Hur aktiva är ni sista månaden?

Det är bra att röra på sig, men orkar man inte så orkar man ju inte.....jag är rätt trött jag med nu i v38.

minns hur det var för mig, kunde inte gå så långt man pissa ju stup i kvarten o fick håll

Jag tror man ska ta det i den takt som kroppen tillåter!
Min förra graviditet, den första, var jag aktiv in i det sista, jag tog promenader, tvättade fönster och städade och monterade inköpta möbler. Åkte på shopingturer och hälsade på folk...

Men denna gången... Jag har nu gått 34 veckor och är helt slut! Jag har ju en 1½åring hemma men hon tar all must ur mig. Jag orkar ingenting mer. Och är maken hemma så är det han som får ta hand om henne...

Jag gör det jag orkar, sen får det va!
Lycka till!

jag orkade just inget i slutet! inte ens fara o handla mat,det gjorde min man.
O inte orkade jag klä på min 1½ åring o gå ut med honom...........snacka om dåligt samvete! Men orkar man inte så orkar man inte..........
Bäst är ju att vara så aktiv som man bara kan!

Jag är i v.36 och mår bra förutom att jag är så väldans trött hela tiden. Orkar inte göra så mycket på dagarna förutom det vanliga: stiga upp, duscha, röja lite i köket och kanske nåt till. Sen måste jag vila och det blir mkt tv-tittande om dagarna. Promenader kan jag bara ta små pyttekorta, sen får jag ont. Känns ganska trist att inte orka göra så mkt och bara vara passiv hela tiden, men det är också viktigt att kunna vila ordentligt den här sista tiden. Jobbigt också med den här stora kroppen, känner mig som ett kylskåp.

är i v37 och det varierar från dag till dag.
vågar inte riktigt mej ut lika mycket längre. det är så mycket snö och is, är rädd för att ramla. men jag pysslar mycket i hemmet, leker med katterna osv.
fast ibland orkar jag bara ligga på soffan

hallå! Det är alltid bra om man kan röra sig. Själv får ajg ont i ryggen/fogarna av för långa promenader, så det blir bara korta korta lugna sträckor numera =) Man får lite dålig samvete gentemot sig själv eftersom man inte kan hålla nere vikten lika väl som när man kan vara aktiv =( Menmen, även det lilla man kan göra är ju bättre en ingenting. Lycka till med bebisen!

Hej & tack alla ni som svarat!

Jo, det är nog så att man ska lyssna på kroppens signaler.
Men när man är van att vara aktiv, och helt plötsligt känner sig som en oceanångare som bara river ner saker på golvet och inte kan plocka upp dem själv ens, då får man ju dåligt samvete!

Jag är dessutom helt täppt i näsan och har svårt att andas pga det + att lungorna ju är ihoptryckta.
Men efter att ha läst era svar kommer jag inte att ha dåligt samvete om jag vissa dagar bara orkar stiga upp, klä på mig, röja lite ... och ligga på soffan.
Andra dagar, som idag, är jag tom på jobbet!

Kram & lycka till allihop!

Jag tror som ni andra att man ska lyssna väldigt mkt på sin kropp, det ifnns ju inga måsten så här på slutet.

Jag mår superbra, har gjort det hela tiden och jobbar fortfarand nu i slutet av v.37. Jobba 2 dagar till och sedan är jag ledig:) Ska bli skönt att få sova ut lite längre på mornarna och kunna ta en långpromenad mitt på dagen, då man förhoppningsvis ser var man sätter ner fötterna...

Annars ås tränar jag fortfarande 3-4 ggr i veckan och tänker fortsätta med det tills det blri dags o åka in o föda. Dock har jag maken eller en kompis med mig på gymmet ifall det skulle sätta igång...inte för att det känns som att det skulle var apå g men man vet ju aldrig!

Sköt om er o magarna!

mamma80/v.37 (36+5)

Som många andra redan sagt.. det är bra att röra på sig, men jag är nu i v32 och vissa dagar är man på tyngre än andra dagar och mera trött.

Jag brukar iaf försöka göra lite övningar på mattan hemma, typ bäckenbottenträning antingen i form av halvbrygga eller bara knipövningar. Kissande hunden, sparkande hunden osv. se lite tips här:

www.vardguiden.se/Article.asp

annars kan man light-yoga - bara sitta med benen i kors med rak rygg och djupandas.

oftast brukar man bli piggare efteråt.. inbillar jag mig.

hur som helst kniip vidare o lycka till!
/d

Är nästan exakt lika långt gången som du... Vecka 36 nu! Måste också erkänna att jag känner mig väldigt passiv... Men jag tror ändå att man ska lyssna på kroppen och inte göra mer än vad man orkar! Vi hinner ta igen det sedan när lill*n väl kommit ut! Tror vi kan njuta av att ta det lite lugnt nu....