Ska sluta "hota" med lampan och dörren eftersom jag tror detta är onödigt.
Hon har alltså alltid sovit i helmörkt rum och är inte räddför mörker, dock vill hon lampan ska vara tänd för att hon leker med mina dockor. När hon somnat släcker vi alltid lampan innan vi går och lägger oss och hon vaknar säkert flera gg under natten(brukade hon göra när hon sov hos oss) utan att gråta eller bli rädd. Hade hon verkligen varit mörkrädd hade jag ju inte släckt lampan för henne. Fl......
Spartacus- vi läser en bok eller två tunnare. Hon kan somna utan Pippi men hon älskar Pippi så vi låter henne se på detta som nattrutin, kan iförsej låta henne se det innan hon lägger sig men tycker det känns mysigt att somna till sin älsklingsfilm istället för mörker. Nu Vill hon ju gå och lägga sig så blir nog Pippi ett tag till:)
Äppelpaj80- min dotter:p
MAs as snow- va jobbiga ni är. Imorgon ska jag pröva släcka lampan och säga god natt och profeterar hon då sp har ni kanske rätt men säger hon inget borde väl lampan inte vara ett problem? Eller har jag skrämt henne till tystnad för all framtid?:0
Taitas- skrikmetoder?
:)- nu kom saga ut och ville kissa, jag frågade om hon inte ville jag skulle släcka lampan så det blev lättare att somna och då gick hon själv och släckte. Så nu lämnar jag tråden och säger önskar er lycka till!
Malineddie- hon är inte mörkrädd utan den är tänd när hon leker alltså när hon springer upp och ner ( vilket hon inte gör längre) så mister hon chansen att leka. När hon sover är lampan alltid släkt.
Detta med vett vid matbordet.
Vi får truga att hon ens ska sitta vid matbordet så skulle nog aldrig säga att hon får gå därifrån för hon inte uppför sig. Vit matbordet är kaos.
Matkrig och mkt skratt och även hunden hoppar upp på stolen och saga ger sin mT till hunden. Äter extremt lite själv men detta är en situation jag låter henne "vinna". Man får välja strider, sova i egen säng är en.
Till saken hör är att vi har en bebis på 2 månader som stör storasysters nattsömn när sover hos oss, annars hade jag gärna haft kvar saga i vår säng. Ibörjan gick jag och hämtade på natten för jag saknade henne så mkt men har förbud på detta nu trots det är svårt sova utan henne, men saga sover bättre i egen säng.
Ang 5 minutersmetoden- gör inte denna men ibland hinner jag inte ta upp Selma,2 månader, innan hon hinner somna när hon gråter, typ när jag dushar saga eller saga slagit sig, och då är min tanke att det kanske är bra att man inte tar upp vid minsta gny. Man hör ju skillnad på gråt. På natten vaknar hon kanske fem gg och gnäller några
Minuter men somnar sen om. Tar jag upp henne stör jag ju hennes sömn men får väldiga kommentarer på att jag inte rusar till henne så fort hon gnyr.....men går kanske inte jämförA men 5minuters metoden.
Ok såg att vi inte skulle diskutera 5 mm. Sorry!
Maluttan- skulle du bli arg om din kille tvingade
Dig till jobbet, eller låter du dina barn vara hemma de dagar de ute vill gå till skola, dagis? En tanke bara på att det inte riktigt går att jämföra.
Har hört att om barnet får vara med vid matlagning så är det lättare få dom att smaka...
jag funderar lite på hur vi ser på uppfostran kan hänga ihop med åldern på oss föräldrar. bara funderingar alltså.
jag är uppvuxen 80 tal och mina föräldrar hade lite flower power tänk. vi skulle alla vara med och bestämma och diskutera. väldigt få gränser. Jag har alltid varit lite gränslös, det är först nu som mamma som jag tycker det är viktigt med gränser. min dotter skall inte bli som jag var i tonåren tänker jag. min dotter ska inte se mig som en kompis utan gränser känns viktigt för mig och massor av kärlek såklart.
kanske inte har med ålder föresten utan mer på vilken sorts uppfostran man själv hade.
Jag är född 86, haft problem med gränser och pratat mkt med psykoterapeut och enligt henne fick jag inte veta vad som gällde och vad som hände om jag gjorde vissa saker. Eftersom jag mått dåligt över detta sätter jag gränser av kärlek. Vill inte mina döttrar ska dricka alkohol vid elva års ålder eller förlora oskulden vid 12. Min mamma tycker jag är för sträng och hur mkt jag än älskar min mamma idag så tror jag att barn vill ha fasta rutiner och gränser. Hon därimot är uppvuxen med två arbetande föräldrar och hembiträde som var mkt sträng så hennes syn utvecklades därifrrån tror jag.
Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.
Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.
Petronella- helt ärligt jag vet inte. Blev så arg när hon "skämde ut Mig" genom kasta på damen. Nä verkligen inte oket gjort. Men om sanningen ska fram är jag inte supermamma och då var kg höggravid och min stubin var inte jätte lång. Lägg till trots och massa dumma bortförklaringar. Men jag lärde mig iallafall en läxa och saga berättade för fröknarna va dum mamma varit så nästa dag stod jag där och grät när jag förklarade... Men man får bara lära sig av sina misstag helt enkelt!
Nä den "läxan" lärde henne nog mest att även mamma kan vara dum. Fanns inget rätt i att jag slängde dom eller att jag gick och köpte nya. Det var inte min mening att uppfostra utan jag reagerade som ett argt barn. Att jag gick och köpte nytt var för att det tycker jag man gör om man förstör andras saker.
Ang mat är jag helt grön. Vår dotter 2 1/2 äter bara på dagis(säger dom) hemma dricker hon bara välling. Vi erbjuder mat varje dag när vi äter, hon pillar lite och sen är det bra. Tänker att de kommer när det kommer. När jag försökt göra specialmat till henne och hon ändå inte
Äter bli jag bara less. Tids nog måste hon väl börja äta.
Många barn skriker för dem är trötta, fram till tre månader kan man höra detta genom att första vokalerna låter oh. Lägger man barnet för att sova på denna signal somnar det ofta ganska snabbt.( smågråtandes) Börjar man ge mat, nya blöja "leka" urartat ofta skriket mer i panikskrik. Inte bevisat men
Baby language har hjälpt oss tyda olika skrik ganska väl.
Gott! :) händer inte ofta på fl!
Tror man känner själv vad som fungerar bäst för sin familj.5 min fungerade inte för oss, hon var ändå liggandes i sträckbädd i sjukhussäng några veckor, jag fick gott stå upp och sova med spjälorna in i revbenen så hon kunde få somna till mitt bröst.
Har försökt 5 m några gånger och alltid slutar det med att jag sitter gråtandes med henne i min famn. Men nu för en månad sen sa jag bara till henne att nu i natt går vi borstar tänder, klär pyamas, läser saga och sen ska du få somna i din egen säng medan mamma sitter ute i soffan. Några protester men kände hela tiden att det var rätt. Idag är hon jätte stolt och VILL gå och lägga sig! 2 2/1 år.
Vår tre månaders bebis kan enbart somna själv så där är det heelt annorlunda:)