Noll tolerans!

Exakt det jag försöker säga men när det gäller barn är det visst tvång att var chef (även en god sådan) enligt vissa här.Min poäng ligger i ansvaret en chef har och att chefen förhoppningsvis nått sin position av erfarenhet och kunskap.
Däri ligger liknelsen till föräldraskap.

Det kommer naturligtvis med den intellektuella mognaden samt en massa andra erfarenheter de bygger på med åldern.Det skulle vara intressant att ta del av den argumentationen.

Ja, självklart men förutsättningarna för argumentation är ju sämre om du inte besitter de egenskaper en äldre har. Inse begränsningarna.

Totalt ovidkommande.

Det jag behöver veta är...

1. Vad krävs för att tänka, förstå och argumentera?

2. Är dessa förmågor fullt utvecklade vid födseln eller är det en process som löper över sisådär en 20-30 år?

Behöver jag ha barn i någon särskild ålder eller barn överhuvudtaget för att veta detta.....NEJ.

Vet jag svaren på 1 och 2.....JA

Jag vill ha exempel på argument från tidig ålder.

Argumentationen kan komma igång så fort de kan prata precis som du säger men kvaliten på argumenten växer ju med ålder, är det verkligen något att ifrågasätta?

I början är argumenten jag vill eller jag vill inte.
Sedan kan de börja upprepa andras argument, vilket kan låta vettigt men inget de kommit fram till själva eller kanske ens förstå. Det bara är så för att mamma har sagt det.

En hjärna vars intellekt och kunskapsbas inte är fullt utvecklat från födseln.Jag kanske uttryckte mig dåligt men kvaliteten på argument hos en normal tvååring är så låga att jag betecknar förmågan som snudd på obefintlig. Jag väntar fortfarande på exempel från dig som bevisar motsatsen.Jag tycker bristen på kunskap i detta ämne är mer pinsam om man har barn.

Det beror alldeles på vad det rör sig om och i vilka sammanhang.

Ibland behövs inte de där djupare analyserade argumenten som vuxna kan prestera utan det kan duga gott med jag vill eller jag vill inte.

Jag tycker förresten att man alltid kan lyssna till barns vilja och argument liksom annat prat men det innebär inte att jag tar det som godtagbart eller tillräckligt i just det fallet.

Man kan väl sammanfatta det som att jag reagerar på när vissa verkar tycka att man ska sänka kraven på argument till barnets nivå så fort det är något som rör barnet. Jag köper inte det.

Två invändningar:
-En smörgås på kvällen har väldigt liten inverkan på hur man känner sig på morgonen om man inte har en väldigt kort nattsömn så du blev blåst.

-Hungrig är jättebra argument i normala fall men precis som du verkade tycka här, inte tillräckligt för just denna stund. Argumentet kräver dock inte mycket intellektuellt.
De argumenten som läggs på är knappast resultat av analytisk förmåga utan snarare en upprepning av vad någon annan sagt i kombination med det egna minnet från tillfället.

Bra argument såtillvida att det uppnådde önskar resultat, dock inte bra.

Jasså det räcker med barn i närhet, hur många, räcker 8?