• skb77

    Någon som har samma problem?

    Hej!

    Känner helt och hållet igen mig i det ni skriver. Känns som om alla runt omkring förväntar sig att vi ska skaffa barn och VI VILL JU INGET HELLRE! Varför kan inte folk bara fatta när de frågar gång på gång och man kommer på så pinsamt dåliga bortförklaringar. Har funderat på om det bästa vore att berätta i stället för att slippa men känns så utelämnade att alla ska veta och vara med i vår process. Rädd för att jag blir ännu mer stressad över det då. Känner mig också misslyckad även om jag vet att det inte är mitt fel. Dock vet min närmsta familj om det numera.

    Att alla vänner fått barn utan jag känns jobbigt och även om jag är glad för deras skull så gör det sååå ont. Vet inte hur man ska förhålla sig. Inombords bara gråter man. Hela livet kretsar ju just nu kring i att försöka bli gravid. Tankarna går inte att släppa.

    Skönt med ett forum som detta att ventilera sig med människor i liknade situation.

    Det jobbiga är att jag blev gravid flera gånger till en början men det slutade i missfall. Vi gjorde en utredning men när vi nu kommit i kontakt med Lennart B i Borås tar det sig inte istället. Helt hopplöst. Har försökt ett år nu efter sista missfallet.

    Hur ska man orka??

  • skb77

    Ett annat bra svar som en god vän använde är "Barn är inget man "skaffar" sig. Det är en gåva"

    För det är det verkligen för de som har turen att lyckas. Vadå skaffa barn? Inte så jäkla enkelt. Samtidigt betyder ju dessa svar att folk får reda på att man försöker och det kan jag tycka känns jobbigt. Varför ska hela världen veta om mina bekymmer? Medans andra håller hemligt och får kläcka ur sig en lycklig nyhet till nära å kära. Känns som en press att alla ska gå och vänta på att det tar sig.
    Kanske har jag fel?

  • skb77

    Jag kan tänka mig att man så småningom kommer till en gräns där man inte klarar att hålla inne med det längre. Var sak få ha sin tid.

    Tittade just på drömmen om ett  barn, så himla bra program. Där verkar dock de flesta påstå att det är bra att vara öppen. Jag är dock rädd att min omgivning inte ska förstå eller ha förmåga att visa empati.  Då är det risk för att jag bara blir mer arg och ledsen.

    Är det någon av er som påbörjat IVF? eller pergotime?

Svar på tråden Någon som har samma problem?