Juli bebis 2012

Hoppar in här. Har bf om en vecka, 25 juli.

Har haft rätt så smärtsamma sammandragningar 1-2 gånger varje natt i flera nätter, men inget på dagarna. Men det gör mig inget alls att inget verkar hända, jag kniper gärna ihop tills lördag då min mans 5-veckors ledighet börjar. Dessutom är jag rätt nervös inför förlossningen och går faktiskt mycket hellre runt med svullna fötter, stelhet, och halsbränna och vara otymplig och supergravid. 

Hör du det, kroppen? Efter lördag - fine, då får du väl börja när du känner för det, men ingen brådis för min skull! 

Jag verkar iaf vara ensam i att känna så här, hehe!

Tack, Alemonia! Svullna fötter är verkligen inte kul. Hade jätteproblem i flera veckor med fötter som var plasksvullna redan när jag vaknade på mornarna (hade ej HF), men efter att ha klämt in fötterna i mina gympadojor och gått runt på stan, ätit middag och gått på bio i nio timmar så kom jag hem och hade nog klämt ur all svullnad ur dem. Dagen efter var fötterna som nya och de har hållit sig helt ouppsvullna nu! Skumt! Men trevligt!

Det kanske är ett bra tips till någon som vågar?

Gått hemma med första förvärkarna idag sedan kl 4 inatt.

Eller om det bara mina BraxtonHickssammandragningar som plötsligt blivit jäkligt smärtsamma, who knows? Det verkar ju inte finnas någon klar definition av det där med förvärkar. Alla säger olika eller använder båda ord till samma sak.

De kommer iaf med mellan 10-20 minuters mellanrum och tvingar mig att stanna, andas och luta mig över något stöd, helst stå på alla fyra.

Så jag är väl inte så övertygad om att nått kommer hända inom en snar framtid, så jag har passat på att handla lite söta plagg på Tradera och bakat chokladkakor, hihi. Maken påbörjar sin ledighet ikväll, så det ska bli skönt att få vänta tillsammans.

Det blev en liten Theo den 19:e juli, trots att han var beräknad idag, den 25:e. Skönt att ha det gjort! 

http://oonah.blogspot.se/2012/07/theo.html

Det blev sugklocka, men sprack inte så mycket - för att vara sugklocka, sa de. Men när jag frågade hur det blev med bristningar så började hon rabbla upp olika underlivsdelar på latin, så jag slutade lyssna till slut och gosade med Theo istället, hihi! Men jag har varken sveda eller värk i underlivet, himla skönt! Fick däremot problem efteråt då jag läckte spinalvätska (!) i hålet efter EDA:n och fick en helvetisk huvudvärk. (Jag fick krypa fram) Fick göra en blood patch då de sprutar in blod i ryggmärgshålan, eller vad det nu heter, för att öka trycket igen. Den första funkade inte, men efter ett andra försök är jag nu huvudvärksfri efter 2 dygn.

Tydligen händer det en på hundra, så jag är inte orolig att ta EDA igen. Jag hade bara lite osis. Jag vill inte skrämma nån.

Oops, såg att det fanns en bildtråd. Sorry!

Vilket sammanträffande, kollade exakt samma sak för min lille igår. Hade upptäckt en knöl bakom örat förra veckan och igår upptäckte jag en till bredvid den första. Men på min BVC sa de något annat. Hon visste precis vad det var så fort jag nämde det. "Jaha, är det knölar, som halva ärtor, som går att röra på? Det är svullna lymfkörtlar." 

Inget farligt. Det har visst nått med imunförsvaret som håller på att starta upp. 

Alla dessa olika svar, hehe... 

Vi ska iväg på en långweeken till Budapest i slutet av november med vår lille, då han är 4 månader. Mycket menad som en kort testresa, för att se hur det går. Vi reser mycket i vanliga fall så vi kommer försöka hoppa upp i den sadeln igen så fort som möjligt. Jag har varit lite orolig för den resan men för varje vecka som går blir jag mer och mer säker på att det kommer att gå jättebra! Vi kommer bara gå på promenader, ta det lugnt och anpassa oss mest efter den lille.
 

Är det någon mer som har en liten som vill bäras och skumpas hela tiden men som avskyr att ha något som trycker på framsidan av kroppen? Vår lille vill bäras jämt men hatar att bli buren mot min kropp så varken bärsjal eller bärsele gillas. Av samma anledning, antar jag, skriker han hela tiden när han läggs på mage. :/

Vår lille kan vända sig både från rygg och från mage, men på natten verkar det som att han glömmer bort hur man gör. Då hamnar har på mage och vaknar och gråter och kan inte vända sig om. Inte så lätt för småpluttarna. 

Någon som för övrigt  har något tips för att långsamt få ett barn att börja sova en längre period på dagen istället för de nuvarande 35 minuter x 4?

Det skulle vara så skönt att hinna göra något. Äta utan att inhalera maten, till exempel. Just nu är det mer "Jaha, vad ska jag påbörja som jag kan bli avbruten mitt i?"

 

Vidare vill jag bara berätta om vad jag insåg i helgen. Att sömn är jävligt bra. Den lille har som sagt alltid vaknat flera gånger per natt och på hans 35 minuters-sovpass på dagen hinner jag inte sova alls. Jag har blivit mer och mer desperat, ledsen, arg (ilsken rent av), apatisk och korkad - men i helgen fick jag sova barnfri för första gången.

Varför, o varför har jag inte gjort det tidigare? Jag var ju på raka vägen mot en djup depression, inser jag nu! Jag kunde vakna på nätterna och gråta hysteriskt men reflekterade inte över att jag behövde få sova.

Jag vaknade med ett Tjoho!! och kände mig mycket mer som mitt gamla jag. Och nu, flera dagar senare, känner jag fortfarande att jag kan hantera den dagliga frustrationen mycket bättre. Nu har jag bestämt (ja, banne mig, det spelar ingen roll vad maken säger) att jag ska sova barnfri en natt varje helg som vi har möjlighet till det. 

Har ni fått sova barnfri, eller med barn men en hel natt, ännu? 

Skönt att höra att han mår bra, Emmizen80,! Men jag tror i alla fall så här:

Våra småttingar kommer alltid att råka ut för oförutsedda saker, vare sig de är 7 månader, 7 år eller 17. Det finns inte en mamma i hela världen som kan förutse och hindra allt. Och finns det det, så vill då inte jag ha varit hennes barn! 

Och säkert lärde sig din dotter att vara extra försiktig med sin bror! Hon gör nog aldrig om det, kan jag tänka mig.   

Men himla otäckt, jag hade också blivit jätterädd, och även klandrat mig själv, men som en o-skrämd utomstående anser jag att det kan hända vem som helst - hur försiktig man än är.  

Hoppas att han fortsätter må bra och att er dag slutar lite bättre!