Juli bebis 2012

Ja det är första dagen som maken jobbar. Är också fundersam hur det ska gå ihop med att valla en 2 åring genom tillvaron.

Nu på morgonen ska jag cykla till förskolan och lämna. Vi har en cykelvagn båda ska sitta i och jag har provat den i helgen när vi cyklade till min svåger men det var på plant underlag.
Förskolan ligger uppe på ett mindre berg pust! Men de sista grav kilona ska ju bort förr eller senare. Inbillar mig att jag ska bli galet vältränad av den där uppförsbacken.
Jag har gått ner 14 kg av de 17 jag samlade på mig nu 6 veckor senare.

Ja bara 3 kg till inskrivningsvikten. Men har 8 kg till matchvikt från innan graviditeter.
Höll på att döööö upp för den där jäkla backen och skönt är det inte riktigt att sitta på cykelsadeln. Känns lite ömt fortfarande.

MEN kvar i hallj***vln stod sonens monsterväska med livsviktiga snuttar. Jag som tänkte slöa framför TVn. Nu måste jag ta en PW tillbaka till förskolan.

Hur man ska göra med sötsuget vet inte jag heller. Försöker att inte ha hemma och bara köpa ostbågar till maken ( som jag inte kan äta iom att jag ammar min allergiska plutt). Men så fort tillfället visar sig, ex i helgen när min mor bakat blåbärssmulpaj då unnar jag mig på tok för mycket.

Grattis Cattiwik!

Gnällvarning!

Det värsta med sötsuget är ju att jag är som mest sårbar när jag är trött och sliten. Vilket jag är mest hela tiden. Måste få sova hela nätter för att vara i form.

Önskar att jag kunde dricka hinkvis med kaffe men det undviker jag helt för att skona lillemans mage.

Med stora sonen åt jag minst 200g mörk choklad om dagen bara för att orka stå på benen. Så att bara ta en bit funkar inte.
Alltså är choklad helt förbjuder hemma och då saknar jag det inte lika mkt. Önskar bara att det fanns nån magisk tablett man kunde ta.
Speciellt idag när maken åker på trav direkt efter jobbet och kommer hem vid midnatt nån gång. Plus att jag har sån sjuuuk träningsvärk att det tom gör ont att gå.

Så. Nu har jag gnällt av mig.

Anjiali: Tycker din dagissituation låter jättejobbig! Kan inte ditt lilla barn gå 8-13:30 lite färre dagar iaf? Måste det vara 8-11 /5 dagar i veckan.

Vi har 20h i veckan och jag tycker det är tillräckligt drygt att hämta och lämna eftersom det är grymt tidsödande. Vi bor mitt i stan men här finns inga förskolor som inte är knökafulla. Vi har 9-14 mån-tors.

Fattar inte att det ska vara så svårt att ändra för er? Vad är det för knäpp rektor. Tror man kan ansöka om extratimmar via kommunen om man har särskilda skäl. Kanske du kan vända dig dit för att få till stånd en ändring.

Millifjor:
Hade en toksnuttig 1a, först skrek han halva natten och sen ammade han varje timme. Vill bara säga att jag förstår att det är jobbigt. Mitt tips är att liggamma/samsova så att du kan slumra under tiden han ammar.
Annars finns ju Elizabeth Pantleys somna utan gråt. I den pratar hon om hur man får bebisar att sova över sömn trösklar. Men det är mer aktuellt om det är ett bestående problem. Peppar peppar är det bara en fas.

Anjiali: Stirra dig inte blind på vikten! Fortsätt äta nyttigt och röra på dig. Såklart kroppen håller kvar i det den kan. Samt att stress gärna gör att viktminskning går sakta. Du har ju haft det jobbigt. Jag gick inte ner ett gram när stora killen hade kolik.
Jag hade gått upp 1 kg imorse men kom ändå i ett par RIKTIGA jeans för första gången. Och då är bebisen 7v imorgon.

Apropå ammande så har jag ingen skam i kroppen och skiter fullständigt om nån tar illa vid sig. Nu är jag väl sällan ute på restaurang/café men har inga problem på vilken parkbänk/lekplats/väntrum som helst. Har amningstopp och de döljer ju en del. Men senast igår fick jag slita loss lillkillen från tutten/flasha omvärlden för att rädda stora buskillen från att klättra/ramla från en hög stenmur.
Man kan ju inte sitta inne bara för att man har en spädis som ammar ofta.

Salta pinnar och cola light?
En handfull nötter av ngt slag?

Tycker sötsuget är jättejobbigt mellan varven.

Smulan12: Sånt ska bara inte få hända! Livet kan vara så jäkla hårt och orättvist! :'-(

Alltså jag känner mig rätt mesig som är helt slut efter en vecka utan maken. Sååå drygt med hans pendlande som äter 3-4 h per dag. Han missar ju allt allt allt som heter barn och hushåll.

Lillbebisen är sjukt kvällstrött och hoppar man inte på sömntåget 19:30 och går och lägger sig med honom så blir det tvärstopp. Från att vara världens enklaste till att skrika till han kväljer. Så mina kvällar finns ju inte.

Dessutom.
Så otränad efter grav + sem med ammande och närhetstörstande bebis. Har ju mest suttit upp och ner. Nu flänger man dagarna i ända. Pust.
Känner mig som universums lataste. Och maken fattar nada när jag gnäller:
- Ska jag säga upp mig?
Näääää! Peppa/hjälp gör nått bara!

Usch nej. Det är inte roligt när det knölar för de små.

Sen tror jag inte att män förstår hur känsligt det kan vara med amning vs ersättning. Förstår inte hur jobbigt det är för kvinnor att få det att fungera utan grus i maskineriet. Och att vi faktiskt upplåter våra kroppar dvs våra "jag" för att ge mat. Därför tar man ofta det personligt när någon gör/säger ngt som har med det ämnet att göra.

Min svåger ville jag skulle följa med på en konsert. Han tyckte jag kunde lämna lillen med sin far och en flaska ersättning. Varför prompt helamma liksom - det var ju bara några timmar. Men för mig funkar det inte känslomässigt. Inte för att jag lägger någon värdering i att amma vs ersättning. Bara för att jag VILL helamma.

Hade blivit sur på m