Noll tolerans!

Jag har lite blandade känslor om sådant här. Mat exempel, hatar tanken att barnen ska få ett vrickat förhållande till mat. Därav inget tvång, men samtidigt får de helt enkelt vara hungriga om de inte äter. Men försöker locka med att man ska äta grönsaker för att vara frisk och pigg, äta köttet för att bli stark som spindelmannen, etc, för att uppmuntra till att äta de olika sakerna. Men erkänner att det är ett problem med lillgrabben nu. Han är ytterst extrem för närvarande och äter bara mycket av en sak per måltid. Dagens middag bestod av kidneybönor för honom, får nog varna på förskolan imorgon. Igår var det ett större antal potatisar. Men antar att det är en period, precis som allting annat. 

Beträffande städning så får det bli kaos mellan varven. Men när jag säger att det är dags att städa så städas det för annars städar jag med svarta sopsäcken och bär upp till vinden.  Deras städning tar max 10 minuter då allt landar i ett tält och garderob, men det lider inte jag av. Jag vill bara slippa prylar på golvet. 

Men överlag handlar allt om rutiner, fattar dom vitsen så brukar det ju inte bli så mycket problem. Men det är ju perioder för allt. Periodvis smidigt och periodvis kaos, men allt går över. 

Jag är 77:a, tredje barnet samt att min pappa är från Finland och jag vet ärligt inte hur det påverkat min egen uppfostan samt mitt sätt att uppfostra. Min mamma var den som hade hand om barn, när det var dags för konsekvenser var det pappa som tog tag i det. Jag hade överhuvudtaget inga regler, gröna vågen. Men när man gjorde bort sig så åkte man på en månads utegångsförbud och man satt där och höll käften av respekt. Vågade inte annat. Men ändå blev det en kombinerad ålderdomlig uppfostran tror jag, vad jag vet så neg jag för äldre och i affären etc runt år 1982. Känns inte som en del av normalt beteende vid den tidpunkten. Oerhört väluppfostad, eller antagligen kuvad? Detta trots avsaknaden av regler. 

Jag själv pendlar mellan hybris och självkänsla under fotknölarna. Jag har ingen tilltro till min egna förmåga samt att jag vet att jag är rätt bra på mycket. Hade jag fått en annan uppfostan mer i form av stöttande så kanske jag inte hade haft samma killer-instinct, men å andra så sabbar min dåliga självkänsla allt för att jag blev totalt kuvad. Med andra ord så är jag ett resultat av en smått schizofren uppfostran med både inga regler samt hårda konsekvenser. 

Jag själv tycker att det är så fruktansvärt svårt att väga för och nackdelar. Regler/inte regler, konsekvenser och ordning och reda etc. Fingertoppskänsla som får råda i varje situation istället. Väga för och nackdelar och hoppas på det bästa.