Inlägg från: TwistedSister |Visa alla inlägg
  • TwistedSister

    Noll tolerans!

    Det är väl jättelätt att det händer att det där som bara ska göras blir en kamp, och ja det är väl en bra idé att fråga andra föräldrar då som på fl tex att få hjälp att hitta bättre lösningar. Borsta tänderna går inte alls så bra med mitt yngsta barn tex, mitt äldsta barn gick jättebra och han tyckte om att borsta tänderna och har aldrig haft några hål men yngsta gillar det inte. Har gett henne en egen borste att borsta med samtidigt, den enkla distraktionen köpte hon inte, har låtit henne borsta mina tänder men jag får ändå inte borsta hennes, har låtit henne borsta först så ska jag borsta sen, men hon vill inte borsta. Har god tandkräm som smakar frukt och rolig barntandborste och vi har borstat tänderna varje dag i ca 2½ år men det blir inte lättare och hon tycker inte om det. Det blir ju alltid borstat, men jag har aldrig kunnat göra det noga för hon stretar så mycket att det helt enkelt inte går. Man kan alltid vara envisare än barnet men i vissa fall så kommer den envisheten, eller den enskilda kampen som du har vunnit, inte att påverka så att det blir lättare nästa gång utan man börjar från ruta ett om och om igen år in och år ut. 

  • TwistedSister
    SallyBlixten skrev 2011-10-24 22:27:52 följande:
    Håller med till fullo. Jag har två barn i övre tonåren och en liten skrutt på fem år. Tänk vad jag är glad att mina barn fått ifrågasätta och träna "civil olydnad" med mig. De har sex på sina egna villkor och har båda fixat olika jobb och förhandlat om lön och arbetstider. De tar inte skit från andra och har vågat säga nej till cigaretter och droger o.dyl.

    I perioder har deras rum sett ut som bomben slagit ner men båda har gradvis rättat till det. De har haft fria läggtider sedan 9-årsåldern, skött sina skolarbeten på sina vis. Ibland har de misslyckats och då har vi hjälpts åt och visst, det har tagit mycket kraft (kändes som att jag gick om 8:an med en av dem för jag fick lägga massor med kraft på att hjälpa h'n att hitta bättre studieteknik). Men fy vilken kraft det skulle tagit från mig att tämja och dressera dem till lydnad - en lydnad som de sedan behöver träna bort för att kunna ta sig fram i ett modernt samhälle. 

    Min lille sladd har inte genomgått en enda trotsperiod - jag tror inte på dem och hänvisar till Jesper Juul om man vill hävda att de finns. Tandborstning och annat som måste ske kan man leka och lirka fram (använda sin fantasi) istället för att bända upp en unges mun och göra sig döv för tårarna.

    Föregår man med gott exempel funkar mycket. Vi borstar ju tänderna på oss själva så då hakar lillen på.  // När det inte funkar kan man dansa: På en med en bra skiva och sedan är det tandborstarrock i vardagsrummet. // Är man trött kan man sätta sig med tandborsten i handen och vänta. Eftersom vi måste borsta tänderna gör man ingenting annat förrän det är gjort. //  Barnet kan få välja ny tandborste i affären. // Man kan göra en liten ritual för tandborstning som barnet tycker om. // Eller så behöver Nallen också borsta tänderna osv. det finns hundratals sätt att få tänderna borstade men inget behöver innebära fasthållning eller liknande. Värsta konsekvensen är ju att man inte kan äta godis, dricka saft eller kakor och det kan man förklara när de blir stora nog att förstå.

    Jag förstår absolut inte hur man kan tycka att det är en bra lösning när den ena parten är ledsen under genomförandet. Det blir ibland nödvändigt men fy, inte trivs jag med mig själv när det sker.
    Alla dessa tandborstningsknep har jag testat, utom att dansa, får prova det. Min dotter gråter inte när jag borstar hennes tänder, där skulle jag också dra gränsen. Hon kniper ihop tänderna och bits och skrattar och tramsar och blir lealös och far i golvet och ålar sig omkring och snurrar runt men hon gråter inte. 
Svar på tråden Noll tolerans!