Maluttan skrev 2011-10-24 22:01:17 följande:
Hos oss finns det inga regler.
När det är matdags och barnen inte vill smaka så slipper de. Jag uppmuntrar självklart till att smaka men gör absolut ingen stor sak av om de äter eller inte. Men vi pratar om hur det känns när man är mätt, hur det känns att vara hungrig, att man orkar om man äter. Detta oavsett om de äter eller inte.
Jag förstår inte riktigt hur det går till att tvinga ett barn att sova/äta/städa.
Skulle min kille tvinga mig att äta när jag inte var hungrig/ sugen/ hade lust, skulle jag känna mig riktigt förminskad. Skulle han dessutom konsekvent göra det skulle jag packa ihop mina saker och flytta.
Skulle han tvinga mig städa undan mina saker för att han tycker de är i vägen skulle jag också känna mig jävligt obetydlig. Skulle han däremot be mig att ta bort dem för han tycker om ordning och reda och tycker det är jobbigt med stök så skulle jag kunna rensa lite.
Jag vill ha ett samarbete hemma, Vi hjälps åt, jag vädjar till deras empati och medkänsla och gör de gör detsamma till mig. Skulle aldrig vilja ha ett barn som gjorde saker jag sa bara för att jag sa det. Det kan ju få katastrofala konsekvenser.
Ponera att jag har en 14årig dotter som lovat att ligga med sin 17åriga kille på kvällen och ångrar sig. tror ni jag vill att hon ska vara konsekvent 100% av tiden. Nästan allt är förhandlingsbart!
Om de inte vill äta maten ni serverar, för att de i stället vill äta smörgåsar, får dem de då?
Jag tänkte då att ni serverar något ni vet att de gillar som köttbullar och makaroner.
Undrar eftersom du säger att ni inte har några regler?
Om jag serverat mat som jag VET att barnen ofta äter och tycker om vill jag att de äter åtminstone litegrann. Är det något mindre barnvänligt så får de smaka först men gillar dem inte maten får dem något annat.