ja sa hon så glatt. Det tog 20 sek sen började hon leka istället. 

 

Jag läste länken men känns inte som vi ignorerar henne. Hon får sitta i fotöljen hos oss och vi pratar med henne om det är annat än gråt.

Detta är t.ex när hon är övertrött och springer runt och hoppar och skriker, hunden ligger på golvet, hon springer frAm och snubblar på hunden. Ojojoj säger vi- saga man går inomhus, du kan skada både dig och yai när du springer inomhus.
Hon fortsätter. Vi säger- saga nu får du lugna ber dig och sluta springa vid yai Nnsrs blir det time out.
( hade aldrig testat time out vid denna situation)
Hon fortsätter för att testa oss, jag går upp tar henne i handen och säger timeout. Hon sitter snällt i stolen 3 min och frågar sen när jag lyfter ner henne- får jag gå runt yai? Ja kära saga det får du:) -men inte springa yai kan bli arg och bita mig då?- ja precis, både du och han blir ledsna då.

Har väldigt svårt att få detta till att vi ignorerar henne.

Här var det en jättehög av teckningar som jag frågade om hon ville ha kvar, svaret var ja, hon rafsade lite i högen och tog sen en burk pärlor med sig och gick.
Jag orkar inte bli arg för det i alla fall för hon är duktig på andra saker. 

Aledal- men tror du inte ditt barn kommer tro att hon kan bestämma över andra då och bli den där kompisen som alltid ska bestämma?

Jag tycker konsekvenser brukar ske automatiskt, det är inget man behöver hitta på utan det räcker att synliggöra dem ordentligt.

Taitas- när vi lägger henne så frågar jag om lampan ska vara tänd och om dörren ska vara öppen? Ja säger hon, då säger jag att få måste hon ligga kvar i sängen för springer hon upp släcker vi och stänger dörren.

(hon har sovit i vår säng läänge och nyss börjat sova i egen säng och det var mkt spring första nätterna men nu somnar hon av sig själv utan gråt)