Måste ta bort katten, vill inte...
Anonym p.g.a ämnet. Klara inte av om någon skulle skälla på mig. Jag har stått ut i fem år med detta, men nu när vi har en bebis som kryper så funkar det bara inte längre.
Snälla hjälp mig. Jag har en katt som jag måste ta bort. Hon kräks överallt flera gånger dagligen (ärftligt, enligt veterinären inget fel på henne och fadern gjorde så). Hon äter tills maten kommer upp igen.
Så kissar hon och bajsar i sängarna, ibland ett par gånger om dagen. Detta har hon gjort i perioder sedan jag fick hem henne som kattunge. Nu har hon börjat kissa igen...
Till på köpet är hon lynnig och slår i ögonen. Ibland med klor.
Som ni förstår kan hon ju bara inte omplaceras, och jag skulle ju inte kunna stå och ljuga och säga att hon är så bra då skulle jag ju få tillbaka henne direkt...
Nu när vi har barn, så funkar det bara inte längre. Vi kan inte ha en bebis som äter och kladdar kattspyor, och jag kan inte hålla på och springa runt och vara nervös för att hon ska göra i sängen.
Men så är hon sååå söt och gosig. Jag klarar inte av detta. Jag vet att jag måste. Men jag blir så lessen och mår så dåligt över detta. Är deprimerad redan, så detta känns litet som grädde på moset... Vill vänta tills jag mår bättre, men då kommer jag ju må sämre då istället. Usch jag klarar inte detta.
Vet inte vad jag vill ha för råd, måste bara få ut detta. Jag känner att hon ska få en chans till, men så har det ju varit i fem år... Att gå och vara nervös över detta, det mår man ju skit av. Jag älskar mina katter och nu sätter jag bebis framför dem och det ger mig så dåligt samvete.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-03 11:48:51:
Jag kommer att avvakta hon får som vanligt några chanser till, för att jag älskar henne.
