Noll tolerans!

Min dotter tycker att det luktar äckligt och behövde inte heller smaka. Jag har människor i min närhet som tvingades smaka på allt och har ett svårt förhållande till mat idag. Det är faktiskt ganska vanligt att tvång i barndomen resulterar i ätstörningar. Man kan uppmuntra barnet att smaka men samtidigt respektera deras vilja och åsikt. Hur kan du tycka att ni uppmuntrar och inte tvingar era barn att smaka när de är tvungna att sitta kvar tills de har smakat?

Jag håller med dig om det mesta. Sett allt för många barn med störda matvanor på grund av att föräldrarna har massa regler kring ätande. Tex en sån liten sak som att de inte får äta upp osten på smörgåsen först innan de äter brödet? Vad spelar det för roll så länge man inte varje dag bara äter osten? Eller att man ska äta upp allt på tallriken trots att man är mätt.

När jag var liten så va det ingen som orkade sätta sig mot mig. Jag kände mig oälskad och bortglömd, alla andra barnen hade ju tider dom skulle vara hemma och föräldrar som såg till att läxorna blev gjorda osv. Att jag aldrig behövde städa mitt rum eller hjälpa till alls hemma har resulterat till att jag har stora svårigheter men just vardagssysslor! Allt som måste göras, tvätta, städa, betala räkningar, bada, laga mat, välja kläder själv osv. Det är svårt varje dag att behöva vara vuxen och ta ansvar för ingen har visat mig hur man gör och jag har aldrig fått in en rutin på saker och ting så att allt e bara jobbigt! Detta tänker jag inte låta mig son gå igenom.

Det kanske beror på hur du skrivit i trådstarten, helt enkelt.

Saken är ju att din trådstart lätt kan tolkas som att du tror erat sätt fungerar på alla barn. "Gör man så här så blir det inte bråk", och så funkar det inte.