Hur känns det?

Ett jättebra tips från mig (som visserligen inte fött än) är boken "Childbirth without fear". Den är skriven på typ 1940-talet, men är en riktig höjdare trots det. Jag gick från att vara orolig och nervös inför min förlossning till att nu känna mig förväntansfull och inte ett dugg rädd efter att ha läst den boken. Överlag tror jag på att utbilda sig så mycket man bara kan, det funkar iaf för mig. I mitt fall kom jag på att det som egentligen orsakade mig rädsla var hur jag blev bemött på mvc, och efter att ha läst på massvis har jag nu beslutat mig för att föda hemma istället, och det känns mycket bättre.

Kolla på förlossningsfilmer också, och inte bara sådana där kvinnorna uppenbarligen har enormt ont och lider, utan andra filmer där förlossningen går lugnare till.
">Den här videon är en av mina absoluta favoriter, gråter som ett barn varje gång jag ser den. Det finns så mycket med förlossningar som gör oss rädda, inte minst hur Hollywood visar barnafödsel, och den rädslan föder sig själv när den väl fått fäste.

Lycka till med allt, jag är säker på att din förlossning kommer gå jättebra.

Tack för tipset och har även kollat på lite förlossningsfilmer nu, både lugna och lite mer hysteriska. Måste säga att det va inte alls det jag hade förväntat mig. Det såg ut att göra så ont... men water-birth såg extremt skönt ut
Hur har du tänkt föda hemma, blir det waterbirth eller annat som du tänkt dig?

Jag har alltid varit förlossningsrädd men när jag läste om kejsarsnitt så försvann förlossningsrädslan lite grann (alltså vaginal) och sen brukar jag när jag börjar oroa mig typ tänka mig in att om det skulle hända ikväll så skulle det gå till såhär! osså tänker jag att det inte gör ett dugg ont att barnet kommer ut helt friskt och allt bara går jätte bra och sedan kan jag sova lugnt tills nästa gång jag blir nojig :)

Jag planerar att föda i vatten med hypnobirthmetoden, men sen vet man ju inte hur det blir. Jag hyr en pool av födelsekliniken jag går hos, och den kommer stå i det blivande barnrummet under förlossningen. En del använder dock inte poolen när det väl är dags, för att det inte passar dem eller för att de inte hinner, så vi får se hur det blir.

Om jag inte föder i poolen så blir det nog i mitt sovrum, och då förhoppningsvis på knä eller squattande. Jag har också läst om dykmetoden och har följt andningsinstruktionskurser jag hittat på nätet, eftersom jag vill vara ordentligt förberedd. I "Childbirth without fear" läggs avslappning i första skedet fram som extremt viktigt, så jag har fokuserat mycket på att öva olika sätt att få min kropp att slappna av. Det känns fånigt i början att sitta och djupandas och fokusera på sina knäskålar eller vad det nu är, men efter ett tag när man börjar få grepp om det så verkar det faktiskt både vettigt och rätt.

Bara kul :) önskade någon kunde gjort samma för mig .
ehm..3-4 månader kanske :) .
Förstår dig . Det var jag också rädd för . Men allt gick ju bra . Man ska bara va lugn och lita på sin inre styrka:)

Något ja kan rekommendera är att ta någon sorts olja som man kan smörja in med där nere innan barnet föds fram , de ska jag nog ha om ja får något mer barn i framtiden .. Kom inte ihåg vad den hette nu . men de kan man säkert bara fråga sig för . 

 

Jag fick en sfinkterruptur grad 3-4. Sydd fortlöpande under narkos. Altså vet jag inte hur många stygn jag fick men såg ut som en ryamatta där nere. Första veckan var jobbig. Gjorde ont att sitta och gå och väldigt nervöst att gå på toa även om det inte gjorde ont. Men sedan blev det snabbt bättre! Vecka 3 kände jag knappt av det längre och någon månad efteråt kände jag mig bara svag i musklerna men det tränar man ju upp med knip. Så även om underlivet inte "egentligen" är läkt på flera månader, så känns det inte nödvändigtvis jobbigt i flera månader.

Om du är rädd för förlossningen så gå på aurorasamtal ! 

Hos vissa kvinnor läker underlivet aldrig helt utan de får kvarstående problem som samlagssmärta, urininkontinen, analinkontinens eller framfall. Ville bara inflika det, många som inte vet det!

Jag upphör aldrig att förfäras över hur otroligt osolidariska kvinnor kan vara när det gäller födsel. Vad tycker du att du tillför genom att säga detta? Mer rädsla hos en redan potentiellt förlossningsrädd kvinna?

Tänk dig att du ska åka Vasaloppet. Du ser fram emot det, du har velat åka länge. Vad säger de som redan åkt Vasan till dig när du berättar? Säger de att du antagligen kommer ramla och bryta båda benen? Att du aldrig kommer klara dig förbi första porten? Att du är idiotisk som tror att din kropp är gjord för att åka skidor? Att det kommer göra ont och att du kommer vilja ge upp? Berättar de om de som förfryser tårna och som tvingas leva resten av sina liv med nervsmärtor från detta? Nej. För det vore en helt otroligt asig sak att göra. Istället säger de: "Vad roligt, lycka till!". Kanske ger de ett par tips på hur det kan bli enklare, eller roligare, att skida. Så borde det vara med födsel också, bilden vi kvinnor får idag är alldeles för ensidig och kan bara, bara skrämma upp oss mer.

Det går inte att förneka att det finns kvinnor som får problem som de du nämner, men i de allra flesta fall får man inga bestående problem, och det finns sätt att minska risken för att man får problem. Ett sätt är att inte ta en epidural, t.ex. Ett sätt att undvika epidural är att undvika värkstimulerande dropp. Ett sätt att undvika värkstimulerande dropp är att utbilda sig om födsel, så att man kan säga nej när sjukvården föreslår åtgärder som kanske inte behövs.

Fruktan har en inverkan på hur kroppen hanterar förlossningar. En rädd kvinna har sämre fysiologiska förutsättningar att hantera en förlossning än en lugn kvinna har. Sluta skräm upp varandra, vad tjänar det till?
 

Jag var också väldigt rädd, men genom att läsa massor om förloppet, träna andning och avslappning kände jag mig lugn när dagen kom. Jag kunde vara avslappnad hela tiden, för jag visste vad som hände! För mig var förlossningen ungefär som jag föreställt mig. Det gör sjukt ont - absolut - men det går! Man klarar det! Och som någon skrev ovan, läser man på vet man vilken smärtlindring som finns om det skulle behövas. Min förlossning tog ca 12 timmar från vattenavgång tills min fina dotter föddes. 1 stygn behövdes. Du kommer att klara det finfint. Bara det faktum att du redan börjat fundera kommer säkert att leda till att du är väl förberedd, och det tror jag är nyckeln till att hålla rädslan i schack. Lycka till!

Har fött 5 barn vaginalt och snittats en gång har aldrig spruckit och har haft relativt lätta förlossningar har bara haft lustgas och det har funkat kanon! Snittades då sonen låg i säte och det var värre än att föda vaginalt enligt mitt tycke!