Noll tolerans!

(har en ettåring) Det beror väl på. Absolut nödvändiga grejer bara ska göras. Absolut. Borsta tänderna, byta blöja på skötbordet, gå upp ur badet, torka munnen, klä på sig. Här blir det fasthållning. (men inte när han var en riktigt liten bebis, då var jag lite mer diplomatisk) Men om barnet verkligen har svårt att vänja sig vid en speciell maträtt tex. så kanske han får nåt annat... Eller när han är rädd för dammsugaren, då gör jag det när min man är hemma och kan vara med lillen, jag struntar ju inte bara i att han blir rädd och gråter, även om jag verkligen skulle behöva dammsuga. Nu kanske det sistnämnda inte riktigt är den typen av situationer som TS syftar på dock, men ändå... Och CIO (som ju verkligen är en nolltolerans) tror jag inte på, för då blir barnet lämnat ENSAMT. Det är skillnad. Men lite tvång ibland när mamma eller pappa är med, ja. Lägga sig bredvid och hålla ner med hela armen, trösta samtidigt, men nu SKA du sova... det har jag gjort. (Har ett extremt intensivt och aktivt barn) Men även det när han var minst ca 9 mån. Där får ju föräldrar avgöra själva, hur små barn de vill "bråka" med.

Sextiotalist - Det tror jag med. Jag håller med dig om allt. Så kan man också göra och det blir också bra. Skötbordet i mitt fall är för att jag både har skolios, ryggskott och problem från epiduralen och min son är en ettåring på nästan fjorton kilo som bara kämpar emot totalt. Up and go blir det ibland, men det funkar inte heller alltid. Men vi gör allt för att uppdatera underhållningen på skötbordet med spelande leksaker och vi sjunger duett jag och min man, och duttar o pluttar... Nätterna har jag verkligen försökt allt. Jag samsov med honom länge men det gick inte till slut för han sov så dåligt av det, vaknade hela tiden. Ammade till söms med hur länge som helst men till slut somnade han inte längre av det. Vagga har aldrig funkat. Napp tar han inte. ja vad gör en förtvivlad mamma? Barn behöver sina timmar sömn.

Ditt barn? Ett barn då eller? För jag har en väninna som fick två flickor och allt funkade finfint, men sen fick hon en son som är precis som min. Det skiljer två månader mellan dom, jag lärde känna henne i juni i år. Hon trodde hon hade klurat ut det där sa hon, men barnen... hon är lite över fyrtio år. Men tji fick hon, denna pojke vaknar nätterna igenom fortfarande, 13 månader. Dom är helt utslitna. Då är det inte lätt att låta barnet få exakt som det vill hela tiden. Bara man tröstar barnet och är nära så hoppas jag att det blir bra ändå. Jag är också ett stort fan av bärsjal. Vagnen vägrar han somna i ju... man får söva i sjalen borta, sen stoppa i vagnen.  

Just det - tandborsten också. Vissa dagar gör han det frivilligt, ibland får han bara tugga på den. Ibland borstar jag fast han inte vill, för han har faktiskt åtta tänder och han äter vanlig mat. Hans tänder är värdefulla och någon gång ibland tror jag att de bör borstas ordentligt. Detta är ju en nödvändighet, barn får mer och mer karies