Noll tolerans!

Nej, man tjatar och förklarar för barnet att smaka måste man göra, på allt, alltid. Vill man sedan inte äta mer behöver man inte men man får heller inget annat. Till slut öppnar barnet munnen självmant för de tycker också att det är sjukt jobbigt att lyssna på tjat! Det kan ta 2 timmar första gången men är man bara konsekvent så tar det två dagar och sedan smakar barnet på allt, alltid.

Vissa av er har en syn på barn som ger mig ont i magen....*tvi*

Där har jag ett undantag: medicin. Den ska i, det är helt och hållet mitt beslut som vuxen, det kan inte ett barn ta. Antingen är medicinen nödvändig och då ska den i om det så sker med våld, eller så är den inte nödvändig och då är det bättre att avstå. Hostmedicin kan han få bestämma om själv ifall han vill prova eller inte.

Nu går det att övertyga om nästan allt, men när han var liten - ett-två år, då var det fysiskt våld som gällde.   

När jag var liten så va det ingen som orkade sätta sig mot mig. Jag kände mig oälskad och bortglömd, alla andra barnen hade ju tider dom skulle vara hemma och föräldrar som såg till att läxorna blev gjorda osv. Att jag aldrig behövde städa mitt rum eller hjälpa till alls hemma har resulterat till att jag har stora svårigheter men just vardagssysslor! Allt som måste göras, tvätta, städa, betala räkningar, bada, laga mat, välja kläder själv osv. Det är svårt varje dag att behöva vara vuxen och ta ansvar för ingen har visat mig hur man gör och jag har aldrig fått in en rutin på saker och ting så att allt e bara jobbigt! Detta tänker jag inte låta mig son gå igenom.

Så var det, ja.
Har du hört på maken så "rälig och elak" förälder man är?
En utebliven lunch fick kompenseras med ett något utökat mellanmål.
Hur tror du att barnen på dagis klarar sig de dagar de inte äter lunch? Det finns många som börjar vid ett år (dock ej vår dotter). Får de äta när de vill bara för att lunchen hoppades över? Får de alternativ? Knappast. De får vänta till "mellis" och överlever det.

Å andra sidan fick hon bröstet/ flaskan med regelbundna tidsintervall också. Hon fick aldrig snutta när hon ville, bara för att...

Håller helt med. Jag hade jättebra betyg i skolan, och var absolut inte ett av de "störande" barnen trots att mina föräldrar inte körde över mig, utan lät mig diskutera och argumentera.

Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan. 

Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt? 

Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?

Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!

Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt. 

varför diskuterar man detta som om det är samma för alla barn..
ALLA barn är olika och därmed även uppfostringsmetoder funkar olika på olika barn.