Noll tolerans!

ja, det där att man lugnar ned sig och t.ex går och läser tillsammans, det har jag använt många gånger

varför diskuterar man detta som om det är samma för alla barn..
ALLA barn är olika och därmed även uppfostringsmetoder funkar olika på olika barn.

Precis! Låter som det kan se ut hemma. Det där att befinna sig på barnets nivå så att man kan få ögonkontakt tycker jag är jätteviktigt

Haha.. Det tror jag verkligen inte, han är mycket duktigt med maten och äter duktigt upp det han orkar, har aldrig varit några "fisk-är-inte-gott" fjomperier eller så där. 

Men är du helt seriös i din fråga? Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv ha råd att alltid äta det jag är sugen på! Har du det? Så självklart ställer jag mig och lagar mat ibland som ingen är super sugen på bara för att dryga ut i kassan.  

Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.

Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.

Vi har aldrig tvingat honom att äta upp mat, e han mätt så e han mätt.. Är det mat som han inte tycker om behöver han häller inte äta. Det är helt upp till honom. Det ända jag vill är att han ska SMAKA på maten. Jag tvingar inte i han maten om han då inte tycker om den.. 

Nä den "läxan" lärde henne nog mest att även mamma kan vara dum. Fanns inget rätt i att jag slängde dom eller att jag gick och köpte nya. Det var inte min mening att uppfostra utan jag reagerade som ett argt barn. Att jag gick och köpte nytt var för att det tycker jag man gör om man förstör andras saker.

Ja vi alla satt kvar vid matbordet och snackade vidare med honom och varandra tills han smakade. För man kan inte tycka att något är äckligt om man inte smakat på det. 

Men orka överdriva! Mat som vi äter till vardags. Jag lagar inte hjärta och hjärna. Jag lagat god vanlig mat som är värd att smakas på.. Annan mat som kan vara läskig är en helt annan sak. Tex om det e jätte starkt, det behöver han inte smaka på om man inte vill, jag brukar ju inte laga jätte stark mat så men om man e ute och äter eller om jag eller sambon har extra chili på våran mat. Vi va ute och åt wook som hade mini bläckfiskar i och det behövde han inte smaka på för det ser ju lite läskigt ut, men han ville smaka ändå.. Osv

Skulle det vara äckligt per automatik eller? Hjärtat är bara en muskel och det smakar inte så mycket annorlunda än andra muskler man äter. Gristarm äter man rätt ofta då det är det som är skalet på en bra korv. Varför välja bort saker innan man smakar? Det är inget jag vill att mina barn ska göra.

Gällande trådstarten önskade jag att min dotter lyssnade på mig men det gör hon inte det är en ständig kamp och jag får noga tänka efter vilka strider jag tar. Hon plockar inte undan och springer ofta iväg när vi ska klä på henne och jag vet faktiskt inte hur man får en 1,5 åring att lyssna och lyda. Jag låter henne hållas om det inte är viktigt och hoppas att man kan kommunicera bättre med henne när hon är äldre.

Skulle det vara äckligt per automatik eller? Hjärtat är bara en muskel och det smakar inte så mycket annorlunda än andra muskler man äter. Gristarm äter man rätt ofta då det är det som är skalet på en bra korv. Varför välja bort saker innan man smakar? Det är inget jag vill att mina barn ska göra.

Gällande trådstarten önskade jag att min dotter lyssnade på mig men det gör hon inte det är en ständig kamp och jag får noga tänka efter vilka strider jag tar. Hon plockar inte undan och springer ofta iväg när vi ska klä på henne och jag vet faktiskt inte hur man får en 1,5 åring att lyssna och lyda. Jag låter henne hållas om det inte är viktigt och hoppas att man kan kommunicera bättre med henne när hon är äldre.

Men barn har inte förutfattade meningar det är något man lär sig. Så för ett barn är det ingen skillnad och det är därför man ser till att barn smakar och förklarar om mat m.m. I vår familj jagar min man och vi ser till att ta vara på allt ätligt på djuret och vill inte att djur ska dö i onödan och värnar om var mat kommer ifrån. Detta är något vi kommer berätta för våra barn och det kommer bli helt naturligt för dem att äta inälvsmat.

Vi erbjuder, visar att vi tycker det är gott och uppmuntrar. Vi tvingar inte, vi tjatar inte och vi sitter inte och väntar ut vårt barn om hon inte vill. Oftast smakar hon, och oftast äter hon, men hon är också ett barn, vilket innebär att det hon fullkomligt älskade igår kan hon tycka är uräckliga idag. Och det är okej.

Jo det kan man, jag tycker lukten av lever är äcklig, jag skulle aldrig stoppa det i min mun, för så äckligt tycker jag det smakar. Man kan faktiskt få avsmak för saker även om man är barn, min avsmak för lever är knappas ny, den hade jag redan som litet barn. Bara poängterar att det faktiskt är möjligt.

Sen tycker jag väl också att de är bra att smaka och jag försöker få min dotter att smaka innan hon dömer ut något, men om hon smakar om aldrig så lite och ändå menar att hon inte tycker om det, så behöver hon inte äta det.

Hon är tex blodpudding med jordgubbssylt på och jag med lingonsylt, hon tycker lingon är äckligt. Kanske kommer det ändras kanske inte, men jag tänker inte tvinga i henne lingonsylt bara för att jag gillar det

Ja barn måste äta det föräldrarna erbjuder vem ska annars erbjuda dem mat? Lukt och färg får de också en relation till genom hur de är påverkade. Det är inte genetiskt att vi vill ha färgämnen i mat det är inlärt.