Inlägg från: MalinEddie |Visa alla inlägg
  • MalinEddie

    Noll tolerans!

    lövet2 skrev 2011-10-24 18:28:10 följande:
    Då skulle jag vilja berätta en saga för dig. Den heter Sagan om den lille pojken, som inte ville städa.

    Det var en gång en liten pojke, som älskade sina föräldrar. De var bråkiga i bland och orättvisa i bland, men det var glömt till nästa dag. Fast den senaste tiden hade de varit bråkigare än vanligt, för de tyckte han var stor nog nu för att städa sitt rum själv. Han tyckte det var jobbigt och tråkigt att sitta där ensam och plocka i hop. Dessutom var det krångligt att komma i håg precis var varje sak skulle ligga!

    En dag var hans mamma riktigt arg. Hon hotade med att stoppa alla hans leksaker i en säck och kasta bort dem, om han inte städade före läggdags. Men det måste väl bara vara något hon sa? För föräldrarna pratade ständigt om hur rädd han måste vara om sina saker så ingenting gick sönder eller kom bort. Och det var ju hans saker - inte deras?
    Han plockade några pusselbitar, men sedan hittade han en bok att titta i. Det upptäckte mamma, och då blev hon ännu argare. Varför skulle hon skälla hela tiden? Nu blev han på dåligt humör och hade verkligen ingen lust att städa! Nästa gång mamma kom in, så skrek hon. Han fick lägga sig utan kvällsfika, och till sin fasa såg han att mamma tog fram en sopsäck och började stoppa ner alla hans leksaker. Han skrek och protesterade, men mamma knöt bara i hop sopsäcken och gick för att kasta den i soporna. Sedan kom hon tillbaka och sa "Nu kanske du har lärt dig att städa när jag säger till dig!".

    Och visst lärde han sig något, fast kanske inte riktigt det mamma tänkt sig. Han lärde sig hata den kvällen. Och han lärde sig skämmas, för inte får man väl hata sin mamma?! En sak till lärde han sig; att aldrig mer vara rädd om sina saker, för de kunde ändå när som helst tas i från honom ...
    Tänkvärt!
  • MalinEddie
    Alisa skrev 2011-10-24 19:03:59 följande:
    Får rysningar, mycket läsvärt!!

    Själv har jag med mina små städat tillsammans med dem. Varför göra städningen till något tråkigt när mycket är roligare att göra tillsammans. Jag hjälper dem, och som större har sonen väldigt lätt att hjälpa mig om jag ber honom. Jätteskönt.  
    Vi gör likadant. Vår äldsta har dock börjat städa sitt rum på eget initiativ nu utan hot eller straff.
  • MalinEddie
    071001 skrev 2011-10-24 19:15:50 följande:
     Siri skulle sitta kvar i ungefär 5 sek.
    Då ska du sätta tillbaka henne. Till slut ger hon upp och sitter kvar. Själv tycker jag att time-out är en fruktansvärd metod. Läsvärt om det:
    www.growingpeople.se/upload/pdf/TimeOut.pdf
  • MalinEddie
    071001 skrev 2011-10-24 19:25:35 följande:
    MalinEddie, nej har inte för avsikt att köra med det så jag läser inte din länk. Men tack ändå.
    Klokt! Förhoppningsvis läser någon annan länken och kommer på andra tankar.
  • MalinEddie
    Linda b1986 skrev 2011-10-24 20:26:53 följande:
    Taitas- du får tycka vad du vill, vi känner båda att detta är rätt. Vi ligger ju och läser aha och gosa innan vi säger godnatt.
    Så det skulle ursäkta att hon nekas närhet och tröst om hon behöver det nattetid? Introducera egen säng kan man göra och fortfarande vara lyhörd för barnets behov. Nu använder ni hennes mörkrädsla för att få er vilja igenom och hotar att stänga in henne. Tänker ni inte längre än att hon ska sova i egen säng oavsett? Det verkar inte så.
  • MalinEddie
    RedTopaz skrev 2011-10-24 20:40:29 följande:
    Tips ang städning: Hota inte att slänga om man inte är beredd att fullfölja det. Ett annat alternativ är att lägga leksakerna som barnet vägrar städa upp i en plastsäck och tala om att dessa leksaker får barnet inte leka med förrän barnet lärt sig städa upp. Varje gång barnet vägrar städa åker leksakerna i plastsäcken direkt (ha sedan säcken förvarad där barnet inte kommer åt den). Jag lovar, det räcker med att du gör det max 2ggr! Sedan behövs bara hotet ett par gånger till och efter det städar barnet självmant när du ber om det (men ofta under  verbala protester).
    Jag har två sjukt envisa barn fulla med humör men detta har fungerat klockrent! Men vi är också stenhårt konsekvent med allt så de vet att vi aldrig ger oss. Kommer även göra samma sak med nummer tre.

    Sköter sig inte barnen vid matbordet får de tre varningar sedan får de gå från bordet och maten tas bort. Om de inte fått i sig mer än någon munsbit får de välling när de går och lägger sig sedan istället.
    Visst förespråkar du 5-minutersmetoden också? Jag vill minnas det och det är inte förvånade när man läser dina inlägg.
  • MalinEddie
    RedTopaz skrev 2011-10-24 21:43:58 följande:
    MalinEddie skrev 2011-10-24 21:41:07 följande:
    Visst förespråkar du 5-minutersmetoden också? Jag vill minnas det och det är inte förvånade när man läser dina inlägg.
    Både ja och nej, jag tycker tex att 5 min är för länge. Vi har gjort en egen variant på 5mm som funkat kanonbra på VÅRA barn.
    Vid vilken ålder började ni med det och vad var skillnaden mellan den riktiga 5-minutersmetoden? För ett barn är det inte så stor skillnad på om föräldrarna väntar 3 eller 5 minuter på att gå in när de ändå går ut igen..
  • MalinEddie
    RedTopaz skrev 2011-10-24 21:49:15 följande:
    Blodpudding tex ser otrevligt ut och luktar konstigt, men många gillar det ändå för det smakar inte so,m det ser ut och luktar. Man kan omöjligt veta hur det smakar utan att faktiskt smaka på det. Jag gillar inte blodpudding.
    Min dotter tycker att det luktar äckligt och behövde inte heller smaka. Jag har människor i min närhet som tvingades smaka på allt och har ett svårt förhållande till mat idag. Det är faktiskt ganska vanligt att tvång i barndomen resulterar i ätstörningar. Man kan uppmuntra barnet att smaka men samtidigt respektera deras vilja och åsikt. Hur kan du tycka att ni uppmuntrar och inte tvingar era barn att smaka när de är tvungna att sitta kvar tills de har smakat?
  • MalinEddie
    Linda b1986 skrev 2011-10-24 21:58:57 följande:
    Ang 5 minutersmetoden- gör inte denna men ibland hinner jag inte ta upp Selma,2 månader, innan hon hinner somna när hon gråter, typ när jag dushar saga eller saga slagit sig, och då är min tanke att det kanske är bra att man inte tar upp vid minsta gny. Man hör ju skillnad på gråt. På natten vaknar hon kanske fem gg och gnäller några
    Minuter men somnar sen om. Tar jag upp henne stör jag ju hennes sömn men får väldiga kommentarer på att jag inte rusar till henne så fort hon gnyr.....men går kanske inte jämförA men 5minuters metoden.
    Jag vill svara oavsett om tråden inte ska handla om det. 5-minutersmetoden har inget med olyckliga situationer att göra. Att inte kunna men vilja ta upp ett barn är något annat. 5-minutersmetoden handlar inte heller om att se om barnet somnar om själv vid sovjlud. 5-minutersmetoden går ut på att medvetet ignorera ett barn som skriker tills det slutar kommunicera. Skriket är den starkaste signalen barnet har att signalera att något inte känns bra så det är jäkligt illa minst sagt.
  • MalinEddie
    Mad as snow skrev 2011-10-24 22:37:58 följande:
    Alltså, jag tror att det är oerhört viktigt att barn lär sig att säga "ja" och att säga "nej". Det handlar om gränser, att lära sig vad sina egna gränser går, och var andras gränser går. Att tvingas äta mot sin vilja är gränslöst, det går rakt emot barnets eget "nej", det är att kontrollera barnets egen känsla för sin egen kropp. Att detaljstyra själva ätandet har jag också noterat hos vissa föräldrar, vad som ska ätas först och i vilken ordning och på vilket sätt. Föräldrar som sitter och tokstirrar på sina barn genom hela måltiden och regisserar dem. Och själva smakar dem då fan inte på allt, knappast. Själva skulle de inte stå ut i fem minuter med en människa som satt och kommenderade dem att äta fast de inte ville. 

    Det finns mängder av saker som jag inte heller skulle acceptera vid till exempel middagsbordet. Att leka med maten eller att sitta och skrika, är en sådan sak. Att få gå från bordet och skrika av sig eller vad det nu kan vara, är inget straff. Utan rent folkvett. Men att proppa en unge full med mat bara för att man har fått för sig att det är en dödssynd att lämna mat, eller inte "smaka på allt" - det är fullständigt vettlöst. 
    Jag håller med helt. Vi lagar mat och barnen tar vad de vill ha precis som vi. Vi pratar om andra saker vid middagen än hur någon äter. Vill någon bli stressad vid en middag och bedömd för sina tuggor? Jag tror inte det. Sedan skiljer jag självklart på barn och bebisar. Att leka med maten tror jag är utvecklade för bebisar.
  • MalinEddie
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:32:50 följande:
    Jag gissar att vi talar om spädbarn här? Där är skriket ett kommunikationsmedel som föräldern har som uppgift att svara på. Skriket är inte något dåligt beteende som ska ignoreras. Ilska eller behovet av uppmärksamhet är viktiga känslor och att ignorera dessa för att bebisen ska sluta visa dessa känslor, förstår jag inte riktigt. Varför är det något negativt att vara arg? 
    Precis.
  • MalinEddie
    Tom Araya skrev 2011-10-25 08:35:34 följande:
    Jag uppfattade nog det som att det handlade om små barn, typ 3-5 år men jag kan ha missuppfattat.
    Du missuppfattade. Inlägget jag svarade på handlade om 5-minutersmetoden.
Svar på tråden Noll tolerans!