Tvåspråkighet - hur har utvecklingen gått?

Hej!

Vår son är sex år och vi flyttade från Sverige till England när han var 3,5. Då kunde han några ord på engelska, men inte mer än så. Både jag och hans pappa är svenska.

När han var 4 började han på nursery (dagis) här i London och i början sa han inte mycket alls. Han var med i lekar och sådär och lyssnade mycket, men han kunde inte mer än några ord på engelska, som sagt. Han gick relativt långa dagar. Från 10.00 till ungefär 17.00, ibland 16.00 och han var alltid glad när vi hämtade honom.

Vi talade enbart svenska hemma. 

Efter ungefär två månader började han tala engelska. Han var med på lektionerna, svarade på frågor, lekte med andra barn och gjorde sig förstådd. Han vände på vissa ord och sa sina meningar i "svensk" ordning, men han lyckades kommunicera hur bra som helst. 

När han gått på nursery ett halvår började han i skolan. Då var han 4,5 och hans lärare hade ingen aning om att engelska inte var hans modersmål, så mycket hade han utvecklats.

Nu är han 6 som sagt och har inget "favorit-språk". Hemma är det svenska som gäller, vi är stenhårda med det, och i skolan är det engelska. Det märks att hans engelska ordförråd är något större än hans svenska, men det är ju inte så konstigt. Han hör bara svenska från mig och hans pappa, medan engelskan kommer från skolan, kompisar och främlingar på stan.

Talar han engelska byter han aldrig ut ord mot svenska, men ibland blir det tvärtom. Framförallt uttryck som "awesome", "cool", "that's great" och liknande smyger sig ofta in på engelska även när vi är i Sverige och leker med svenska barn.

Dock ligger han språkligt före sin ålder både i svenskan och engelskan, så vi oroar oss inte.