Orsaker till missfall

P.g.a ålder,stopp för IVF och alla missfall så tänker vi gå över till embryoadoption. Sjävklart fortsätta försöka på egen hand också,men blir jag gravid spontant kommer jag vara livrädd för missfall igen och då finns inget mer att göra än just prova Innohep. Med nån annans ägg kommer jag vara nervös,men inget nervvrak. Apropå surrogat såg jag på Oprah häromdagen några som gjort IVF några gånger och bara fått m.f och sen blev hennes mamma på 61 år surrogatmamma och då gick det vägen! Kvinnans ägg och hans spermier,men en annan kropp och då undrar man ju ibland om ens egen kropp är boven...?

Jag vet inte om det är samma sak, men jag har faktiskt väldigt bra immunförsvar mot sjukdomar, eller är det här immunologiska något annat? Om det är så att man har en kropp som stöter ut foster lättare än andra, då verkar det inte lovande ifall man måste få en ny njure eller nått senare i livet. Får ta hand om mina organ helt enkelt.

Hej.

Jag hoppar in i tråden helt utan vidare, utan att ha läst alla inlägg.

Vi fick genomlida fyra missfall innan vi lyckades med att få vår dotter som nu är 1 år och 9 månader!
Svensk sjukvård verkar vara lite efter vad gäller missfallsorsaker, eller så vill de inte ta tag i alla dessa problem och börja utreda missfallsorsaker direkt, eftersom det är så vanligt.. vad vet jag..

Jag åkte utomlands och gjorde min utredning efter andra missfallet, eftersom man i de flesta länder sätter igång med utredningen efter FÖRSTA missfallet, inte tredje som här.. det visade sig att jag har någon sorts kombination av två olika mutationer.. (MTHFR bland annat)

Vill inte gå in på detaljer, för det är för komplicerat, enkelt förklarat, tjockt blod ihop med kraftig medfödd B-vitaminbrist, framförallt folsyra (vitamin B9), som är livsviktig för att ett foster ska kunna utvecklas överhuvudtaget.

Min kropp tar inte upp vanliga mängden folsyra som finns i mat (såsom broccoli, spenat mm), utan jag blev ordinerad en dos som innehåller 10 gånger så mycket folsyra som en "vanlig" kvinna ska ha i sig per dag.

Fick självklart även Fragminsprutor och vitamin B6 och B12.

Läste någonstans här att svenska läkare även skriver ut Progesteron.. läkaren i Slovakien som jag var hos, trodde inte sina öron när jag berättade det.. i mitt fall, då jag har tjockt blod, ska jag varken äta p-piller eller ta några som helst andra hormoner, som kan orsaka proppar.. Progesteron är ett hormon och det gör tydligen så att Fragminsprutorna inte har samma verkan som de borde..

En annan sak som för mig verkar väldigt logisk och som är helt naturlig i de flesta andra Europeiska länder, är att har man haft så många missfall, bör man prova allt, även att ta det ytterst lugnt och allra helst inta liggläge.. jag fick en liten blödning i vecka 7, de flesta doktorer i Sverige skulle säga, lev som vanligt, du kan inte påverka det ändå.. Doktorn i Slovakien trodde jag skojade med honom när jag sa det.. har man en blödning som syns på Ultraljudet (i mitt fall tror man att det kan ha varit pga Fragminsprutorna), är det väl ganska självklart att man inte ska springa runt som en skållad råtta.. har man brutit benet och fortsätter gå på det, blir det inte direkt bättre, har man skurit sig i fingret och börjar klappa händerna direkt efter, slutar det inte blöda.. likaså kan man påverka ett växande hematom i livmodern negativt, om man lever som vanligt, cyklar till jobbet, går och bär tunga kassar från mataffären..

Jag lyckades komma till en doktor här i Sverige, som har helt annan uppfattning om det mesta.. och tyckte precis som doktorn i Slovakien att jag skulle åka hem och lägga mig och komma tillbaka om två veckor för att se om blödningen var kvar eller inte..

Efter två veckor var blödningen borta. Ett tickande hjärta och en växande bebis såg vi i magen..

Nio månader senare fick vi vår fullt friska underbara dotter!  

Hej tjejer!
Vid min missfallsutredning så togs det ett prov som hade med folsyran att göra, kommer ej ihåg vad det hette men läkaren sa iallafall att det var ett prov som var standard utomlands men ej i Sverige utan det har kommit nu och ett fåtal läkare tar det provet. De flesta tar ett blodprov i serum för att få reda på om man har brist eller inte men det provet är inte pålitligt då det kan vara inom referens fast det inte är det. Det är då det här "nya" provet är bäst att ta... Ett litet tips bara, när folyranivån är så pass viktig som den är...

Inressant det där med vad de säger utomlands.. Ja, jag känner som jag skrev i tråden att de inte tar en på allvar, att de säger som Mimmie81 säger att man ska leva som vanligt och att det inte finns något att göra, men jag känner ju att det måste vara något som inte stämmer! Det kan inte vara så att jag nu fått fem missfall sammanlagt och att vissa går genom livet utan ett enda! Jag får lite ångest också för en grej. Det är nämligen så att när det gäller två av mina missfall så kom blödningen redan en vecka efter utebliven mens (jag hade testat så såg att det var graviditet), när det gäller ett av "sena" missfallen i v 11 så hade jag inte varit på ultraljud, ett annat av de sena såg man att det stannat av redan i typ v 5, men nu på det senaste, så slog hjärtat i vecka 7, tror jag det var, när jag var på ultraljud, och då får jag som sagt ångest över att det kanske var något jag gjorde, något jag ändrade på, att jag fick blodförtunnande just då (för att INTE få missfall), att jag åt köttfärsbiff som kanske kanske var lite lite röd, osv. MEn som vi sett i era inlägg här kanske det kan ha immunologiska orsaker med, skulle vara så skönt att få en förklaring..

Hej, jag är ny i detta forum men inte ny när det gäller mf. Fick precis i helgen mitt 5e ma bekräftat. Detta efter att ha sett hjärtat slå och storlek utvecklats som det ska. Plötsligt slutar hjärtat slå. De senaste tre missfallen har alla inträffat runt v 7. Jag har genomgått 2 missfallsutredningar utan att de har kunnat konstatera något konstigt. Kromosomprover är tagna och ok. I ett av de första proverna vi tog hade jag för höga värden av s-t3 så jag fick ta om provet efter några veckor. Då låg det ok inom referensvärdena. Säger verkligen dessa prover så mycket veckor efter graviditeten avslutas? Borde inte dessa värden mätas under graviditeten, någon som vet? Jag känner igen allas era beskrivningar om axelryckningar och "bättre lycka till nästa gång", det är som en smäll i ansiktet, att inte bli tagen på allvar! Vi får försöka att inte låta det påverka vår strävan. När det gäller immunologiproblematik, vilka prover ska man ta då? Någon som vet? Vilka kliniker har ni kontaktat utomlands? Jag har ju sökt på en massa men man vet ju inte vilka som är seriösa/bra, tips mottages tacksamt!

Jag har precis samma dilemma. Vi har försökt i snart fyra år och fått fyra missfall. Alla i vecka 7+0 till 7+3, jag är säker på att det inte bara kan vara en slump att vi bara har otur. Det har vi fått höra hittills.

Jag är utredd hög och lågt invändigt och utvändigt. Min sambo har lämnat blodprov och spermaprov och allt är så bra. Men ändå går det åt helvete. Är det kanske så att vissa personer inte kan få barn tillsammans att det inte stämmer DNA mässigt?