Inlägg från: Äppelpaj80 |Visa alla inlägg
  • Äppelpaj80

    Noll tolerans!

    Lindan1986- Det är en riktigt dålig metod du använder. Att skrämma sina barn till lydnad är inte rätt. Mina barn 3 och 4 år gamla har vi låtit somna i våra sängar länge för att den stora tjejen varit så extremt rädd för att sova själv. Nu när vi märkt att detta börjat släppa har vi börjat med att båda får somna i sina sängar. Från början låg vi kvar i sängen med dem tills de somnade, sedan låg vi kvar i 10 min och fick då i blrjan gå in med dem igen till sina sängar eftersom de alltid sprang upp igen. Vi har varken hotat eller skrikigt på dem. Nu 3-4 v senare lägger vi dem i sängen och de ligger kvar och somnar ensamma. Vi skulle också kunnat valt den enkla vägen flr oss, dvs att hota våra barn med att släcka deras nattlampa och stänga dörren. I stället har vi både haft nattlampan tänd, haft lamporna utanför rummet tända och haft öppen dörr. Vems barn tror du är tryggast?

  • Äppelpaj80

    Blue topaz- Jag vet inte hur det funkar för er men när våra barn inte beter sig vid matbordet får de heller inte sitta kvar. Hur gör ni andra när era barn beter sig illa, eller händer det aldrig? Min yngsta kan bete sig riktigt illa börja skrika osv om hon inte får sov hon vill. Då får hon gå undan en stund antingen till badrummet eller sitt eget rum. När de lugnat ner sig är de välkomna tillbaka.

  • Äppelpaj80
    Maluttan skrev 2011-10-24 22:01:17 följande:
    Hos oss finns det inga regler.

    När det är matdags och barnen inte vill smaka så slipper de. Jag uppmuntrar självklart till att smaka men gör absolut ingen stor sak av om de äter eller inte. Men vi pratar om hur det känns när man är mätt, hur det känns att vara hungrig, att man orkar om man äter. Detta oavsett om de äter eller inte.

    Jag förstår inte riktigt hur det går till att tvinga ett barn att sova/äta/städa.

    Skulle min kille tvinga mig att äta när jag inte var hungrig/ sugen/ hade lust, skulle jag känna mig riktigt förminskad. Skulle han dessutom konsekvent göra det skulle jag packa ihop mina saker och flytta.

    Skulle han tvinga mig städa undan mina saker för att han tycker de är i vägen skulle jag också känna mig jävligt obetydlig. Skulle han däremot be mig att ta bort dem för han tycker om ordning och reda och tycker det är jobbigt med stök så skulle jag kunna rensa lite.

    Jag vill ha ett samarbete hemma, Vi hjälps åt, jag vädjar till deras empati och medkänsla och gör de gör detsamma till mig. Skulle aldrig vilja ha ett barn som gjorde saker jag sa bara för att jag sa det. Det kan ju få katastrofala konsekvenser.

    Ponera att jag har en 14årig dotter som lovat att ligga med sin 17åriga kille på kvällen och ångrar sig. tror ni jag vill att hon ska vara konsekvent 100% av tiden. Nästan allt är förhandlingsbart!
    Om de inte vill äta maten ni serverar, för att de i stället vill äta smörgåsar, får dem de då?
    Jag tänkte då att ni serverar något ni vet att de gillar som köttbullar och makaroner.
    Undrar eftersom du säger att ni inte har några regler?

    Om jag serverat mat som jag VET att barnen ofta äter och tycker om vill jag att de äter åtminstone litegrann. Är det något mindre barnvänligt så får de smaka först men gillar dem inte maten får dem något annat.    

        
  • Äppelpaj80
    Bonanza skrev 2011-10-24 22:09:41 följande:
    Jag blev tvingad att smaka på allt och äta allt som barn.

    Idag har jag ett mycket komplicerat förhållande till mat och det är väldigt mycket jag helt enkelt inte klarar av att äta.  

    Tror det kan gå åt båda hållen som någon skrev. Jag blev inte itvingad något och behövde inte ens smaka på mat, jag blev extremt kräsen. Något jag jobbat bort i mitt vuxna liv

    Att man bör smaka på allt men inte tvingas gör mer än smaka tycker jag är en bra regel men det får inte vara ett tvång. 
  • Äppelpaj80
    roffe skrev 2011-10-24 22:13:10 följande:
    Huvudsaken är väl att man får i sig näring, oavsett om det är mamma scans köttbullar eller ostmackor och mjölk?

    Man får visserligen inte i sig så mycket näring om man bara äter ostmackor och mjölk.
    Sen handlar det väl inte så mycket om näringen?

    Vad lär man sina barn om man alltid skulle plocka fram något annat "godare" trots att det serveras mat de gillar. Jag pratar inte om att tvinga barn att äta mat de tycker är äcklig på något vis.

       
  • Äppelpaj80
    Maluttan skrev 2011-10-24 22:20:56 följande:
    klart jag skulle bli arg om min kille tvingade mig gå till jobbet om jag inte ville. Men konsekvensen av att inte gå till jobbet blir ju att jag får sparken, se de går ju absolut att jämföra!
    Vill mina barn inte gå till dagis förklarar jag som det är.
    Det är viktigt för mamma att gå till jobbet och medan jag är där får ni vara på dagis, nu får ni hjälpa mig så jag kommer i tid till jobbet.

    Det händer ju att de vägrar men då förklarar jag vidare att nu måste vi gå, antingen hjälps vi åt att klä på kläderna eller så bär jag ut dig utan kläder och då kommer du frysa.

    Vill de inte äta för att de inte är hungriga, ja då slipper de. Annars beror det på situationen. Ibland får de något annat och ibland äter de inget. Ibland äter de lite, ibland äter de mycket.

    Ok då förstår jag lite mer, mina barn är inte heller hungriga ibland. Vid förkylningstider brukar inte mycket gå ner och då slipper dem äta. De tar igen det sedan. Jag funderade mest på om du plockar fram smörgåsar direkt om de inte vill äta sån mat du vet att de gillar eftersom du skrev att du inte hade några regler. Men det tror jag alla har i liten eller stor utsträckning. Regler är inget fult ord som vissa verkar tycka
  • Äppelpaj80
    Mad as snow skrev 2011-10-24 22:22:21 följande:
    Och vad i hela fridens namn är det som är så jäkla allvarligt när det kommer till mat? Jag smakar verkligen inte på allt som serveras. Är jag mätt så är jag mätt. Vill jag inte ha, så vill jag inte ha. Jag behandlar både barn och vuxna med samma respekt, att de ska kunna välja när de faktiskt inte vill stoppa något i sin egen mun. I sin egen kropp. Släpp loss lite, ta inte allt så jävla allvarligt. Om man har ett avspänt förhållande till mat, där matstunden faktiskt inte innebär ångest, straff, "konsekveeeeeens" - detta patetiska ord i sammanhanget, och allmänt lidande tillsammans med en massa sura vuxna som har en massa idiotprinciper - så kanske det faktiskt blir roligt att äta också. Och till och med roligt att smaka. 

    Jag håller med dig om det mesta. Sett allt för många barn med störda matvanor på grund av att föräldrarna har massa regler kring ätande. Tex en sån liten sak som att de inte får äta upp osten på smörgåsen först innan de äter brödet? Vad spelar det för roll så länge man inte varje dag bara äter osten? Eller att man ska äta upp allt på tallriken trots att man är mätt.

    Den enda konstanta "regeln" vi har vi matbordet det är att man inte sitter och har hysteriska 3-åringsutbrott vid matbordet. Är otrevlig, skriker och gapar och slåss. Då går man iväg och har sitt hysteriska utbrott och sen kan man komma tillbaka och äta igen. 
  • Äppelpaj80
    BlommyNess12 skrev 2011-10-24 22:27:13 följande:
    Ja, om du gillar makaroner och köttbullar, men inte är så värst hungrig eller sugen men kan tänka dig ta en macka så tvingar du dig själv att äta eller?

    Om någon har stått och lagat mat som jag tycker om.
    Min mamma, kompis eller min man och jag egentligen är mer sugen på en brödtoast så går jag givetvis inte och gör iordning en sån?
    Om det inte är så att de serverar kåldomar eller något annat som jag inte tycker om, eller att jag är sjuk och gärna äter något enklare.
    Detsamma borde väl gälla mina barn som också ska bli vuxna en dag?
    Om jag lagar god mat till dem och de inte är sjuka eller tycker maten är äcklig så tycker jag inte att de ska äta mackor i stället när jag lagat middag till dem.

    Är väl varken en speciellt konstig eller otrevlig regel, eller vad tycker du?
  • Äppelpaj80
     
    Ja alltså i min familj så äter man det man vill ha. Om man inte är sugen kan man ta en macka eller göra något annat, eller bara ta ett glas mjölk, men det viktiga är att man sitter med vid bordet och har en trevlig stund tillsammans som familj. Varför är det så självklart och "givetvis" att man inte går och gör iordning en rostmacka om man hellre vill ha en? För mig är det självklart att man gör det?

    Inget illa ment men jag tror du är rätt ensammen om att ha såna matregler hemma, men jag kan ha fel?
    Är det bara i familjen hemma ni gör så? Hur gör ni om ni är bortbjudna på middag?
     
    Men alla gör olika och det är ju ok så länge man inte tvingar i sina barn mat eller inte ger dem tillräckligt med näring.  
  • Äppelpaj80
    Taitas skrev 2011-10-24 22:39:52 följande:
    Maten, min son på 2½ äter lite dåligt ibland. Det går i vågor men vi gör ingen stor grej av det, vi försöker inte truga i honom mat eller står och tjatar på honom utan maten ställs fram och förhoppningsvis äter han. För det mesta får han i sig lite och jag brukar fråga någon extra gång om han verkligen är säker på att han är klar och sen inget mer.
    Ibland kan han komma tillbaka och äta mer och ibland inte. Han måste inte smaka nya saker men det erbjuds så får han välja själv om han vill testa eller inte.

    Ot, men har ni testat att räkna skedarna han äter?
    När mina barn började räkna så körde vi det hemma då vi kom på att det genast blev mycket roligt att äta. Man skulle tex räkna till det man skulle fylla, eller stolarna runt bortet osv och sen åt man så många skedar samtigigt som man räknar dem.
    De gapade som fåglar och vet flera som har testat med bra resultat. 
      
  • Äppelpaj80
    BlommyNess12 skrev 2011-10-24 22:46:19 följande:
    Nej jag är nog inte så ensamen, jag har med mig det ifrån mitt föräldrahem. Om jag är bortbjuden på middag så kan jag tacka nej om jag inte är så hungrig och säga att jag redan ätit ja? Varför skulle värden bli gladare av att jag tvingade i mig mat om jag inte är sugen/hungrig?

    Nu gällde det ju inte om man var hungrig eller ej utan frågan var väl om du skulle gå ut i köket och bre dig en macka för att du hellre ville äta det än det som värden serverade, fast du tyckte maten var helt ok att äta?

    Jag vet nog ingen som inte skulle ta illa upp om man gjorde så på en middagsbjudning?
    Om man då som sagt inte är sjuk, nyss har ätit för att man glömde bort att man var bjuden på middag?? eller att man inte gillar, eller är allergisk mot maten.  
  • Äppelpaj80
    BlommyNess12 skrev 2011-10-24 22:47:56 följande:
    Brukar ta lite sallad eller en bit bröd att tugga på bara för att vara social oftast, eller så dricker jag bara till måltiden. Har aldrig fått några konstiga reaktioner på det bara typ "Ja jag har läst att man ska inte äta om man inte är hungrig, då håller kroppen idealvikten naturligt" osv..

    Känner att disskusionen vart lite ot här. Men om du är bjuden på middag, varför är du då inte hungrig när du kommer dit? Är det för att du äter innan?
    Om jag är hungrig innan en middagsbjudning så kan jag ta en smörgås eller nått om det går lång tid emellan så att jag är hungrig när jag kommer dit. 
  • Äppelpaj80

    Hellokiller- Om jag hade en vän som du skulle jag också acceptera dig som du var. Menar bara att de flesta inte resonerar som du. Beror kanske på vad man lägger in i middagsbjudning med? Jag tänker "vuxenmiddag" där paret man besöker lagt ner lite ansträngning på maten. Träffar jag mina vänner på middag och vi ska ut och festa efter "middagen" är det väl mer avslappnat.

Svar på tråden Noll tolerans!