Noll tolerans!

Jag har inte läst igenom hela tråden (endast TS inlägg för att få ett hum om tongångarna). Jag är förstås inte förvånad att många skribenter inte håller med, det är ju trots allt FL-forumet vi är på ;)

Till TS vill jag skriva att jag håller helt och hållet med dig om och tycker inte alls att du är för hård.
Vi har samma inställning och vår dotter gör också allt det där som man måste utan tjafs. Man måste ta på sig ytterkläderna när man ska gå ut, man måste borsta tänderna, man måste tvätta händerna före och efter maten, man måste sitta ner och äta när maten serveras, man måste plocka upp efter sig, ha bälte i bilen osv.
Vår dotter är 3,5 år och har för länge sedan förstått att detta är inget man tjafsar om, man bara gör det - det går snabbt och smidigt då och alla blir glada.
Vi har aldrig lämnat utrymme till diskussioner i dessa "måste-frågor".

Vår dotter saknar inte argumentationsteknik för det. Hon ifrågasätter och sätter sig på tvären precis som alla andra treåringar, men aldrig i de återkommande rutinerna.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar sitta och det ligger säkert mycket i det uttrycket. Varför inte vara konsekvent och tydlig redan från början?

Jag kan bara tala utifrån vår dotter, som jag har erfarenhet ifrån. Hur ditt/dina barn beter sig vet jag inte och om det finns skäl till avvikelser.
Hos oss har vi t ex alltid bestämda mattider, alla sitter med vid mattillfället och sitter kvar tills alla har ätit klart.
När "den lilla" var för liten för att äta vår mat, satt hon med vid bordet ändå (i den mån hon var vaken) - även om det så var i babysittern. Vi skapade en rutin redan där.
När hon var ett år, förväntades hon äta samtidigt som oss. Vi tillrättalade kanske måltiderna inledningsvis, så att det var sådan mat vi visste eller kunde misstänka att hon tyckte om. Eftersom våra luncher/ middagar är en lugn stund och relativt lång sittning åt hon någongång under stunden. Sen plockades maten undan. Och det är DÄR vi har varit konsekventa, man äter när mat serveras. Man äter inte stunden innan eller stunden efter. Vi har inte heller gett efter för "jag vill inte ha" och försökt truga med något annat. Man äter vad som serveras. Punkt.
För att inte alla FLare ska ta en för allvarligt serveras naturligtvis annat om det är sådan mat som vi vet att hon absolut inte kan äta. Bruna bönor är ett sådant exempel. Vi tvingar henne inte heller att äta upp. Men man måste smaka.
Det har inte funnits utrymme till daltande vid bordet.

Givetvis har det inte gått smärtfritt hela vägen. Hon är ju bara ett barn... Idag vet hon vad som gäller och vi har aldrig dispyter vid bordet.

Så var det, ja.
Har du hört på maken så "rälig och elak" förälder man är?
En utebliven lunch fick kompenseras med ett något utökat mellanmål.
Hur tror du att barnen på dagis klarar sig de dagar de inte äter lunch? Det finns många som börjar vid ett år (dock ej vår dotter). Får de äta när de vill bara för att lunchen hoppades över? Får de alternativ? Knappast. De får vänta till "mellis" och överlever det.

Å andra sidan fick hon bröstet/ flaskan med regelbundna tidsintervall också. Hon fick aldrig snutta när hon ville, bara för att...

Det är det nog ingen som har påstått heller. Åtminstone inte TS.