Inlägg från: Shasti |Visa alla inlägg
  • Shasti

    Sån otur med aggressiva kaniner!

    Hej alla kaninexperter. Vi köpte en kanin till dottern (eller kanske mest till mamma ) i somras, en hona. Hon visade sig tyvärr vara enormt aggressiv, morrade jämt och attackerade när man stack in handen i buren. Bets hela tiden. Så henne fick vi göra oss av med.

    Sen har jag kollat och sett att hannar är större chans att få riktigt tama och mindre risk att de blir aggressiva. Jahapp, sagt och gjort, vi köpte istället en supersöt hanne. Han har varit världens snällaste och bara slickat och slickat på oss hela tiden. Vi har gosat massor med honom och han har fått springa fritt i lägenheten flera timmar om dagen och allt har varit frid och fröjd. Tills nu. Han är född i april och har väl antagligen blivit könsmogen nu. Så nu när man klappar honom försöker han bara sätta på min arm hela tiden. Häromdagen när han inte fick det så bet han mig istället. Nu har han börjat morra och bitas när man sticker in handen i buren också och har bitit sambon flera gånger.

    Vi vågar inte låta 3-åringen hantera honom längre. Har bokat tid för kastrering nästa vecka, men hur stor chans är det att den där aggressiviteten försvinner igen vid kastrering? Eller har han en sån aggressiv personlighet och det inte är någon ide att kastrera? Det är dyrt också!

  • Svar på tråden Sån otur med aggressiva kaniner!
  • Shasti

    Kanske ska tillägga att den första honan var dvärgteddy och den andra hannen är dvärgvädurteddy. Dvärgvädurar skulle vara snällare också...

  • Shasti

    Den vi har nu köpte vi från uppfödare. Men låter bra att det finns chans att det går över. Han verkar ju ha fått upp en väldig könsdrift, är det vanligt att de försöker para sig med armen när man kläppar dem...!!?? Och inte en gång heller utan hela tiden.

  • Shasti
    annatheresa skrev 2011-10-27 11:22:13 följande:
    Har haft en dvärgkanin och den var visserligen inte särskilt aggressiv, men jo, de försöker sätta på allt som rör sig (och inte rör sig...). Och jag tycker tyvärr inte att det låter som någon vidare bra idé att han en kanin tillsammans med en treåring.
    Det är väl genomtänkt med 3-åringen, hon är aldrig ensam med den, klappar den bara försiktigt och inget annat, och fast den är "hennes" är den egentligen mammas och mamma sköter den med 3-åringens "hjälp", typ lägga pellets i skålen .

    Men då vet jag att det är vanligt med hejohå könsdrifr. Blev lite chockad när den från att ha varit typ ett gosedjur som bara hoppar omkring och slickas och är söt, försökte sätta på min arm och bet mig när den inte fick det, klart som hämnd!
  • Shasti
    FlaskBacken skrev 2011-10-27 15:02:12 följande:
    HerreGud!  Ska ni kastrera en 3-åring????

    Är ni inte riktigt kloka!
    (Vänta till h*n är tonåring.. )  

    Om ni tycker det är Dyrt... Prova en omskärelse... (och betala en peng till omskäraren, så han slinter lite..). Oskyldig         
  • Shasti
    annatheresa skrev 2011-11-02 15:23:27 följande:
    Ok, bra det! Men nja, "gosedjur" är det väl inte direkt. Men i vilket fall som - lycka till med kaninen!
    Kastrerades igår, så vi håller tummarna.
  • Shasti
    Dr Mupp skrev 2011-11-17 09:12:00 följande:
    Tyvärr är oftast aggressivitet genetiskt. Så det gäller att välja sin uppfödare noga. Det gäller att hitta en uppfödare som har nolltolerans mot aggressivt beteende och där en kanin som hugger eller "kaxar sig" inte går vidare i avel. Tyvärr är det ju så att en del uppfödare anser att utseende är viktigare än temperament.

    Hos oss skulle en kanin som hugger inte bli långvarig. Jag måste veta att oavsett vem som öppnar kaninburen eller kör in fingrarna i den så händer det inget. Våran kanin morrade mot maken när hon var skendräkigt (och därmed blev hon borträknad som eventuell avelskanin hos oss) men har annars aldrig gjort nått.

    Familjekaninen måste man kunna lita på. För oavsett hur bra koll man har på barn och djur så är det så lätt hänt att ett barn öppnar buren. 

    Vi har förövrigt en dvärgvädurs hona.
    Nu är han i allafall kastrerad och sen dess har det inte varit tillstymmelse till varken "hanigt" beteende eller aggressivitet. Tvärtom, han har blivit slö och nästan apatisk. Hoppar inte ut ur buren, låter sig borstas vilket han ogillade förut, och tar man ut honom ur buren själv hoppar han bara in och lägger sig igen.
  • Shasti
    Plupp73 skrev 2011-12-30 20:57:57 följande:
    Hej!
    Har haft både marsvin och kaniner. Generellt upplever jag faktiskt marsvinen som lättare att ha tillsammans med mindre barn. De är aldrig aggressiva (har aldrig mött något aggressivt marsvin), är lite klumpiga och inte så snabba. Är oerhört mysiga och låter alltid. Våra visslar när vi kommer hem och är tama och keliga. För min yngsta dotter (har tre st 3,7,9 år) är de också riktigt bra djur eftersom hon kan sitta på golvet och ha marsvinet länge i knät.

    Kaniner är jätteroliga när de är tama och trevliga. Däremot är otama eller aggressiva kaniner ganska starka och svåra att komma till rätta med, och kan skada ett litet barn. Jättebra att det har blivit bättre för er efter kastreringen i alla fall!!
    Jag har haft massor med marsvin från det jag var liten till vuxen ålder. De är jättesöta men jag upplevde dem som inte alltför smarta djur, gick aldrig att få rumsrena på något sätt heller, pinkade jämt i mitt knä. Men söta, lät, "pratade" och kurrade.

    Vår kanin har i allafall hämtat sig efter kastreringen, är inte alls slö längre men fortfarande jättesnäll. Blivit superduktig på att gå på låda, slickas och inget mer juckande. Hurra för kastrering!   

        
Svar på tråden Sån otur med aggressiva kaniner!