Att bjuda in till Fars Dag

Vi har aldrig firat vare sig mor, fars eller namnsdagar i vår familj.
Däremot vill vi gärna vara tillsammans och umgås, så jag blir glad för varje tillfälle mina barn vill spendera hos oss.
Och jag njuuuuter av att få rå om dom ett litet tag igen.

Sen skiter jag i om dom kommer för att få en gratismiddag eller om dom kommer för att få träffa oss, jag hoppas förstås på det sistnämnda, men om det skulle vara det förstnämnda så blir det ett gyllene tillfälle för mig att visa hur trevligt det är att vara hos oss så dom vill komma tillbaka.

Jag har sett hur dåligt föräldrar till vuxna barn mår när barnen inte vill umgås längre, jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte är så för mig.

Men för att svara på din fråga ts, Nej, man måste inte fira, man måste inte bjuda in barnen och dom måste inte fira någon för att dom kommer på middag.
Man måste ingenting, man gör som man vill med det.           

Det handlar inte om var jag vill vara, det handlar om att det aldrig är de som tar initiativ till firande.
Om man vill uppvakta sin far, tycker jag inte att man sitter och väntar på en inbjudan, annars tänker man inte uppvakta. Fars Dag ska man väl inte vara tvungen att bjuda in till själv, för att bli uppvaktad? 

Vilken konstig fråga.

Det är väl samma med födelsedag! Det är klart att de flesta förväntar sig att bli firade. Hur själva firandet går till är ju olika, jag brukar bjuda min man och min pappa på middag och de får en liten present, eller så går vi ut och käkar och då brukar min pappa bjuda.

Men om den som ska firas inte vill firas så gör man ju förstås inte det. Som sagt, frågan är ju lite skum, du får nog förtydliga vad du egentligen menar.

Men det spelar väl ingen roll vem som tar initiativet till ett firande, snacka om att leta fel och försöka skapa drama helt i onödan!

Get a life, är mitt råd!

Menar du att de ska bjuda in sig själva?
Det om något är väl mer ouppfostrat.
Hade de bjudit hem sig själva till er på middag hade du ju garanterat gnällt om det.
Bjuder du hem folk till dig på middag varje gång någon fyller år eller blir du hembjuden till födelsedagsgrisen?

Men såna petitesser tycker inte jag man ska bry sig om, livet är för kort för det.
Vill man umgås, så tycker jag man kan bjuda in, jag tror dessutom att det är så självklart för dom flesta unga vuxna att mamma och pappa fortfarande är dom som tar intinativen till familjetillställningar, precis som dom gjort hela deras liv, för så var det ju när dom var barn och barn är dom ju  fortfarande, till sina föräldrar.

Det där med att tänka så långsiktigt att man själv bjuder in och visar att man vill umgås, att man ser föräldrarna som egna individer, det tror jag kommer rätt sent.
Dom är föräldrar och står för något annat, det är inte som med andra kontakter, det är där man kan släppa på kraven och veta att man alltid, alltid är älskad och välkommen.
Den sista bastionen och det sista skyddsnätet när allt annat går åt skogen.
Dom är tryggheten långt upp även i vuxen ålder och så ska det nog få vara, föräldrar ska vara en fristad.
Vilka skulle annars vara det?        

När jag fyller år o vill bli firad brukar d va så att JAG bjuder in till kalas!
E d inte så d brukar funkar?

Ar det relativt vuxna barn det handlar om? 

Jag tycker att man som parter ser till att fira sin partner da barnen ar for sma for att fixa sant, tex hjalper till att rita ett fint kort, kanske koper nat litet till fran barnen som de kan ge, fixar mysig frukost/lunch/whatever, alla tycker om lite uppskattning da och da.

Ar barnen vuxna, da tycker jag de kan sjalva se till att bjuda ut lilla pappsen pa en trevlig brunch eller bjuda hem honom till sig pa en mysig fika. Sa funkar det i de flesta familjer i min bekanskapskrets.  

Jag bara undrar.... tycker det är tråkigt att bli kallad "snålrygg", etc.
Det är intressant att höra hur andra gör.

Mors dag och Fars dag slutade vi i min familj att fira för ett antal år sedan, ungefär när jag skilde mig.
Ville inte lägga det på barnen, tyckte att födelsedagar och jul räcker.

Därför tycker jag att det är konstigt att stora (vuxna!) barn inte tar initiativet till firande, om man vill uppvakta sin pappa. För mig är det skillnad på de dagarna och födelsedagar. Tycker mest att det är ett kommersiellt jippo.

 Intressant att läsa vad  ni skriver, men jag betackar mig för (anonyma) påhopp.

Det är lite det jag menar.
Han gör massor för dem annars, varför kan de inte ge igen lite, om de nu vill uppvakta?

Jag t.o.m. föreslog det lite diskret, eftersom jag kommer vara bortrest fre-lör, att de kunde göra något pappa-kul då... 

Ok, så för att ni i er familj bestämde er för att låta bli firandet så ska din mans barn också göra det för att inte du ska bli sur?

Vad tycker deras pappa, har han något emot att bjuda hem alla barnen på fars dag? Är han lika bitter angående det som du är? Vad har du egentligen med saken att göra?

Är jag bitter och sur?

Du läste inte mitt senaste inlägg, va? 

Du låter rätt bitter och sur ja.
Tycker de att fars dag är en stor grej?
Min pappa bjuder alltid hem oss barn och jag tackar självklart ja eftersom jag gillar att umgås med honom. Hade han inte bjudit hem hade jag nog inte firat på något annat sätt än ett telefonsamtal, fars dag är bara ett jippo egentligen.

Min pappa ställer upp jättemycket, jag ställer upp för honom med. Men när det gäller just fars dag så är det ju upp till honom att bjuda om han tycker det är viktigt. Jag gör gärna saker för honom annars, när jag själv vill det.

Brukar du köpa med dig en present? Frågar mest för jag undrar hur andra gör. :) Vi firar, och köper oftast något litet.

Druantia: ja, jag och syskonen lägger alltid ihop till en present.