Varför vill ni inte adoptera???

, kan man föda barn så klart man ska de

Svårt att sätta sig in i hur det vore att inte kunna få egna barn. Jag tycker det är fantastiskt om man kan älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt- men jag är inte säker på att man kan det. Adoption är ju nästan alltid ett andrahandsval trots att det nästan är förbjudet att säga det. Men de flesta har ju försökt få egna barn först så då måste det ju vara ett andrahandsval- eller?

Villhabebis
Du kan säga att du inte tror att du kan älska ett adopterat barn såsom ett biologiskt. Helt säkert är det att andra kan tex Thalis härovan som har båsa delarna, hon vet att man kan. 
Du kanske också kan men i och med att du inte får adoptera så vet du inte.

Adoption är inte alls något 2handsval för de flesta. Möjligen har de provar bio först - för att det är så enkelt när allt funkar, men många med mig har haft drömmar om att adoptera ända från barnsben.

Mitt barn är otroligt älskat, hett efterlängtat och min kärlek till mitt Abarn kan man säkert ta på.
Mina föräldrar har båda Abaranbarn och Biobarbarn och de är ingen skillnad i kärlek. De vet också.

Vill och kan man adoptera så vill man det. Vill man ha biobarn så vill man det.

Sen hoppas jag verkligen att din man inte är ett  andrahandsval. Min man är mitt förstahandsval - men han var inte den första jag provade om jag säger så.

Jag hävdar ändå att de flesta som får egna biologiska barn inte har något behov alls av att adoptera, eftersom de fått de som de vill ha. Varför gör så många flera IVF innan de "ger upp" och adopterar då? Jag vet att jag inte är politiskt korrekt nu, men jag är iallafall ärlig när jag säger vad jag tror. Det är ju inte så att många adopterar istället för att prova på att göra egna barn om man säger så.
Vad hade min man med detta att göra? Han är väl inget barn heller? Om du blir sårad av denna tråd så kanske du inte ska ge dig in i diskussionen alls... 

Har hört från olika håll (kanske är en myt- vad vet jag...) att det kan vara en skillnad i engagemanget då det inte blir som man tänkt sig med barnet. Om tex barnet blir missbrukare  i tonåren eller kriminell, eller bara allmänt j-a jobbig som vissa tonåringar kan vara så finns inte samma band till barnet som gör att man fortsätter att kämpa med barnet/tonåringen på samma sätt som om man burit och fött det själv eftersom den första anknytningen som sker redan under graviditeten saknas. Min svärmor har tex varit nära att säga upp kontakten med ett fosterbarn som bott hos dem sedan hon var 3 månader för att hon betett sig som en idiot. Hennes äldsta bio- son har alltid varit en idiot- men honom tar hon alltid i försvar...?

Fast man måste ju generalisera, man kan ju inte alltid prata om dig och din familj- det skulle ju bli rätt tröttsamt.
Att det är bullshit tror jag inte.

Det jag menade var: "Hur ska man kunna diskutera något övht utan att generalisera?" Jag diskuterar ju inte dig och de förhållanden som råder i din familj (hur ska jag kunna göra det när jag inte känner er??) utan adoption som samhällsfenomen.  Och då måste man generalisera. Vet du ens vad ordet betyder? Om man tex säger att adoptivbarn generellt mår sämre psykiskt än biologiska barn så är det ju inte sant i 100% av fallen, utan betyder bara att de oftare gör det än biologiska barn. En generalisering.