Noll tolerans!

Har bara läst ts, och jag håller med. Jag känner ibland att folk tycker att jag är hård mot mina barn, men jag är övertygad om att jag gör dem en stor tjänst genom mitt agerande, för livet ÄR ingen lek. Varför låtsas att det är det? "Barn måste få vara barn" ok men det betyder inte att de måste få vara familjens diktator och styra och ställa med allt i från sovtider till malagning. Vill ungen inte äta maten fine låt bli men de får inget annan hos oss i alla fall. Vill man inte sova när det är läggdags, fine, men ligg i sängen och FÖRSÖK i alla fall, det är totalt oacceptabelt att jönsa runt i hela hemmet bara för att man inte är trött. Det bygger bara upp känslan att man får som man vill, och det i sin tur är en början på ett beteende som kommer ta evigheter att bryta.

En fast hand, låter i mångas öron obevekligt, men innebär i praktiken bara att man helt enkelt utesluter valmöjligheten. Säg inte "ska vi klä på dig nu?" att ge barnet ett val är att sätta sig själv i skiten, för säger du saker som en fråga så uppfattar barnet att det inte MÅSTE klä sig. Konstatera bara att "nu ska vi klä på dig". Barnet mår inte sämre för det. Det enda som händer är att barnet får lära sig att inte hela tiden kunna välja och på sikt inser det att man som förälder dikterar villkoren och att man som barn följer dessa. Underlättar enormt för alla inblandade. Föräldrar slipper tjata, barnen får trygghet och rutiner utan att behöva deala med en massa onödigt tjafs.
Hur kan det INTE vara bra att vara bestämd mot sitt barn? Det fattar inte jag. Kalla mig gärna korkad :D

Jag förtydligar att det ska göras, tills det blir gjort. Det handlar i grund och botten om att vara principfast, och är man det från start så lär barnen sig rätt omgående att det inte lönar sig att vägra, för det blir ändå som jag har sagt i slutänden. Självfallet får de beröm när de gör rätt, så det är ALLTID trevligare att lyssna på mig än att inte göra det,och det är mina barn väl medvetna om.

Uppenbart är i alla fall att det är svårt att tolka text.

Vi har i princip inga strider eftersom vi har försökt rätta in tider för läggning etc så att de hamnar när barnen brukar vara hungriga och trötta etc. Våra barn ÄR inte hungriga på kvällen eftersom vi äter betydligt senare än gemene man för det mesta. Våra barn ÄR som regel trötta på kvällen när det är sovdags, för vi har anpassat aktiviteterna efter att de ska vara trötta och de kommer till ro genom att vi gör vissa saker i ungefär samma ordning och vid samma tid. Inte så att vi sitter och läser saga eller så, men först äter vi middag, sen leker man en stund allihop, sen badas det och så är det en liten stunds tv, sen tandborstning och sovdags. Väldigt simpelt. Och väldigt effektivt. Eftersom vi började använda oss av "konceptet" att inte ge valmöjligheter i tid och otid och att belöna de gånger man slapp tjata och barnet gör som man vill direkt, så är det så gott som problemfritt eftersom det är något som hängt med sedan barnen var mycket små.

Mitt sätt är inte ultimat för alla, det tänker jag inte hävda. Men jag är övertygad om att vi har haft mycket gratis i och med hur vi agerat. Men man måste hålla den konsekventa linjen fullt ut några gånger innan det har effekt, och sen flyter det på, i alla fall har det varit så för mig. Och det passar inte alla. Så enkelt är det. Jag accepterar andras sätt, och jag förväntar mig att andra ska acceptera mitt sätt..trots allt är det slutmålet som är det väsentliga, eller hur? Glada, harmoniska barn och så få strider som möjligt eftersom de sliter på hela familjen.

Vet inte om du missade det  men jag avslutade med att "det är MINA barn väl medvetna om" alltså syftar jag på mina barn, inte barn i allmänhet. Mina "metoder" är inte bra för alla barn. Men de har funkat för mig, och många andra skulle nog må bra av att inte mjäka så mycket med sina barn. MEN det är min personliga åsikt, ingen gudomlig sanning...;)

Synd att du känner så, folk i min omgivning tycker att mina barn är både harmoniska och trygga i sig själva och dessutom väluppfostrade för det mesta.