Noll tolerans!

Har massor med tolerans, man behöver ha det med andra människor vilka barn också är. Dom ska behandlas med värdighet och respekt. Lyssnas till och talas till som vilken annan människa som helst, efter nivå naturligtvis.

Lilleman här hemma 2½ lyssnar på mig och gör (oftast) som jag säger. Ibland blir han jättearg eller jätteledsen över något man inte kan göra så mycket åt, man kan bara förklara situationen och låta det vara.

När det väl kommer till direkta motsättningar så kan jag antingen se till att vinna till vilket pris som helst eller låta det vara. Jag försöker att inte bråka med lilleman.

Han äter all mat vi äter, krånglar aldrig över maten, men ibland vill han inte äta. Och då slipper han. Jag tvingar honom inte att äta. Han kan inte ta sina potioner själv så han behöver inte heller äta upp. Han äter duktigt och är välnärd så det verkar fungera bra ändå.

Vill han inte ha vantar när vi går ut och inte övertalas med resonemang om att han kommer frysa så visst då går vi ut utan tills hans fryser om händerna och då ber om dom. Enkelt sen att återvända till den situationen nästa dag.

Men sen är också mitt ord lag, säger jag att något kommer hända om något annat görs eller inte görs så blir det också så. Man kan säga att jag är väldigt tolerant, förstående och lyssnande, jag resonerar hellre än befaller, kommer hellre fram till överenskommelser vi båda antar än att bara köra över.

Men när det är dags att bestämma något så är det som gäller och jag viker mig inte en mm från det. Och det vet han också.

Jag tycker det funkar kanon, även fast han är i en "trotsig" ålder.

Men det jag faktiskt säger är också lag,