Du som döpt ditt barn! (2)

Hm, känns det inte lite, hur ska jag skriva, skenheligt att stå där och säga att man vill att barnet ska leva i Kristi församling, fast man inte ens själv vill det? För t.ex. prästen är det ju en allvarlig sak.

Tror inte heller att barnen tar skada av det, alls. Det skulle bara kännas så avigt för mig att göra det.

CeeJay:
Jättefint och intressant svar! Tack!!
Det är det jag har tänkt, att det måste finnas folk som har fler anledningar till dopet än att det är en tradition (om man inte är kristen då, så klart!).

Klart prästen vill ha många medlemmar i sin församling!

Jag funderar mer på varför man införlivar sitt barn i ett samfund som man själv inte tillhör (i själ och hjärta). Barnet har ju ingen sån önskan och kan gå med i vilket samfund det vill sen, när det blir större. Jag skulle inte känna mig bekväm med att be böner eller ge trosbekännelsen. Stå där och säga en massa saker som jag inte tycker.

För mig är inte dopet bara den enskilda händelsen utan något större - en önskan om att ta in barnet i den kristna gemenskapen.

Hur ser ni som är troende på det?

Tack för era svar! Flera av er har jättefina skäl till att döpa barnen och även om jag inte ändrat åsikt om hur jag vill göra har jag fått större förståelse för ert val!

Skriv mer! Skriv mer!