Noll tolerans!
Jag tror inte på noll tolerans då man diskuterar uppfostran utan jag tror på att vara flexibel och mötas halva vägen för de kommer lära sig det de behöver eftersom iaf.
Allt har sin tid
Inlägg från: My Girls
|
-
-
Varför känner du att du måste hota barnen?swimle skrev 2011-10-24 20:18:31 följande:Jag tycker det lät helt bra :) Jag körde lite samma typ av saker när dom var små!! Nu ha ja väldigt artiga och väluppfostrade stora barn som är trygga i sig själva! Jag uppfostrar mina barn efter en regel.. konsekvänt konsekvänt konsekvänt, hotar aldrig utan att genomföra det! Och oftast så behöver man bara nämna det om det nu skulle bli e diskution om något!
Kan ni inte föra en dialog utan? Att hota och skrämma barnen vinner ni ingen respekt på.... -
att livet är fullt av tvång och måsten och man ska lyda utan att ifrågasätta bara för att någon annan säger att så här är det... vilket underbart liv.RedTopaz skrev 2011-10-24 20:56:16 följande:De lär sig hur livet fungerar!!
Ingen annan kommer städa efter dig, det får man göra själv det är lika bra att lära sig det från början. Har man inte lärt sig att smaka på all mat får man ett helsike sedan när man inte kan äta mer än ett par rätter (jag vet för min mamma gjorde tvärtemot mig och jag har haft ett helsike!).
Jag förstår verkligen inte hur man kan se det på något annat sätt, jag förbereder mina barn på hur livet är, för alla. Barn måste få vara barn men visa saker är verkligen bara basic som tex att man städar efter sig och man sitter still på stolen när familjen äter, man kastar inte mat osv... Följer man inte familjens regler så får man inte vara med familjen utan får vara för sig själv. -
Tänk att jag var så knäpp ikväll så jag offrade en hel timme på att testa om vår dotter ville sova själv. Hon sa att jag kunde gå och vinkade av mig vid dörren och ville ha den öppen. VI förde en dialog under tiden och jag kollade till henne då och då när jag småplockade undan. Sen när jag hade släckt lite kom hon och tassade. Jag behövde inte stänga någon dörr. Det räckte med att sitta med henne och prata och stryka hennes hår och inom ett par minuter somnade hon.
Hon kommer säkert somna själv snart, men tills dess testar vi och ibland går det.
-
Ha ha en dödssynd att lämna mat
Drar mig till minnes mattanterna som sa "Det är bara du äter maten som serveras. Man SKA smaka på allt" Fy fan vad hemskt och det var ändå de som tog en storköksslev och daskade ner i tallriken. Fullständigt grå, trist mat som man försökte trycka i sig mellan kväljningarna.
Vi gömde maten i servetter eller på annat sätt. När de värsta lärarna såg åt något annat håll sprang vi ifrån eller så vägrade många av oss att ens äta i matsalen.
Ja, vi var hungriga när vi kom hem, men ofta löstes det med en smörgås. Jag har kvar fingrarna än och är inte matskygg för att mina föräldrar faktiskt förstod innebörden med tvång själva.
-
Barn kanske inte förstår allt från början, men ger man det chansen att föra en dialog och prata konsekvenser och ge lite praktiska exempel så förstår de ofta mer än man tror. Att borsta tänderna för att de bara SKA borstas är inte direkt en förklaring på varför det är bra att borsta tänderna.Tom Araya skrev 2011-10-25 09:47:24 följande:Det är kanonbra att diskutera och komma överens. Men förvänta dig inte att ett litet barn förstår alla dina argument samt kommer med egna baserade på annat än "jag har ingen lust", den förmågan växer man in i, inget man besitter från födseln.
Det är helt okej att försöka men när resultaten uteblir måste man ju ta till annat för att få saker att hända.
Det finns skäl till varför vi blir myndiga först vid 18 års ålder.
Det finns skäl till att barn har s.k. målsmän, en eller två vuxna, ansvariga, oftast de biologiska föräldrarna.
Det finns oftast även skäl till att chefen är chef.
Det finns alltid någon som har större ansvar och som som därför bestämmer lite mer än individen, någon gång måste man lära sig det.
De lär sig steg för steg så varför inte presentera möjligheter, ge alternativ och visa själv hur man tänkte i en viss situation, istället för att föra en monolog "Nu borstar du tänderna för att jag säger att det är bra och det måste göras, punkt!"
Jag skulle aldrig köpa allt en chef säger bara för att det är en chef utan vi för en dialog om något är oklart eller om något inte känns riktigt bra och kommer fram till en lösning som passar de flesta. Jag har haft stelbenta chefer och de håller inte särskilt länge. De får jobbet gjort, men de hade kunnat få bättre resultat med en mer vänligt inställd arbetsgrupp.
Har du arbetsgruppen med dig som chef är det större chans att du sitter kvar på din plats och behåller ett starkt förtroende. En chef som uppenbart visar att han står högst i hiearkin och pekar med hela handen är sällan en människa man har respekt för.
Så lika med en förälder som aldrig ger ett barn chansen att öppna munnen för att det förstår ändå inte vad man säger eller för att man vet bäst som vuxen. -
Men snälla P E. Ingen säger väl att barn är färdigutvecklade i tidig ålder men de lär sig med tiden, men varför ska man ändå begränsa barnen med tvång? Ge det några minuter extra och försök åtminstone skapa en dialog.
-
vning ger färdighet. Är du så stressad så du läser åt barnen också om de inte klarar det på något av de första försöken. Menar, det tar tid att ljuda.Tom Araya skrev 2011-10-25 13:50:15 följande:Fem minuter tandborstning har jag absolut tid med, jag tar nästan lika lång tid på mig själv.
Men tiden jag felaktigt uppfattade att Modesty Blaise tog, 5 min multiplicerat med antal tänder, det har jag inte och skulle inte lägga på det heller, någon måtta får det vara. -
Om barnet är hungrigt till kvällen då?YezzCorner skrev 2011-10-25 15:57:32 följande:Har bara läst ts, och jag håller med. Jag känner ibland att folk tycker att jag är hård mot mina barn, men jag är övertygad om att jag gör dem en stor tjänst genom mitt agerande, för livet ÄR ingen lek. Varför låtsas att det är det? "Barn måste få vara barn" ok men det betyder inte att de måste få vara familjens diktator och styra och ställa med allt i från sovtider till malagning. Vill ungen inte äta maten fine låt bli men de får inget annan hos oss i alla fall. Vill man inte sova när det är läggdags, fine, men ligg i sängen och FÖRSÖK i alla fall, det är totalt oacceptabelt att jönsa runt i hela hemmet bara för att man inte är trött. Det bygger bara upp känslan att man får som man vill, och det i sin tur är en början på ett beteende som kommer ta evigheter att bryta.
En fast hand, låter i mångas öron obevekligt, men innebär i praktiken bara att man helt enkelt utesluter valmöjligheten. Säg inte "ska vi klä på dig nu?" att ge barnet ett val är att sätta sig själv i skiten, för säger du saker som en fråga så uppfattar barnet att det inte MÅSTE klä sig. Konstatera bara att "nu ska vi klä på dig". Barnet mår inte sämre för det. Det enda som händer är att barnet får lära sig att inte hela tiden kunna välja och på sikt inser det att man som förälder dikterar villkoren och att man som barn följer dessa. Underlättar enormt för alla inblandade. Föräldrar slipper tjata, barnen får trygghet och rutiner utan att behöva deala med en massa onödigt tjafs.
Hur kan det INTE vara bra att vara bestämd mot sitt barn? Det fattar inte jag. Kalla mig gärna korkad :D
Om barnet inte kan sova?
Hur gör du om du är jättehungrig till kvällen? Klarar du av att sova och hur blir din kvalité?
Tvingar du dig själva att stanna i sängen om du inte kan somna eller går du upp och gör något annat?
Att man faktiskt möts halva vägen innebär inte att stanna uppe hela natten utan prova lite senare. Det finns sömntåg för barn också vet du eller något annat som enligt barnet bör ordnas innan.
Det går utmärkt att fråga, men då kan man ge ett annat alternativ istället, "Vill du inte så prova klä dig själv?" Barnet funderar och provar eller ber föräldern. Kan förstå om det är bråttom men man behöver inte säga "måste, SKA" osv i var och varannan mening.
Barnet förstår och känner om det blir kallt. Förklarar du varför kläder behövs så lär barnet förstå.
Ja vissa saker måste göras men sluta måla upp allt som kamper. "Gör vi inte så vinner barnet typ". -
Allt är inte logiskt, men man behöver inte svälja allt som inte är det heller. Man måste väl få ha rätt att ifrågasätta och kritisera. Bara för att föräldern/chefen säger en sak så innebär det inte att det är så. Ens eget sätt är inte alltid det enda rätta.Tom Araya skrev 2011-10-25 19:37:17 följande:Men allt är inte logiskt och behöver inte vara det. Man behöver inte förstå allt, inte ens vi vuxna gör det, ibland räcker det att veta att så här är det.Ja det är skillnad däremellan, det kan jag hålla med om, men det känns så stressat. "Jag har inte tid, ork, lust att vänta medan du provar borsta tänderna" "Jag orkar inte vänta när du lägger dig. Inom fem minuter, annars släcker jag lyset" Fostrar man eller skrämmer man barnet till tystnad? Rutiner behövs, ja, men måste man följa allt slaviskt?Tom Araya skrev 2011-10-25 19:21:45 följande:Läsning är en klart mer komplex färdighet än att borsta tänderna, i synnerhet om det är jag som borstar nämnda tänder, då är det ju bara att gapa, något de borde vara vant vid sedan de fick sina tänder.
När de så småningom borstar själv har det varit med om hur det går till massor av gånger. -
Jag tolkar texten alldeles utmärkt, men du undviker mina frågor om vad du skulle göra om "strid" uppstod? Ingen regel utan undantag. Jag undrar helt enkelt över hur du skulle hantera ett barn som kommer på att h*n är lite mer hungrig och har svårt att sova. Släcka lampan eller göra ett undantag?YezzCorner skrev 2011-10-25 17:12:24 följande:Uppenbart är i alla fall att det är svårt att tolka text.
Vi har i princip inga strider eftersom vi har försökt rätta in tider för läggning etc så att de hamnar när barnen brukar vara hungriga och trötta etc. Våra barn ÄR inte hungriga på kvällen eftersom vi äter betydligt senare än gemene man för det mesta. Våra barn ÄR som regel trötta på kvällen när det är sovdags, för vi har anpassat aktiviteterna efter att de ska vara trötta och de kommer till ro genom att vi gör vissa saker i ungefär samma ordning och vid samma tid. Inte så att vi sitter och läser saga eller så, men först äter vi middag, sen leker man en stund allihop, sen badas det och så är det en liten stunds tv, sen tandborstning och sovdags. Väldigt simpelt. Och väldigt effektivt. Eftersom vi började använda oss av "konceptet" att inte ge valmöjligheter i tid och otid och att belöna de gånger man slapp tjata och barnet gör som man vill direkt, så är det så gott som problemfritt eftersom det är något som hängt med sedan barnen var mycket små.
Mitt sätt är inte ultimat för alla, det tänker jag inte hävda. Men jag är övertygad om att vi har haft mycket gratis i och med hur vi agerat. Men man måste hålla den konsekventa linjen fullt ut några gånger innan det har effekt, och sen flyter det på, i alla fall har det varit så för mig. Och det passar inte alla. Så enkelt är det. Jag accepterar andras sätt, och jag förväntar mig att andra ska acceptera mitt sätt..trots allt är det slutmålet som är det väsentliga, eller hur? Glada, harmoniska barn och så få strider som möjligt eftersom de sliter på hela familjen.
Ditt sätt är verkligen inte ultimat för alla för jag kan för allt i världen inte förstå nyttan med att lyda blint utan minsta diskussion. Vad tillför det? Sakerna blir gjorda, men känner de förtroende för en förälder som pekar med hela handen? Vad händer om barnet växer upp och springer iväg på fest som tonåring och råkar bli för full? Vågar denne ringa hem?
Jag vet många föräldrar med väluppfostrade/kuvade barn som skryter om deras lydiga barn, men i grund och botten beror det inte på trygghet utan kan skapa en känsla av att ständigt vilja behaga, att inte vara till besvär, inte dela med sig av sina känslor för ingen orkar lyssna, eller ingen bryr sig för det är inte så det ska vara.
Det finns så många fel i den sortens uppfostran bara man skrapar på ytan. Jag tror inte vi förstår varandra ändå hur jag än sitter och skriver, för tvärtom får jag känslan att de med mer fri uppfostran inte har regler eller gränser öht och då duggar ju missförstånden tätt.
Jag accepterar ditt sätt om barnen är genuint lyckliga och inte visar en fasad utåt. -
Får känslan av att ni tror att bara för att man diskuterar och resonerar med sitt barn så har man inga gränser öht. För sena timmar...nåväl
------------------------
Tom Araya skrev 2011-10-26 01:31:12 följande:Absolut inte men det finns många situationer där argument som presteras av ett barn på 2-5 år inte riktigt duger.
Man behöver ju inte skapa en diskussion kring allt, men visa att man lyssnar eller åtminstone är beredd på att lyssna. Självklart resonerar barn på sitt sätt och vuxna på sitt, men inget är ju egentligen fel, eller något som bör nonchalerasNu förutsatte väl jag också att det i exemplet inte handlade om första gången.My Girls skrev 2011-10-26 01:22:53 följande:Ja det är skillnad däremellan, det kan jag hålla med om, men det känns så stressat. "Jag har inte tid, ork, lust att vänta medan du provar borsta tänderna" "Jag orkar inte vänta när du lägger dig. Inom fem minuter, annars släcker jag lyset" Fostrar man eller skrämmer man barnet till tystnad? Rutiner behövs, ja, men måste man följa allt slaviskt?
Den allra första gången får ju allt naturligtvis ta mer tid. Då är jag med.
Om barnet trilskas med tandborstningen så att det tar 30 min istället för 5. Då säger jag till 30 min tidigare om tandborstning, räcker inte ens den tiden får godnattsaga utebli.
Barnet kommer då att inse att mer effektiv tandborstning ger tid över till saga och längre tv-tittande.
Alla barn testar ju gränser men då är du ju inte alls så stelbent ändå för du ger ju ända alternativ. Man kan tro på en del att de kör ner borsten i halsen och sen är det marsch i säng oavsett om barnet är trött eller inte. Jag är nöjd när barnet får göra sin röst hörd, att deras ord vägs in och att de får känna att deras ord är minst lika viktiga, hur fel de än har. Sen om de gör rätt eller fel...tja, så länge man för en dialog och klarar av att ta sig tid om man stöter på motstånd och inte bara kör med "Har jag sagt så så är det så...." Lite mer substans bakom får det gärna vara.