Noll tolerans!

Tja, jag är nog den som har valt konflikter och se, jag har en riktig välartad tonåring ändå.

Städning, eftersom vi inte anser att städningen är det absolut viktigast i hemmet, så har vi aldrig bråkat om det. Vi städar när vi känner för det.
Mat, det är något jag aldrig bråkat om, har konflikterna i mitt barndomshem tillräckligt starka. ja, barn kan matvägra så att deras hälsa blir lidande. Nej, jag anser inte att man skall svälta barn för principens skull. Kan tillägga att vår tonåring äter mycket numera, som h*n inte åt innan, utan att vi har behövt bråka om det.
Tandborstning, har vi nog aldrig haft några problem med.

Sedan har jag en rolig historia från IRL, en väninna till mig, hennes första barn var ett riktigt a-barn, som man inte behövde diskutera någonting med, hennes andra..... var precis tvärtom, det barnet har gett henne många gråa håstrån, men också lärt henne att bli en klokare mamma

sextiotalist

Äldre 31 Oct 15:31

#689

LindaLarsson skrev 2011-10-31 15:24:44 följande:

(har en ettåring) Det beror väl på. Absolut nödvändiga grejer bara ska göras. Absolut. Borsta tänderna, byta blöja på skötbordet, gå upp ur badet, torka munnen, klä på sig. Här blir det fasthållning. (men inte när han var en riktigt liten bebis, då var jag lite mer diplomatisk) Men om barnet verkligen har svårt att vänja sig vid en speciell maträtt tex. så kanske han får nåt annat... Eller när han är rädd för dammsugaren, då gör jag det när min man är hemma och kan vara med lillen, jag struntar ju inte bara i att han blir rädd och gråter, även om jag verkligen skulle behöva dammsuga. Nu kanske det sistnämnda inte riktigt är den typen av situationer som TS syftar på dock, men ändå... Och CIO (som ju verkligen är en nolltolerans) tror jag inte på, för då blir barnet lämnat ENSAMT. Det är skillnad. Men lite tvång ibland när mamma eller pappa är med, ja. Lägga sig bredvid och hålla ner med hela armen, trösta samtidigt, men nu SKA du sova... det har jag gjort. (Har ett extremt intensivt och aktivt barn) Men även det när han var minst ca 9 mån. Där får ju föräldrar avgöra själva, hur små barn de vill "bråka" med.

Så olika man är
Hur var det när mitt barn var ett år
Borsta tänderna, de dagar det trilskades då räckte med att tugga på tandborsten (idag tonåring, aldrig haft ett hål)
Blöjbyte på skötbordet, det slutade vi med när vårt barn var 9-10 månader, varför starta en strid om detta?
Mat, har vi aldrig bråkat om
Badet, ibland väntade vi ut tills h*n frös
Sömnen har vi aldrig haft problem, dvs att sova, men däremot var, under några månader var det bara min famn som gällde
Klä på sig, hade nog inga större problem, men någon gång kanske, då skippade vi plagget och tog det senare istället

Resultuat, en tonåring, som frivilligt slutar att duscha efter en stund, duktig på att klä sig efter vädret, borstar tänderna och äter det mesta. Sover själv och kan lyssna på sin kropp om h*n är trött eller ej.

Det blir folk av barn som man uppfostrat utan strider också

sextiotalist

Äldre 1 Nov 10:23

#695

SallyBlixten skrev 2011-11-01 09:33:12 följande:

Jag tror man behöver närma sig situationen från ett annat håll.

Det är ju inte så att ett litet barn VILL vara vaket på nätterna. Det är ju något som inte stämmer tillräckligt bra för att sömnen ska infinna sig. Hunger, blöt blöja, kall, varm, rädd, närhetsbehov eller vad det nu kan vara. Som förälder kan man ju vända ut och in på sig för att komma på vad som fattas men...

När man kommer på vad barnet "vill" (dvs vilket behov det har) så kan man förhoppningsvis ge detta och då somnar det lilla barnet (som oftast vill sova men inte kan).

Sen vill jag ge Sextiotalist ett tack för att du beskrev precis hur jag menar

Kan du inboxa mig, snälla

sextiotalist

Äldre 1 Nov 10:27

#696

LindaLarsson skrev 2011-11-01 09:18:14 följande:

Sextiotalist - Det tror jag med. Jag håller med dig om allt. Så kan man också göra och det blir också bra. Skötbordet i mitt fall är för att jag både har skolios, ryggskott och problem från epiduralen och min son är en ettåring på nästan fjorton kilo som bara kämpar emot totalt. Up and go blir det ibland, men det funkar inte heller alltid. Men vi gör allt för att uppdatera underhållningen på skötbordet med spelande leksaker och vi sjunger duett jag och min man, och duttar o pluttar... Nätterna har jag verkligen försökt allt. Jag samsov med honom länge men det gick inte till slut för han sov så dåligt av det, vaknade hela tiden. Ammade till söms med hur länge som helst men till slut somnade han inte längre av det. Vagga har aldrig funkat. Napp tar han inte. ja vad gör en förtvivlad mamma? Barn behöver sina timmar sömn.

Ditt barn? Ett barn då eller? För jag har en väninna som fick två flickor och allt funkade finfint, men sen fick hon en son som är precis som min. Det skiljer två månader mellan dom, jag lärde känna henne i juni i år. Hon trodde hon hade klurat ut det där sa hon, men barnen... hon är lite över fyrtio år. Men tji fick hon, denna pojke vaknar nätterna igenom fortfarande, 13 månader. Dom är helt utslitna. Då är det inte lätt att låta barnet få exakt som det vill hela tiden. Bara man tröstar barnet och är nära så hoppas jag att det blir bra ändå. Jag är också ett stort fan av bärsjal. Vagnen vägrar han somna i ju... man får söva i sjalen borta, sen stoppa i vagnen.

Jo, jag har bara ett barn, men undermeningen är nog mer, man skall välja sina strider, vad är egentligen viktigt och vad är princip. Att använda skötbordet pga ryggskada är helt OK, men att fightas med ett stort barn bara för att man skall använda skötbordet av princip, det tycker jag är fel.

Jag har skippat alla principer, utan har alltid fokuserat på vad som jag tycker är viktigt, och vad som varit viktigt har inte heller varit skrivit i sten, utan det har kunnat vara olika från tillfälle till tillfälle och även priset.

Jag resonerar likadant även när det gäller vår tonåring.

Noll tolerans!

INNEHÅLL