Noll tolerans!

Håller i princip med dig, faktiskt. En del saker började vi "lära" vår dotter redan när hon var riktigt liten, såsom att man lägger undan leksaker efter sig innan man tar nästa leksak, att man måste ha skor på sig utomhus annars blir det kallt osv. Att resonera sig fram till en lösning har fungerat bäst för oss, och dottern är med på noterna (är nu snart 3 år gammal). Har begränsat utbrotten dramatiskt, och har även tagit mig tid att gå en kurs i föräldraskap via kyrkan så att jag själv lär mig att bli en lugnare, bättre och mer pedagogisk förälder. Har fungerat för oss.

Dock måste jag påpeka att det där med mat är ett känsligt register och inget jag tycker att andra föräldrar ska yttra sig om (inget elakt menat TS, bara ett konstaterande). Alla barn är olika. Jag har skrivit i ett flertal trådar om att min dotter matvägrade från hon var 5 månader tills hon var 16 månader gammal och endast ville amma eller helt lät bli att äta. Dietister, akutbesök, "göra-det-som-krävs"-attityd var det som gällde, och det gör ont i mig att höra att andra föräldrar tycker att det beror på dålig uppfostran att min dotter tjurar med maten. Nu äter hon nästan som hon borde, varje tugga är en vinst för oss, och då känns det lite meningslöst att försöka ägna massa uppmärksamhet och tid åt att hon inte 100% av tiden vill sitta stilla vid matbordet och äta upp på tallriken. Så länge hon äter så får hon göra det precis hur hon vill, om det så är liggandes upp-och-ned under vardagsrumsbordet.

Preeezicely!