Juli bebis 2012

Du gör oss inte oroliga, uppdatera gärna när du fått veta, hoppas allt ser bra ut!

Varför var din förlossning bra? Måste vara underbart att känna så! Min tog 2½ timma, utan komplikationer, jag kände tydligt hela tiden vad som var på väg trots att sköterskan hela tiden sa 'nejdå, inte ännu' för att snabbt få ångra sig. Ändå blev jag väldigt rädd och känner oro för nästa. Kommer förbereda mig väl, allt för att göra den så positiv som möjligt. Ge gärna tips =)

Jag var inne på förlossningen så länge, gick länge hemma. På midsommarafton satt jag med värkar hela kvällen, men sa inget då jag inte vill förstöra för dom andra. Det hade varit likadant kvällen innan, men det klingade av framåt morgonen så trodde det var likadant nu. Men på morgonen fortsatte det och hela förmiddagen. Kunde vara som vanligt, bara fick stanna upp kanske var 10:e minut. Började klocka vid 14-tiden och det var 5-7 minuter mellan, men jag fattade verkligen inte att det var riktiga värkar och att jag snart skulle föda barn. Det var 9 dagar innan bf dessutom. En kompis från mamma-gruppen kom förbi med sin bebis hon fött med snitt (så hon kunde inte heller tala om för mig vad som var på gång), fick stanna upp och andas lite då och då för det började göra rätt ont. På em tog jag och sambon en långpromenad med hunden, det började göra riktigt ont, fick böja mig ner och andas igenom värkarna, men jag fattade fortfarande inte :)

Alla hade sagt till mig att 'du vet när det är dags', eftersom jag inte visste var det alltså inte dags.. När det var max 3 minuter mellan värkarna trots både alvedon och varmt bad och det började dra neråt låren så jag trodde lårmusklerna skulle gå av fattade jag att det nog var dags att ringa bb, vi hade ändå 45 minuter dit och vi var tvungna att lämna hunden först. Hann inte ta någon bedövning, lustgasen fick jag hallucinationer av - en stor del till varför min förlossning känns obehaglig. Jätteroligt att skratta åt i efterhand, men jag kände mig löjlig och dum just då. Precis som du skriver förstod jag inte den enorma kraften en förlossning innebär, jag blev helt överrumplad och faktiskt rädd. Det var som att något enormt tog över min kropp och jag försökte hålla tillbaka.

Ska kolla upp böckerna och metoderna du nämner, känner att nästa förlossning blir en revansch. Öppningsskedet skrämmer mig inte alls, för så himla ont gör det inte. Däremot krystningarna skrämmer mig, inte för att det gjorde ont utan för att jag tappade kontrollen.

Fy vad jobbigt att förlora två barn! Jag forlorade en pojke i magen för 6 år sedan, han dog i v. 20. Dels slutade jag känna sparkar och dels kände jag på mig att något var fel..

P Moudi, citerar inte då ditt inlägg var långt :) Precis som du skriver blev jag väldigt förvirrad, min kropp sa en sak, sköterskan en annan. Det föddes 9 barn den natten, jag upplevde att de inte riktigt hade tid att vänta ut mig. Jag kände ju tydligt hur vissa krystvärkar var svagare, de var inte till för att få ut bebisen. Men sköterskan stod ändå och sa att jag skulle ta i och en annan sköterska stod och tryckte på min mage. Bebisen mådde hur bra som helst och jag förstår inte ens i efterhand varför de stressade på det så mycket, har inte fått något vettigt svar. Ska absolut ta upp det inför nästa förlossning och kanske prata med sambon att han får lov att vara mitt språkrör och fråga varför de gör som de gör. Att ligga där och gå emot sin egna känsla och kropp utan att veta varför var väldigt jobbigt.

Att jag sen blev upprullad på ett rum och lämnad ensam i flera timmar gjorde inte saken bättre. Har även ett trauma i bagaget som förlossningen absolut väckte till liv, det tog ca 4 månader innan jag mådde bättre och det var för att de upptäckte på bvc att jag var helt slut.

Håller med Cicci7008, tycker du ska utbilda dig till barnmorska! =)

Nu kanske någon redan skrivit detta då jag är väldigt långt efter i läsningen =) Jag skulle råda dig till att innan barnet är fött teckna en barnförsäkring, då kommer den täcka ev. medfödda fel. Väntar man för länge kanske man har upptäckt att barnet har t.ex. exem, allergier eller allvarligare sjukdomar och då kommer försäkringen inte gälla för dessa. Jag personligen tycker också att det är viktigt att man inte får ev. ersättning efter att allt är utrett, utan att man får pengar redan första månaden man förlorat inkomst. Får ens barn en sjukdom eller skada som tar kanske 2 år att diagnostisera, medicinera och utvärdera så får man via många försäkringsbolag inte en krona förrän allt är klart. Sonens barnförsäkring ersätter direkt. I den ingår dessutom ersättning psykiska besvär, vilket inte innefattas i många andra barnförsäkringar.

Jag har alltid haft Trygg Hansa själv, men valde Skandia liv till sonen, kostar 200:-/månad. Jag bokade möte med flera olika försäkringsbolag och jag personligen tyckte att Skandia var bäst. Det kan nog löna sig att lägga ner lite tid på att verkligen fördjupa sig i de olika försäkringarna, de kommer man ju ha i minst 18 år framåt..

Familjeliv slutade fungera för mig igår kväll, så jag kunde inte posta mitt inlägg jag skrivit. Beklagar verkligen för er som blöder, har varit där själv och vet precis hur det känns! Cissi, bra att du fått tid för vul iaf! Att ta ett gravtest om två veckor garanterar ingenting, mitt hcg steg precis som det skulle fast det inte fanns något foster. Hoppas allt ser bra ut för er alla, det är trots allt många som blöder i början av graviditeten!

Foglossning redan? Tycker det känns som det i blygdbenet, men kan man verkligen få foglossning redan i v. 5-6, någon annan som känt av det väldigt tidigt?

Jag har inga symptom alls och det oroar mig massor! Är väldigt hungrig och sugen på kolhydrater konstant, men det börjar också lägga sig lite nu tycker jag. Min citronté-craving från förra graviditeten är tillbaka dock, bara måste ha det. Ska bli spännande att se om min 'lukta på skurmedel och diesel' - craving återkommer om ett par månader :)