Juli bebis 2012

Jag lämnade kissprov med sonen iaf, varje gång..

Vad skönt att läsa att det finns fler som tänker som jag, att man får för sig att det kommer gå illa nu bara för att man berättat för någon. Jag fick för mig att jag skulle få missfall för att jag satte ut på FL efter ultraljudet att jag är gravid, det kändes sådär perfekt grymt att låta mig tro att det kommer gå vägen tack vare att allt såg bra ut på vul i slutet av v. 9 för att sedan bli mf dagen efter, så jag tog t.o.m bort min graviditet! Sen blev jag arg på mig själv för att jag är så dum så jag satte tillbaka den :)

Drömde i natt att jag började blöda och att det var mf så min oro har gått lite för långt, är nog bra att jag har bokat in ett ul nästa vecka. Precis som någon skrev finns det ju tecken på att det växer, senast i morse fick jag skitont i ligamenten när jag nös.

Kul med inskrivning, själv får jag vänta till v. 14. Känns bra dock, då är det ju bara 4 veckor till RUL :)

Beklagar =/ Vet hur det känns, fick samma chock-besked i somras. Hoppas du snart får tid för skrapning så du kan läka och börja om!

Lycka till, uppdatera gärna =)

Jag hade ofosterlig graviditet, det fanns alltså inget foster alls men kroppen trodde att det var en vanlig graviditet. Han sa att det sällan kommer ut av sig självt och att det isf kan dröja länge så han bokade in skrapning 2 dagar senare. Jag hade iofs även en polyp på livmodertappen som de skulle ta bort så kanske var det lite därför också. Vissa får tabletter, vissa skrapning, om det inte kommer ut av sig självt! Vilken vecka hade det avstannat i, vet de det? Jag skulle gå in i v. 9 när de upptäckte att jag inte hade något foster. Blödde lite p.g.a polypen (som tur var) annars hade det kunnat gå ännu längre. Känns ju som ett slag i ansiktet och kan tänka mig att det var ännu värre för dig som kommit till v. 12!

Jag har skolat in sonen på dagis, ville skola in honom långsamt så passade på nu när jag är arbetslös så han bara behöver gå 15 timmar i veckan. Han stortrivs och efter nyår börjar jag jobba på timmar så han får gå lite mer, men vi har lyxen att kunna reglera det väldigt mycket. Jag tycker det känns bra att han kommer gå 15 timmar när nästa barn kommer, hade jätteproblem med amningen sist så vill väldigt gärna att det ska lyckas bättre den här gången. Sambon ska även ta ut fp i anslutning till semestern så han kan vara hemma ett tag i början med oss!

Engla80, på sonens dagis går 15-timmarsbarnen 5 timmar tisdag till torsdag, varken barnen eller vi föräldrar hinner ju något annars!

Jag fick min son juli 2010 så det är kul att få i juli igen =)

Idag hörde jag min lilla bebis för första gången, med mitt angelsound! Är så lättad då jag varit så fruktansvärt orolig efter alla komplikationer, har stundvis varit övertygad om att den inte lever, men hjärtat slår för fullt! Har ett ul inbokat på onsdag pga oron, nu ser jag fram emot det av en helt annan anledning än tidigare. Går in i v. 12 på torsdag så det ska bli kul att få se en bebbe som förhoppningsvis rör på sig där inne.
Jag gjorde som någon här skrev, var rejält kissnödig och la mig raklång, la angelsoundet precis ovanför livmoderkanten och riktade det lite neråt och hörde direkt det där galloperande ljudet :)

Men.. det är ju du =) Vi gick i samma klass i mellanstadiet

Jag har försökt berätta för sonen på 1½, men han fattar inte. Pekar på sin mage och sen på min för att fortsätta med sitt direkt :)

Ja, jag har varit väldigt orolig och det har påverkat mig väldigt negativt. Lite oro är normalt, men för mig har den varit förlamande, sambon har i perioder känt att jag sluter mig och drar mig undan.. Har två missfall sedan tidigare, ett i somras där jag gick i 5 veckor utan foster i magen. Den här graviditeten har jag blödit, fostret var till en början för litet och hcg't steg dåligt. Men det sista vul'et i slutet av v. 9 visade att allt är bra och igår hörde jag för första gången bebbens hjärtslag med mitt angelsound så oron släppte som en sten. Kanske kan du be din BM att få lyssna på hjärtat om du är väldigt orolig alt. kolla om någon vän har ett angelsound som du kan få låna?

Jag upptäckte nyss att jag la till dig i fel grupp tidigare idag (beräknade bebisar 2012), du kan ju gå ur den om du vill. Men nu la jag till dig i juli-gruppen

Jag kunde bara lägga till Tezzan802 eftersom vi är vänner på FB, ni andra kan ju skicka ett PM till bevingad som är ägare till gruppen!

Vi kommer också behöva en syskonvagn och är lika lost som jag var förra graviditeten! Vi har en Crescent Classic och en sulky som vi kommer behålla ifall man ska ut/iväg med bara ett barn, men eftersom sonen bara kommer vara 2år och vi har en hund måste jag kunna gå ut och gå med båda barnen. Den ska klara både gruset och landsvägen hemma men även vara smidig i affärer. Tur att man har ett halvår på sig att hitta den perfekta vagnen

Malena C, så fruktansvärt att se sitt lilla barn sjukt, min största skräck. Men det låter positivt ändå att den verkar vara godartad, hoppas ni mår så bra det är möjligt!

Min Theo blev aldrig rädd när jag t.ex. höjde rösten mot hunden eller nös när han var nyfödd , däremot när sambon eller någon annan gjorde det. Jag tror han var van vid min röst. Han gillar dessutom the, lakrits, citron och mörk choklad, vilket jag älskade under graviditeten :)

Skönt att höra att någon annan känner som jag! Min syster dog när jag var liten, så när mamma var gravid önskade jag mig alltid en syster, men ut kom 3 killar på rad. När jag till sist fick en syster var jag 17 och brydde mig inte längre. Nu tror jag att jag vill ha en tjej just p.g.a längtan jag hade under hela min uppväxt.

Är också orolig att känna besvikelse när barnet kommer ut, även om jag vet att det inte blir så. Har ju redan fått en son och när han kom ut var det så självklart att det var en kille. Men jag vill ta reda på könet för att kunna släppa alla såna tankar och bara njuta av graviditeten istället för att oroa mig för hur jag ev. kommer reagera.

Det var samma för mig, jag var så säker på flicka och precis alla i omgivningen sa att det var flickmage och hjärtljuden var höga så det var helt säkert en flicka osv. En gång drömde jag om barnet och då var det en pojke, kände då besvikelse och sa att det är ju inte mitt barn, jag ska ha en flicka.
När Theo föddes frågade jag direkt efter kön och när bm tryckte upp en pung i nyllet på mig kände jag inte besvikelse, men nog kom ett sting av 'men det skulle ju vara en tjej'. Sen var det inget mer med det, jag var världens lyckligaste över att ha fått en son  

Den här gången väljer jag att få överraskningen lite tidigare bara, för man får så många fler överraskningar vid förlossningen att jag allt kan ta och tjuvkika på en av dom redan innan =)