Anonym (Anna)

Äldre 3 Nov 21:56

10 svar

Hjälp, jag kan inte sluta snacka skit om folk (långt) :(

Jag vet att rubriken låter otroligt fånig. Du tänker väl att "det är ju bara att hålla käft och sluta" eller att tråden borde ligga i sandlådan istället. Men jag behöver hjälp på riktigt även om det kanske inte ens verkar som ett problem.

Jag har den puckade vanan att snacka skit om saker jag inte tycker om. Och jag kan babbla på om det till personer jag knappt känner. Jag vet att personen det gäller skulle bli väldigt ledsen om den fick reda på det jag sagt men just då och där går munnen av sig själv, jag slutar tänka och har liksom inga spärrar.

Jag är i mitten av 20-årsåldern och har alltid försökt lära mig av mina misstag. Men jag gör om de här jävla missarna om och om igen. På mitt förra jobb ledde det till några samtal med cheferna (kanske 3 under 2års tid) om att jag snackat skit om dem och några andra medarbetare.

Jag är gruppträningsinstruktör på ett gym. Vi har en ny chef som varit hos oss några få månader. Hon är både chef och instruktör. Hon är jämnårig med mig och en väldigt snäll person och enormt bra chef. Jag och ett gäng deltagare hade varit på ett pass för henne. Efteråt i omklädningsrummet pratade jag med 2st och de kommenterade hennes pass och att stilen var lite annorlunda och även klädseln. Istället för att bara säga att jag inte har en åsikt höll jag med och bredde dessutom på en massa om vad jag tyckte om både hennes klädsel och instruktörsstil.

Nu har det kommit fram till henne att jag sagt så och hon var jätteledsen eftersom hon sa att hon har problem med sitt självförtroende. Hon var verkligen besviken på mig och jag tänkte att jag hade blivit precis lika jävla ledsen som henne om någon sagt så om mig. De personerna hade verkligen sagt allt jag sagt vidare till henne med. Och det skadar ju både anläggningen och hennes förtroende för mig. Jag skäms så jäkla mycket och känner ångest inför vad jag gjort och förstår att det kommer ta låååång tid innan hon känner att hon kan lita på mig igen. Om ens någonsin. Hon sa flera gånger att hon inte trott det om mig och jag kände att om det hade varit ombytta roller hade jag sagt precis samma sak till henne. Jag sa om o om igen att jag var ledsen o bad om ursäkt men samtidigt vet jag ju att det hjälper inte, skadan är redan skedd.

Jag är så arg på mig själv men det värsta är ju att jag vet att jag pladdrar skit om folk alldeles för ofta och för lättvindigt (med folk som jag inte vet vad de själva tycker och som jag knappt känner). Jag lär mig inte av mina misstag vad det gäller skitsnacket. Jag förstår efteråt hur jävla dum jag varit men när jag väl är i situationen är det som att hjärnan kopplas bort och munnen går av sig själv. Snälla, jag behöver råd om hur jag ska göra för att sluta prata skit om folk. Jag vet att det aldrig leder till något bra men ändå känns det som jag inte kan låta bli/hålla tillbaka :(

Anonym

Äldre 3 Nov 22:08

#1

Tycker det låter som att du behöver jobba på din självkänsla kanske? Är det viktigt för dig att "passa in", känna gemenskap, eller är du rädd att det är dig dom ska prata om istället? Du är ju medveten om problemet, det är bra! Har dock inga vettiga tips på vad du kan göra åt det mer än att jobba på självkänslan, det löser så otroligt mycket, egentligen. Man har bara ingen aning om det när den ligger på botten och morrar. :) Extra svårt kan det bli om självförtroendet är högt men självkänslan är låg. Det krockar liksom.

Anonym (H)

Äldre 3 Nov 22:14

#2

Vet du vad det är du vill uppnå? Att munnen går av sig själv köper jag inte riktigt.

Känner du att du får en gemensam nämnare med folk när du snackar skit? Att ni bondar? Är det spännande?

Isalel

Äldre 3 Nov 22:17

#3

Försök byta ämne? Försök ställa mot frågor istället? Svara med ahaa tycker du så? Svårt som sjutton det där!

Anonym (Anna) Trådstartaren

Äldre 3 Nov 22:21

#4

Anonym skrev 2011-11-03 22:08:07 följande:

Tycker det låter som att du behöver jobba på din självkänsla kanske? Är det viktigt för dig att "passa in", känna gemenskap, eller är du rädd att det är dig dom ska prata om istället? Du är ju medveten om problemet, det är bra! Har dock inga vettiga tips på vad du kan göra åt det mer än att jobba på självkänslan, det löser så otroligt mycket, egentligen. Man har bara ingen aning om det när den ligger på botten och morrar. :) Extra svårt kan det bli om självförtroendet är högt men självkänslan är låg. Det krockar liksom.

Oh jag vet inte.. Jag har ganska bra självkänsla tror jag. Jag tycker att jag är en bra instruktör, var en av de bästa (mest erfarna) medarbetarna på det stället jag nämnde i trådstarten. Jag är ganska nöjd med mitt liv; jag pluggar och tränar och inte så mycket mer. Det skulle nog kunna ligga något i det du skriver om att självförtroendet är högt men självkänslan låg. Men det känns inte som det handlar om att jag vill trycka ner andra för att själv må bättre utan jag har alldeles för mycket åsikter om personer och sprider dem alldeles för mycket. Och det ger mig sån ångest om det når personen, sitter och gråter över att jag gjort henne så ledsen och vet att jag aldrig kommer snacka illa om henne igen men förr eller senare kommer jag prata illa om någon annan känns det som och det ska ju inte vara så att det måste nå varenda person jag nån gång pratat illa om för att jag ska sluta prata illa om just den personen. Usch.

Anonym (Anna) Trådstartaren

Äldre 3 Nov 22:26

#5

Anonym (H) skrev 2011-11-03 22:14:14 följande:

Vet du vad det är du vill uppnå? Att munnen går av sig själv köper jag inte riktigt.

Känner du att du får en gemensam nämnare med folk när du snackar skit? Att ni bondar? Är det spännande?

Där slog du nog huvudet på spiken. Jag känner att det är ett sätt att bonda förmodligen. Jag brukar ha lätt för att lära känna personer i min omgivning när jag känner att vi har något gemensamt att prata om, typ träning.

Om jag pratar med en person jag inte känner och jag upplever att vi inte har något gemensamt tycker jag det känns jobbigt och om det gått för länge utan att vi hittat något gemensamt att prata om känns det obekvämt och jag vill avsluta samtalet. Men när vi då upptäckte att båda var intresserade av att diskutera den instruktören gick jag alldeles för långt i mitt bonding-snack. Fan att jag inte lär mig. Men det är på sätt och vis skönt att komma till insikt om varför jag gör så. Det kändes som din beskrivning stämde in perfekt. Inte att det är spännande men vi får en gemensam nämnare och bondar.

Har du något förslag på hur jag ska göra för att undvika att gå i fällan i framtiden? Det känns som det kan bli lättare att undvika nu när jag vet varför jag gör det, men jag behöver nog nåt sätt att inse att jag håller på att börja snacka skit.

Anonym (Anna) Trådstartaren

Äldre 3 Nov 22:27

#6

Isalel skrev 2011-11-03 22:17:09 följande:

Försök byta ämne? Försök ställa mot frågor istället? Svara med ahaa tycker du så? Svårt som sjutton det där!

Tack för sympatin, jag känner mig så jäkla dum just nu. Särskilt som det inte är första gången det händer. Framförallt är jag mest ledsen för att hon blev så ledsen och att det inte går att göra det ogjort.

Isalel

Äldre 3 Nov 22:31

#7

Du kan ju åtminstone ta lärdom av din erfarenhet och försöka undvika att det händer igen :) tyvärr sårar man nog lite folk runtom sig livet igenom, men man kan ju alltid försöka bättra sig! Hoppas du får nå bra tips för jag kan själv behöva det!!

Anonym (Anna) Trådstartaren

Äldre 3 Nov 22:40

#8

Mja det är ju det där med att dra lärdom som jag inte blir bättre på. I och för sig har det inte hänt att något skitsnack har nått en person jag brytt mig om tidigare så då har jag inte tagit åt mig så mycket. Jag tycker verkligen om vår chef. Cheferna på mitt gamla jobb skulle jag vilja kalla för onda nästan, de var riktiga bitchar som ansåg att vi anställda var slavar.

Förresten är jag anmäld till ett pass hon har senare i veckan. Borde jag avboka mig? Det känns som jag skulle vilja undvika henne ett par månader så allt hinner lägga sig men samtidigt vill jag ju inte undvika mitt gym. Om jag avvaktar ett tag och sedan pratar med henne igen och hör hur det känns o visar att jag bryr mig istället för att ta för givet att allt är bra nu. Men frågan är om det känns bra för henne att se mig som deltagare igen när hon vet vad jag kommenterat tidigare. Gah.

Anonym (H)

Äldre 3 Nov 22:49

#9

Anonym (Anna) skrev 2011-11-03 22:26:41 följande:

Där slog du nog huvudet på spiken. Jag känner att det är ett sätt att bonda förmodligen. Jag brukar ha lätt för att lära känna personer i min omgivning när jag känner att vi har något gemensamt att prata om, typ träning.

Om jag pratar med en person jag inte känner och jag upplever att vi inte har något gemensamt tycker jag det känns jobbigt och om det gått för länge utan att vi hittat något gemensamt att prata om känns det obekvämt och jag vill avsluta samtalet. Men när vi då upptäckte att båda var intresserade av att diskutera den instruktören gick jag alldeles för långt i mitt bonding-snack. Fan att jag inte lär mig. Men det är på sätt och vis skönt att komma till insikt om varför jag gör så. Det kändes som din beskrivning stämde in perfekt. Inte att det är spännande men vi får en gemensam nämnare och bondar.

Har du något förslag på hur jag ska göra för att undvika att gå i fällan i framtiden? Det känns som det kan bli lättare att undvika nu när jag vet varför jag gör det, men jag behöver nog nåt sätt att inse att jag håller på att börja snacka skit.

Jag har varit och är delvis själv där du är idag. Jag jobbar med det här varenda dag!

Jag tror att man måste acceptera att man inte behöver bonda med alla. Inte på det här planet. En nära vän- ja. När man är på jobbet och talar med kollegor- nej. Man får helt enkelt nöja sig med ett tråkigt samtal eller försöka prata om positiva saker. Saker man läst i tidningen som man tror den andra är intresserad av, TV-program, väder, vad som helst. Men inte snacka skit. Jag blir ledsen när jag läser vilka konsekvenser det här får för dig för jag vet så väl vilket kick det ger just i stundens hetta, mitt i samtalet men också vilken ångest det ger efteråt, framför allt om man blir påkommen. Ofta menar man ju inte ens det man säger...

Vad tror du själv?

Anonym (Anna) Trådstartaren

Äldre 3 Nov 23:21

#10

Anonym (H) skrev 2011-11-03 22:49:24 följande:

Jag har varit och är delvis själv där du är idag. Jag jobbar med det här varenda dag!

Jag tror att man måste acceptera att man inte behöver bonda med alla. Inte på det här planet. En nära vän- ja. När man är på jobbet och talar med kollegor- nej. Man får helt enkelt nöja sig med ett tråkigt samtal eller försöka prata om positiva saker. Saker man läst i tidningen som man tror den andra är intresserad av, TV-program, väder, vad som helst. Men inte snacka skit. Jag blir ledsen när jag läser vilka konsekvenser det här får för dig för jag vet så väl vilket kick det ger just i stundens hetta, mitt i samtalet men också vilken ångest det ger efteråt, framför allt om man blir påkommen. Ofta menar man ju inte ens det man säger...

Vad tror du själv?

Det känns som jag kunde skrivit exakt du skrev där i att du vet vilken kick det ger i stundens hetta men ångest efteråt, särskilt när man blir påkommen. Jag menar inte riktigt det jag säger. Eller alltså visst att jag tycker att hon har lite udda klädstil för att vara instruktör (väldigt utmanande) osv men det är inte min sak att föra det vidare, jag borde inte ens tänka på det. Ingen tjänar på att få höra det från mig. Jag borde skita i andra och sköta mig själv för jag vet ju att jag inte är perfekt.

Men det är väl det att jag gillar att lära känna nya människor och har inte insett förrän nu som du skriver att jag inte måste bonda med alla. Jag måste sluta leta efter något att bonda om, i alla fall så fort jag märker att det riskerar att gå det minsta mot skitsnack. Jag avskyr när folk börjar prata väder men förstår nu att det i alla fall är bättre än att säga något som man kommer ångra sen.

Jag avbokade mig från det passet hon har som jag tänkt gå på imorgon. Jag tycker att hon är riktigt bra instruktör i det men hade nämnt för några andra att jag inte gillade hennes instruktörsstil på en annan passtyp. Nu tror väl hon att jag tycker att hon är en värdelös instruktör över huvud taget och om jag kommer på passet imorgon så kommer hon bara tänka att jag analyserar allt hon säger och gör och känna att det är jobbigt. Jag vill inte utsätta henne för det, särskilt inte när det är så färskt (hon berättade idag att hon fått höra det för några dagar sedan).

Jag har nog inte lärt mig läxan tidigare eftersom det inte hänt något såpass allvarligt förut.. Jag avskydde verkligen mina chefer på min förra arbetsplats men det jag pratade skit om dem var om några enstaka småsaker/situationer där jag tyckt att de behandlat mig fel så det var inga superallvarliga saker. Så jag brydde mig väl inte riktigt när jag fick tillsägningar då utan nickade bara och höll med. Medan här är det tvärt om en chef jag tycker är jättebra både som chef och människa och jag har sagt så elaka saker :(

Hjälp, jag kan inte sluta snacka skit om folk (långt) :(

INNEHÅLL