Grazzy skrev 2011-10-28 10:22:04 följande:
Håller med dig där! En minut eller varför inte våga be utomstående om hjälp i form av familj eller den egna pappan om hon har det så jobbigt med barnen? Att bara sitta och tycka synd om sig själv och gå och gömma sig som om barnen inte finns är tecken på dåligt föäldraskap i mina ögon. Jag skulle definitivt bett om hjälp för länge sedan om jag hade tvillingar, mer hjälp än det jag får nu med ett barn. Hade jag inte haft min egen tid då mina föräldrar eller sambons föräldrar gärna tar hand om min son, hade jag gått under! Våga be om hjälp!!
Håller med om att man måste be om hjälp, men det är ingen självklarhet att det FINNS hjälp att be om. T ex har jag bara min mamma i den här staden som kan hjälpa mig. Sedan bor ju även min dotters pappa här och vill jag kan jag be hans släkt om hjälp, men det känner jag inte att jag har rätt att göra...
Sen förstår jag föräldrar som vill lugna ned sig i 1-2 min innan de tar tag i lillen som gallskriker och har sig. Att sätta barnet i spjälsängen under tiden man går och skriker i en kudde eller tar några bloss är varken ovanligt eller dåligt föräldraskap. Är det bättre att gå omkring och vara ledsen och skrika och gråta istället?
