Noll tolerans!

Men det gick ju bara sju minuter mellan det att du gav henne förslaget och att du skrev ett nytt inlägg på familjeliv. Jag tror att det är viktigt att barnet i en sådan situation upplever att mamma är fullt engagerad i det ni tillsammans ska göra, snarare än att barnet känner av att du är på väg mot eller längtar efter att återuppta någon annan aktivitet. 

Jag tycker inte att det är fel att det också utbryter lek under städning. Det är tvärtom trevligt, menar jag. Man städar och plockar och hittar grejer som man inte sett på flera timmar kanske. Givetvis måste de testlekas lite och återupptäckas. Sedan kanske man tar tag i några saker till, gör ett pyttelitet hörn färdigt, avbryter för att göra något annat ett tag och så vidare. När man är liten kan man inte förväntas upprätthålla ett intresse för en och samma sak under någon längre tid. Däremot är de sekunder och minuter man faktiskt får något gjort på väl värda att berömma. Men, som sagt, jag tror att det är väldigt viktigt att den vuxna orkar vara kvar i situationen och att de förefaller gilla eller vara genuint intresserade av det som ska göras.  

Vad gäller nolltolerans så har jag bara sådan mot skadliga saker. I övrigt har jag stor tolerans och långt tålamod. Egenskaper som gjort det mycket trevligt och behagligt att vara förälder.  

Själv hade jag gott om tid att göra på annat sätt än att bara stoppa tandborsten i munnen på dem. Under den korta period ett av barnen tyckte att tandborstning var överskattad döpte vi de tänder hon hade i munnen och resonerade om dem som om de var verkliga små tandfolk som vi behövde ta hand om på bästa sätt.

"Hur mår Veronika idag? Behöver hon kanske lite extra gnugg eller en omgång tandtråd så att hon har det så bra hon kan? Har det ilat i Elias? Inte? Vad bra! Det är för att vi tar så bra hand om honom. Vad ska vi ge honom idag? Är han på elektriskt humör? Kanske vill han träffa Tobias Eltandborste? Han kanske saknar honom? Ja, det gör han, va? Ska vi kolla i spegeln hur han mår? Titta där är han ju! Och kompisen Tuffe Tandingsson håller honom sällskap som vanligt!"

Det tog kanske fem minuter extra att prata om varje tand. Men så skoj vi hade under tiden.  

Daltande? Det var en pratstund som syftade till att leka/lära in ett viktigt beteende - nämligen att vårda sina tänder. Jag tycker alla pratstunder med barn har ett enormt stort värde. Det är ju där vi lagt grunden till alla fina samtal vi har idag när de är tonåringar. En tandborste som körs in i munnen ger ju inget utrymme för något liknande, och resultatet blev rena tänder, glada barn och nöjda föräldrar. Allt på bara fem minuter mer än det skulle ha tagit att göra på ett mer burdust och för barnen olustigt sätt. 

Jag ser det som en ren investering. Precis som jag ser på all annan tid och allt annat pratande, förhandlande, lekande och annat som jag haft förmånen att ha tillsammans med barnen.  

Inga trollkarlar? Ingen drake alls? Inte ens en pytteliten drake?  

Det hade jag tyckt varit väldigt trist. Vi har fantiserat massor! Och vi har lekt ännu mer. Skrivit sagor, fantiserat oss genom hela skogar, byggt slott, borgar och kojor av kartonger. Ätit låtsasmat, sovit över under matsalsbordet, lyst med ficklampa i trädgården och haft filmvisning med fingerdjur mot lakan. 

Ja, vi är nog väldigt olika du och jag. Det har du alldeles rätt i. 

 

Det skrev jag inte. Fem minuter totalt. Men jag hade haft tid för fem minuter per tand också. Jag har inte haft några problem att få tiden att räcka till för de behov barnen har haft, och när tandborstningen under en period var mindre poppis för det barn jag här gav som exempel så kändes det väldigt självklart att bemöta henne på ett för mig och henne vettigt sätt. 

Då verkar du ju ha någon sorts fantasi i alla fall då. Bara det att den tycks arbeta åt ett ... lite mer egendomligt håll. 

Det tog fem minuter extra att prata om varje tand. Det tog inte fem minuter per tand. 

Om jag var otydlig i mitt sätt att skriva men nu har förtydligat mig i inte mindre än två inlägg så kanske du kan ta mig på orden? Det är verkligen tur för dig att jag har långt tålamod, hade jag agerat i enlighet med vad en del av skribenterna i den här tråden rekommenderar hade jag vid det här laget lekt med tanken på att silvertejpa dina fingrar bakom ryggen på dig.