• Anonym (kluven)

    Vill inte leva längre.

    Jag är rädd för att dö. Livrädd. 
    Jag vill inte lämna någon efter mig. Skräckslagen inför tanken att jag ska tillföra sorg till mina nära.

    Men jag vill inte leva längre.
    Det känns som att jag är i ett djupt hål, och jag klättrar och klättrar för att komma upp.
    Men varje gång jag är nära kanten så är det något som knuffar ner mig igen, hårt och brutalt.
    Döda barn.
    Dålig självkänsla. 
    Förlorad naivitet. 

    Jag vill inte kliva upp på morgonen. Jag vill inte jobba. Jag vill inte göra något alls. Jag vill bara sova, drömlöst.
    Alltid. 

    Vad gör jag!? 

  • Svar på tråden Vill inte leva längre.
  • Anonym (ensam)

    Tänk inte så,börja med att hjälpa folk som behöver hjälp.man blir glad om man hjälper folk.och blir nöjd med sitt liv.
    tänk om du dö,många blir ledsen,i alla fall jag kommer och bli ledsen.det finns nån som tänker på dig.

    Kramar

  • NeLi

    vad du gör är att du imorgon ringer vårdcentralen! så hjälper de dig att komma i kontakt med någon att prata med! det är mycket viktigt att du får komma och prata med en psykolog eller kurator! Just nu styrs du av en massa negativa känslor och tankar, och dessa människor är experter på att vända bort dessa tankar så att du blir den som styr dem!

    Jag lovar dig att det kan bli bättre! Stor kram till dig!

  • Anonym (kluven)

    Tack. Men vem ska jag hjälpa? Och vart ska jag få tiden ifrån.. Jag tycker jag gör allt jag kan för människorna runt omkring mig. Alltid är det något man måste ställa upp med. Men det är sant, jag skulle gärna vilja göra något betydelsefullt. Jag vet bara inte vad. Jag orkar ingenting. Allt är bara så meningslöst! 

  • Anonym (v)

    Du låter väldigt deprimerad och tänker precis som jag gjorde när jag var riktigt nere på botten. Men, det kan absolut bli bättre, bara du söker hjälpen! kram

  • Border
    Anonym (kluven) skrev 2011-10-26 23:12:06 följande:
    Tack. Men vem ska jag hjälpa? Och vart ska jag få tiden ifrån.. Jag tycker jag gör allt jag kan för människorna runt omkring mig. Alltid är det något man måste ställa upp med. Men det är sant, jag skulle gärna vilja göra något betydelsefullt. Jag vet bara inte vad. Jag orkar ingenting. Allt är bara så meningslöst! 
    Imorgon ringer du till vårdcentralen. Du berättar hur du mår och att du måste få komma dit så fort det bara går. När du väl kommer dit berättar du allt för läkaren. Om hur du mår, om att du känner att du inte vill leva längre.
    Kommer du ihåg att du faktiskt har mått bra i ditt liv oxå? Så kan du må igen, OM DU BARA SÄKER HJÄLP!!! 
  • Anonym (kluven)
    NeLi skrev 2011-10-26 23:09:48 följande:
    vad du gör är att du imorgon ringer vårdcentralen! så hjälper de dig att komma i kontakt med någon att prata med! det är mycket viktigt att du får komma och prata med en psykolog eller kurator! Just nu styrs du av en massa negativa känslor och tankar, och dessa människor är experter på att vända bort dessa tankar så att du blir den som styr dem!

    Jag lovar dig att det kan bli bättre! Stor kram till dig!
    Ja jag har funderat på att ringa till någon. Men jag har inte riktigt vetat vart jag ska vända mig. 
    Jag vill inte att min man ska veta hur jag mår, för då mår han också dåligt. Och det får jag dåligt samvete för. Och så är jag rädd för att det enda någon har att komma med är något snack att jag har mycket att leva för, och att det bara är att fortsätta kämpa. Men jag vill inte kämpa längre. Jag tycker att jag gör inget annat än kämpar hela tiden. jag vet att jag har mycket att leva för. Men det är så jävla jobbigt att hålla sig uppe bara! Mest av allt skulle jag vilja bryta ihop totalt. Men det går ju inte. 
  • Peggy Lee

    Stopp. Stanna tankarna nu en liten stund och gör som jag säger till dig nu. Om tankarna på att dö är akuta kör du/tar bussen/åker taxi/ringer ambulans så att du får komma in till psykakuten omedelbart. Om du tror att du kan hålla dig över natten åker du omedelbart till vårdcentralen imorgon. Du har med allra största sannolikhet en svår depression och det ska du ta på fullaste allvar precis som vilken sjukdom som helst. Den måste behandlas och det kan inte du göra själv.

    Att du har självmordstankar är ett symtom av depressionen precis som högt blodsocker är ett symptom på diabetes. Du måste, jag upprepar MÅSTE söka hjälp nu, helst nyss. Det finns väldigt många duktiga personer inom vården som vet precis hur dom ska handskas med det här och hjälpa dig på bästa sätt. Man blir frisk från depressioner med hjälp av medicin och samtal och det finns en framtid för dig där du inte har en dödslängtan men du måste söka hjälp hjärtat. Det finns räddning och hjälp att få.
    Inboxa mig om du vill prata mer.
    Gör inget dumt nu. Man kan inte ångra döden. 

  • NeLi
    Anonym (kluven) skrev 2011-10-26 23:17:31 följande:
    Ja jag har funderat på att ringa till någon. Men jag har inte riktigt vetat vart jag ska vända mig. 
    Jag vill inte att min man ska veta hur jag mår, för då mår han också dåligt. Och det får jag dåligt samvete för. Och så är jag rädd för att det enda någon har att komma med är något snack att jag har mycket att leva för, och att det bara är att fortsätta kämpa. Men jag vill inte kämpa längre. Jag tycker att jag gör inget annat än kämpar hela tiden. jag vet att jag har mycket att leva för. Men det är så jävla jobbigt att hålla sig uppe bara! Mest av allt skulle jag vilja bryta ihop totalt. Men det går ju inte. 
    nä det funkar inte så. först så får du prata med en läkare som efter att han/hon hört din historia kommer att refererera dig till psykolog eller kurator. läkaren kommer också fråga om du vill äta medicin. jag själv har gått på antidepressiva i en låg dos och under vinterhalvåret är det en en välsignelse. du mår precis likadant som vanligt bara att man känner sig liiite gladare.

    när du sedan kommer till krator eller liknande så får du i lugn och ro berätta om vad som tunger dig. tillsamamns jobbar ni sedan ut olika sätt att bearbeta dina tankar och ni kanske gör lite minfulnessövningar där du lär dig att slappna av. hon kan sedan komma med små tips om saker man kan göra för att lätta vardagen eller ett anant sätt att tänka runt vissa saker.

    vad som är viktigt att veta är att du som patient har all makt! du får gå på precis hur många sessioner som helst. gillar du inte din kurator kan du byta. det är viktigt med personkemi! vill du inte ha mediciner behöver du inte det heller. med tankens kraft kan du bota mycket.

    en sak som kan vara bra att veta är att hjärnan naturligt har seratonin i sig. är den halten låg kan man som du och jag känna sig nere och deprimerad. vad antidepressiva då gör är att återställer den halten och gör så att du blir som du skulle varit egentligen. så man ska inte vara allt för rädd för tabletter heller. seratonin får du naturlig genom solen, det är därför man nu i höstmörkret kan känna sig extra låg!

    gör ett löfte till dig själv om att ringa imorgon! varje dag du inte söker hjälp är en dag du förlora till dessa tankar som just i detta läge bestämmer över din kropp! och det är ju inte något man vill eller hur? att dumma tankar ska komma och ta kontrollen?!

    ring imorgon så lovar jag att du är ett steg närmare bättring! man har bara ett liv! ge det en chans! {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (ensam)

    Hur mår du idag?
    tänker på dig, jag också ledsen men tänker aldrig på dö.

    Kramar

  • Anonym (Känner också så)

    Känner igen mig i din sorg. Försöker kämpa men orkar inte mer. Vill egentligen bara leva, vara lycklig. Men ingenting fungerar, allt bara går åt helvette. För 2 år sedan var jag så lycklig, men sedan har det bara hänt det ena efter det andra. Sammlar jag energi för att kämpa, för att ta mig för ngt, så händer alltid ngt surrealistiskt som gör att jag krachar igen. Jag har blivit en sur, ledsen, deppig, missunsam egoistisk person som är extremt asocial och det är lila bra så folk slipper mig. Försöker verkligen kämpa och hålla näsan ovan vattenytan men det går inte. Då orkar jag inte, vill bara dö. Det enda som skänker ngn tröst är tanken på att ta mitt liv. Dagdrömmer ofta om metoder att ta livet av mig osv.

  • Anonym

    Jag förstår dig!!! 

    Vill bara säga stor bamse kram och jag tänker på dig!!!!  

  • Jeanette Christine

    Gå inte och dra med din depression. Gör som andra här säger - gå till psykakuten, eller möjligen vårdcentralen för remiss. Man behöver inte fundera mer, de kan och bryr sig.

    Kram Jeanette  

  • Anonym (vet)

    Styrekram
    har själv varit så långt nere som du är ett flertal gånger, så tungt, hoppas att du sökt hjälp och får hjälp

Svar på tråden Vill inte leva längre.