Noll tolerans!

Jag förstår att man utvecklar ett sånt förhållningssätt som du har om man har haft en sådan uppväxt. Man gör raka motsatsen till vad ens egna föräldrar gjort, tyvärr. Dvs man saknar helt och hållet balans och proportioner... det är synd... men inte oväntat. Beklagar din hemska uppväxt, men ska du verkligen låta dina egna barn växa upp under minst lika hemska villkor som de kommer klaga minst lika mycket på och må minst lika dåligt över, bara för det? Är det inte bättre att hitta någon slags balans, något mellanting?!

Men jag förstår inte varför alla får för sig att vi har ett välbalanserat uppfostringssätt? Ska vi tala om alla saker som han har fri möjlighet till att själv välja oxå? Det va ju inte riktigt därför jag skriver men visst..

Allt detta är OM han vill. Annars gör jag det åt eller med honom.

Han får vara med och bestämma vad vi ska äta om dagarna. 
Han får själv välja vad han vill göra när han kommer hem från dagis.
Han får välja sina kläder själv (med visst rättelse efter väder)
Han väljer tandborste själv och tandkräm.
Om han vill vara med och laga mat får han själv välja vad han vill göra.
Han får vara med att bestämma vad hans lillebror ska heta.
Han får välja om han vill komma tidigare eller senare till dagis (eftersom båda kan lämna men det blir olika tider får han själv välja vilken tid han vill vara där)
Han har själv valt att han vill gå på teater och fotboll
Han får plocka sitt godis själv på lördagar.
Osv osv osv osv  

Det är det nog ingen som har påstått heller. Åtminstone inte TS.

Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan. 

Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt? 

Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?

Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!

Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt. 

Jag syftar på hennes meningar "Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken?" och "När min son va liten ville han inte borsta tänderna... Det vi då gjorde va att den ena tog han i knät och höll upp hans mun medans den andra borstade tänderna.".

För mig är det otänkbart att göra så, jag anser absolut att min son kan få tjafsa om saken. I slutändan blir det gjort ändå, men frivilligt.

Själv hade jag gott om tid att göra på annat sätt än att bara stoppa tandborsten i munnen på dem. Under den korta period ett av barnen tyckte att tandborstning var överskattad döpte vi de tänder hon hade i munnen och resonerade om dem som om de var verkliga små tandfolk som vi behövde ta hand om på bästa sätt.

"Hur mår Veronika idag? Behöver hon kanske lite extra gnugg eller en omgång tandtråd så att hon har det så bra hon kan? Har det ilat i Elias? Inte? Vad bra! Det är för att vi tar så bra hand om honom. Vad ska vi ge honom idag? Är han på elektriskt humör? Kanske vill han träffa Tobias Eltandborste? Han kanske saknar honom? Ja, det gör han, va? Ska vi kolla i spegeln hur han mår? Titta där är han ju! Och kompisen Tuffe Tandingsson håller honom sällskap som vanligt!"

Det tog kanske fem minuter extra att prata om varje tand. Men så skoj vi hade under tiden.  

Tyckte det var ett bra tips.
Ibland finns kanske inte tiden att vara så pedagogisk men då är frågan om det inte är bättre att låta tandborstningen vara den morgonen än att "tvångstborsta" gaddarna.

Tyckte oxå att det va ett bra tips, inget för mig dock. 

Det jag tror är att om man hoppas över saker som SKA göras, för att barnet protesterar, då lär sig barnet att om man gråter och skriker och vägrar så slipper man. Och då kan vardagen bli jobbig.