Noll tolerans!

Jag tror inte på att barn ska blint lyda sina föräldrar i allt. Men jag tycker inte heller att man ska behöva resonera om allt jämt och ständigt. Det finns vissa saker som man helt enkelt måste göra vare sig det är kul eller inte. Sånt är livet helt enkelt. Till viss del måste man rätta in sig i ledet. För hur klarar man vuxenlivet utan att göra som andra säger? Om man inte tycker att det är kul att betala skatt, kan man ringa till Skatteverket och resonera om saken då? Om man inte känner för att göra sina arbetsuppgifter på jobbet, kan man bara strunta i det då och låta någon annan göra det istället?

Jag undervisar lite på universitetet och märker hur lata och bekväma ungdomarna som kommer från gymnasiet är numera. De förväntar sig att man som lärare ska underlätta i allt för dem. Schemalägger man undervisning på Lucia så blir det ramaskri. Då ska man ju gå och kolla på luciatåg! För det är ju roligare än att sitta på en föreläsning. Jag tror att deras beteende till viss del är följden av att de inte har behövt göra sånt som är tråkigt hemma och att de har föräldrar som har underlättat för mycket för dem. Curling, med andra ord. Och jag tror att det blir svårt för curlade barn när de tvingas växa upp och ta ansvar.