Inlägg från: Gunnell |Visa alla inlägg
  • Gunnell

    Noll tolerans!

    OnlyZ skrev 2011-10-24 20:43:43 följande:
    Hehe om du kände mig skulle du förstå hur fel du har, men nu gör du ju inte det så jag förstår att det lätt kan bli fel då. Men nä, någon supermamma e jag VERKLIGEN inte
    Nej, det är du VERKLIGEN inte! Du är en auktoritär förälder som inte orkar ta konflikter utan hellre utövar din makt som större och starkare. Barnet får en uppfattning om att han måste vara till lags för att duga. Är det bra tycker du?

    Vad tror du budskapet är om du bänder upp munnen på ditt barn? Att "Åhh, mamma vet så mycket bättre än mig och gör det här för att vara snäll" eller "Min mamma bryr sig inte alls om mig, jag kan lika gärna ge upp för mina känslor betyder ingenting".

    Du är lat och vill att dina barn ska lyda dig så att DU slipper att reda ut konflikter. Skaffa en hund att dressera istället. Sitt! Ligg! Rulla runt! 

     
  • Gunnell
    Tom Araya skrev 2011-10-25 07:18:33 följande:
    Det är stor skillnad på att smaka och att äta.

    Jag skulle också smaka allt som barn. Så började jag också tidigt gilla mat som inte anses vanligt för barn att gilla. Jag har heller inga problem med mat idag. Äter verkligen det mesta med god aptit.
    Men det är DU det. Jag tvingades också att smaka (på dagis) och jag kan säga att jag äter fortfarande inte de rätterna jag tvingades smaka på. Kan knappt vara i samma rum som spenatsoppa. Kommer fortfarande ihåg när jag satt framför den kallnande spenatsoppan med en störd fröken som stod och vaktade mig. 
  • Gunnell
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:32:50 följande:
    Jag gissar att vi talar om spädbarn här? Där är skriket ett kommunikationsmedel som föräldern har som uppgift att svara på. Skriket är inte något dåligt beteende som ska ignoreras. Ilska eller behovet av uppmärksamhet är viktiga känslor och att ignorera dessa för att bebisen ska sluta visa dessa känslor, förstår jag inte riktigt. Varför är det något negativt att vara arg? 
    Määäääääh! Det är ju JOBBIGT för föräldrarna (du vet, de som bestämmer) när barnet är argt. Man vill ju ha glada snälla barn som inte visar alla jobbiga dåliga känslor. Jisses, du fattar ju ingenting du.

     
  • Gunnell
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:41:31 följande:
    Det var många som var med om detta tyvärr, även om våraegna föräldrar inte använde sig av dessa metoder. 

    Själv förstår jag verkligen inte behovet av att smaka på precis allt. Är man rädd att barnet kommer att bli en superkräsen vuxen som bara kan äta makaroner och korv? I sådana fall finns det bättre sätt att introducera mat på. Ett barn som lever i en familj där man tycker om mat, inte pratar negativt om mat, lagar spännande rätter tillsammans, har trevligt vid middagsbordet och respekterar varandras känslor inför maten - kommer så småningom att smaka på allt. Men det kanske får ta lite tid ibland. Rätt var det är så blir den där blodpuddingen eller fisksoppan intressant, eftersom föräldrarna gör den intressant. Barn strävar efter gemenskap, efter att känna samhörighet, och jag anser att man väcker nyfikenhet på mat genom inspiration - inte genom tvång.

    Personligen skulle jag nog börja grina om jag blev tvingad att smaka på precis allt, och ändå är jag en person som faktiskt gillar det mesta och jag är inte särskilt kräsen.  
    Jag är ganska säker på att det handlar om att föräldrarna vill ha välartade barn att visa upp alternativt att de hellre tvingar några få gånger än att ta en längre lite mer demokratisk process med barnen. Föräldrarna ser förmodligen det som ett misslyckande om de inte har barn som "minsann äter allt". 

    Jag var hemma hos några släktingar för ett tag sedan. De har en väldigt auktoritär syn på det här med barn och även om jag tycker om dessa människor så blir jag så otroligt illa berörd när jag ser hur de behandlar sitt barn. Det hotas, tvingas och jagas hela tiden. Barnet "skulle äta" innan vi skulle ut på picknick (konstigt bara det) men hon ville inte. Ingen annan åt ju utan hon skulle sitta där själv och äta. Hon åt några makaroner och lämnade sedan stolen (ingen av föräldrarna satt där med henne, hon är 3 år). Då kom pappan rusande och satte tillbaka henne på stolen och så höll de på så ett tag tills pappan tappade tålamodet och sa att om du inte äter får du gå och lägga dig (?). Han bär en skrikande treåring till hennes säng och säger till henne att stanna där annars får hon inte följa med på picknicken! Det slutar (efter många turer tillbaka till sängen med en gråtande treåring) med att flickan sätter sig på stolen i köket igen och äter lite makaroner, tittar på sin pappa och ger honom en kram. Pappan tycker att han har vunnit. Jag höll på att börja gråta. Detta barn gråter nästan aldrig, inte ens när hon slår sig och detta tycker föräldrarna är "bra". Hon är tuff. Det är ju inte så konstigt att hon har slutat gråta, det är ju ingen som bryr sig om ledsna känslor. 
  • Gunnell
    Mad as snow skrev 2011-10-25 07:48:13 följande:
    Nej detta är uppenbart.

    Själv kör jag på att alla känslor är bra, även de "negativa". Ett barn som inte får sin ilska speglad riskerar att börja visa andra känslor istället för ilska, och skapar så småningom ett konstruerat temperament för att leva upp till omgivningens förväntningar. Att uppfatta ilska och behov av uppmärksamhet som något dåligt hos ett spädbarn, något som ska ignoreras tills det försvinner, är ett väldigt effektivt sätt att förändra barnets utlopp för de mest basala känslotillstånden. Frågan är bara vad barnet gör av detta, var det får utlopp för sin ilska och aggression och behov av uppmärksamhet. Förmodligen någon annanstans, på dagis och i skolan - varpå föräldrarna står helt frågande och absolut inte begriper vad de har gjort fel. 
    Men folk är inte kloka. När min son var riktigt liten så påpekade folk att "han bara ville ha uppmärksamhet" när han grät. Eeeeeh, ja? Och vill han ha uppmärksamhet så är det detta han ska få.
  • Gunnell
    OnlyZ skrev 2011-10-25 10:40:52 följande:
    Du va ju bara rent ut sagt elak! Att du säger till mig att jag är lat, konflikt rädd, maktgalen osv är ju jätte elakt eftersom du inte alls känner mig.. Jag känner mig krängt! Det gjorde ont i mig när jag läste det du skrev. Vad ger dig rätten att skriva så till mig? Jag förstår inte alls!

    Vissa verkar missförstå vad jag menar!

    Gå över gatan: håll mig i handen
    Åka bil: bälte på
    Bada: när man e smutsig
    Äta: när det e matdags
    Lägga smutsiga kläder i tvättkorgen: när kläderna e smutsiga

    osv osv osv Vad är det ni inte förstår? Bara basic, vardagliga saker som man måste lära barn hur man gör och varför dom ska göras! Inget konstigt med det alls! Jaaa barn är insivider och har egna viljor men inte faan tänker jag låta min son gå runt smutsig (för att han inte vill bada) och inte tänkter jag låta han springa över gatan (för att han vill det) osv!!!
    Jadu, vad ger dig rätten att bända upp munnen på ditt barn? Jag skriver utifrån vad du själv har skrivit. Vad är det du inte förstår? Jag kan inte ens föreställa mig att jag och mitt barns pappa skulle hålla fast vår son, bända upp munnen och borsta hans tänder. Han kan omöjligen greppa att vi "gör det för hans eget bästa". 

    Det finns humana sätt att lära barn att man ska borsta tänderna, det gäller bara att föräldrarna har ork och tålamod att hitta en vettig lösning. 

    Så det så. 

     
  • Gunnell
    OnlyZ skrev 2011-10-25 12:57:32 följande:
    Jo, saken va just den att det va inte riktigt så det hade gått till, inga bendningar hade skett. 
    Ibland ser jag saker som inte har hänt, för att jag tror mig komma ihåg det på det sättet. Låter konstigt kanske men så va det.

    Men även om det hade varit så det hade gått till så kan inte du utifrån det kalla mig dom elaka sakerna du kallade mig.  
    Hur ska jag veta att du går runt och hittar på saker? En person som bänder upp munnen på ett barn för att den inte "pallar med att dalta" är en person som förtjänar att bli kallad för lat och maktmissbrukande. Det står jag fullt och fast för. Det är inte du som bestämmer här förstår du. Men du kan ju komma hem till mig och försöka bända bort fingrarna från tangentbordet om du vill. Sedan kan du hitta på att det aldrig hände. 

    Tänk efter innan du skriver något på ett forum, börja med att fundera ut om det har hänt eller inte. 

    Hoppas att du begriper att det är upprörande att bända upp munnen på ett barn och att det inte är något du ens funderar på att göra om du skulle få fler barn som inte är lika "snälla". 

     
  • Gunnell
    YezzCorner skrev 2011-10-25 15:57:32 följande:
    Har bara läst ts, och jag håller med. Jag känner ibland att folk tycker att jag är hård mot mina barn, men jag är övertygad om att jag gör dem en stor tjänst genom mitt agerande, för livet ÄR ingen lek. Varför låtsas att det är det? "Barn måste få vara barn" ok men det betyder inte att de måste få vara familjens diktator och styra och ställa med allt i från sovtider till malagning. Vill ungen inte äta maten fine låt bli men de får inget annan hos oss i alla fall. Vill man inte sova när det är läggdags, fine, men ligg i sängen och FÖRSÖK i alla fall, det är totalt oacceptabelt att jönsa runt i hela hemmet bara för att man inte är trött. Det bygger bara upp känslan att man får som man vill, och det i sin tur är en början på ett beteende som kommer ta evigheter att bryta.

    En fast hand, låter i mångas öron obevekligt, men innebär i praktiken bara att man helt enkelt utesluter valmöjligheten. Säg inte "ska vi klä på dig nu?" att ge barnet ett val är att sätta sig själv i skiten, för säger du saker som en fråga så uppfattar barnet att det inte MÅSTE klä sig. Konstatera bara att "nu ska vi klä på dig". Barnet mår inte sämre för det. Det enda som händer är att barnet får lära sig att inte hela tiden kunna välja och på sikt inser det att man som förälder dikterar villkoren och att man som barn följer dessa. Underlättar enormt för alla inblandade. Föräldrar slipper tjata, barnen får trygghet och rutiner utan att behöva deala med en massa onödigt tjafs.
    Hur kan det INTE vara bra att vara bestämd mot sitt barn? Det fattar inte jag. Kalla mig gärna korkad :D
    Vad gör du om ditt barn inte vill göra någon av de sakerna du har bestämt?
  • Gunnell
    YezzCorner skrev 2011-10-25 17:02:13 följande:
    Jag förtydligar att det ska göras, tills det blir gjort. Det handlar i grund och botten om att vara principfast, och är man det från start så lär barnen sig rätt omgående att det inte lönar sig att vägra, för det blir ändå som jag har sagt i slutänden. Självfallet får de beröm när de gör rätt, så det är ALLTID trevligare att lyssna på mig än att inte göra det,och det är mina barn väl medvetna om.
    Det där låter så fruktansvärt sorgligt i mina öron. 
  • Gunnell
    Linda b1986 skrev 2011-10-26 22:13:39 följande:
    Ang mat är jag helt grön. Vår dotter 2 1/2 äter bara på dagis(säger dom) hemma dricker hon bara välling. Vi erbjuder mat varje dag när vi äter, hon pillar lite och sen är det bra. Tänker att de kommer när det kommer. När jag försökt göra specialmat till henne och hon ändå inte
    Äter bli jag bara less. Tids nog måste hon väl börja äta.
    Min mamma (som arbetar som distriktssköterska på bvc) säger att om små barn får i sig sina två flaskor välling om dagen och går upp i vikt som de ska så behöver man som förälder inte oroa sig. Det värsta man kan göra är att "göra det till en grej". Tjata om att barnen ska äta osv. Antingen leder det till att barnet äter för att föräldrarna vill (och inte för att de själva vill) eller så vägrar de helt enkelt att äta alls. De får hur som helst en konstig relation till mat. 

    Så du gör helt rätt! Barn som är i den åldern din dotter är äter ofta inte så mycket, de har ju så mycket annat att tänka på :) 
Svar på tråden Noll tolerans!