Otrogen pojkvän - när kommer förtroendet tillbaka?

Det är nog individuellt , vissa par klarar det andra inte. Men jag tror det vanligaste är att man inte klarar det , en otrohet förstör allt för mycket på alla plan. Tycker du just nu ska tänka mer på dig själv än ditt förhållande , mår du dåligt av att fortsätta i ditt förhållande är det nog inte värt det , då är det bättre att lägga tiden på att må bra igen.

Det är trotts allt inte upp till dig att rädda ert förhållande efter HANS otrohet , det är upp till HONOM. Det är trotts allt han som försatt er i denna situation och fått dig att må såhär , då är det oxå upp till honom att se till att du mår bra igen. Gör han inte det borde du fråga dig om han förtjänar en andra chans ? Detta är en viktig punkt som måste tas upp , de flesta som är otrogna vill med alla medel undvika att ta konsekvenserna för sin otrohet , den ska helst sopas under mattan så snabbt som möjligt så att allt kan återgå till det normala på en gång. Det är FEL och låt honom inte tro att ni bara kan glömma det och gå vidare , först måste ni försonas kring otroheten INNAN ni kan börja diskutera kring relationsproblemen.

Du får även tänka på att en otrohet tar lååång tid att komma över , du får nog räkna med att ert förhållande inte kommer vara bra på rätt lång tid. Och du borde kanske sätta en tidsgräns , om du fortsätter må lika dåligt när ni kommit till den gränsen så är oddsen stora att ni inte kommer återhämta er.

Har ni provat familjerådgivning ?

Gör slut!!! En gång otrogen alltid otrogen!!!

Förtroendet och tilliten finns i dig TS. Det kommer när du bestämmer dig för att du tror och litar på honom. Han kan inte göra något för att du ska känna det.

Det är du som tänker på honom med den andra så det är du som får sluta göra det.

Psykologi är inte ett sätt att hypnotisera någon till att tänka annorlunda. Det handlar om att INSE att tankarna kommer från den egna hjärnan och att man själv är ansvarig för att tänka annorlunda.

Gör dig och honom en tjänst genom att antingen ändra ditt sätt att tänka om du vill ha ett förhållande med honom eller säg till honom att du inte kan komma över otroheten.

Vissa tar det bra och kommer över fort, andra tar det längre tid för. Det är ett aktivt val att börja lita på den som har bedragit. De vilka har bedragit kan och ska så klart vara alltid öppna och inte dölja ett skit.

Jag tror att de flesta inte fixar det.

Villkorligt frigiven på livstid låter inte kul.

När förtroendet är borta finns inget kvar att bygga relationen på så du har helt rätt.

Men jag skrev ju att allt är bra mellan oss när vi SES, (vi är inte sambos längre utan bor på varsitt håll), men när jag är ifrån honom så får jag dessa tankar och man vill ju inte behöva flytta ihop för att det ska avta

"Faktiskt så var det mestadels hans fel eftersom han började ta mig för givet och när jag försökte allt vad jag kunde för att rädda förhållandet så gjorde han inget, så jag gjorde slut."

Allting har två sidor. Kanske försökte du släcka en eld genom att vifta frenetiskt med en fjäder? Vad jag försöker säga är att man ibland försöker applicera sitt eget tankesätt på någon som inte alls tänker likadant och då blir det fel. Bara en reflektion - som inte behöver stämma.

Min pojkvän har varit otrogen flera gånger, har haft bevis och inte bevis. Jag älskar honom otroligt mycket och har inte heller några vänner kvar pågrund av att ingen förstår mitt tankesätt. Jag tar tillbaka honom för att han är en sån stor del av mig och det enda jag har kvar, jag ser inte mig själv utan honom. Men tillbaks till saken, nej fina du. Det går inte över. Första perioden av vårat förhållande visste jag om det men var för rädd för att säga till, sen anklagade han mig för det och då släppte jag bomben. Jag rabblade upp kanske 12 tjejnamn och det blev ett stort bråk mellan oss, efter ett tag förlät jag honom men det kom hela tiden upp nytt, periodvis. Han är en periodkille. En period är han snäll gullig och får mig att känna som the only one, andra perioden drar han sig undan och jag får tillbaka den där äckliga magkänslan som alltid visar sig vara rätt. Han har gjort mig till ett kontrollfreak, jag blir hysterisk om jag inte får se hans medleanden eller vem han är med och han klagar på att jag alltid har ett polisförhör med honom vaje gång jag ringer upp. Det han inte förstår är att det är han som gjort detta mot mig, han har gjort mig till denna person. Har även blivit slagen när jag har torskat honom om hans små fjortis brudar. Så nu förtiden vågar jag inte längre fråga var han är ens... Det är trauma och jag kommer aldrig kunna lita på en kille igen, min syn på killar är förändrad och jag vet inte vad som kan göras för att rätta till den. I perioder vill jag lämna honom men jag får alltid en illamående känsla och blir jätteledsen när jag ser han i mina tankar utan mig, det går inte. Jag borde lämnat han från början. Det är som en ond cirkel. Det är som en spik i hjärtat, första gången du blir tillsagd om at det är fel spik tar du inte ut den. Du låter den rosta och tillslut är de försent, du vet absolut inte hur du ska kunna få ut den därifrån utan att kunna såga ut en stor bit av ditt hjärta. Men jag älskar honom, det gör jag verkligen.

Jag var otrogen och först nu börjar min kille känna lite förtroende för mig igen och behöver inte ha 100% koll på mig. Ibland faller han tillbaka och ringer mig när jag är ute för att kolla men 9/10 ggr så gör han inte det. Det har tagit typ 2-3 år.

Det släpper NÄR och OM du bestämmer dig för det. Så enkelt är det, att tro att det ska finnas någon förutbestämd tidsram är naivt. Vad du gör nu är bara ohälsosamt för dig, honom och eran relation så mitt tips är GET OUT

För mig går det inte över och jag kan aldrig ta tillbaka en snubbe som vänstrat. Han kommer alltid att misstros i mina ögon och det går inte att bygga ett bra förhållande på det. Det faktum att du känner att du behöver ha koll på honom gör att ert förhållande bryts ner efter hand. Vill du verkligen vara ihop med en som varit otrogen? Det kommer hända igen...

Förtroendet kan komma tillbaka OM han jobbar stenhårt på att vinna tillbaka den, den kommer inte tillbaka av sig självt. Dessutom tar det oftast lång tid. Mao är det helt beorende av er båda, inte bara dig eller han, han måste bevisa för dig att han går att lita på trotts han tidigare bevisat att han inte gick att lita på, ingen lätt uppgift kan man tycka. Du i sin tur måste vara beredd att ge honom chansen att bevisa att han går att lita på.

Jag tror såhär... när du träffar någon du blir kär i så gör du dig en bild av personen, hur personen är. Oftast är det en positiv bild med saker man gillar. När personen sen går ut och gör något dumt (som att vara otrogen) så faller hela den bilden du gjort dig av personen, personen är inte längre den du trodde h*n var. Han var inte så genomärligt och pålitlig som du trodde, han visade sig vara kapabel till att svika och ljuga.

Du tvingas bygga dig en ny bild av personen, som även innehåller hans brister, vilket i sin tur innebär att du måste förhålla dig till denna nya bild känslomässigt. är det här någon jag tycker om? Är det här någon jag kan lita på? Är det här någon jag kan tänka mig dela mitt liv med? Delar av bilden är kanske fortfarande desamma, han har fortfarande saker du tycker om, men det finns nya pusselbitar som kanske inte är så attraktiva.

Det är i denna process (att bygga sig en ny bild av sin partner) som hans beteende är helt avgörande, om han jobbar stenhårt på att vinna tillbaka ditt förtorende, visar genuin ånger etc, så är chanserna större att slutprodukten blir en positiv bild av honom. Om han däremot slingrar sig, ljuger , mörkar, etc... så är chanserna strora att slutprodukten blir en alltigenom negativ bild som blir väldigt svår att försöka leva med.

Den processen är oftast väldigt jobbig för båda, och man måste nog ställa sig frågan hur långt man är beredd att gå för att rädda förhållandet , till vilket pris. Är det värt att rädda ett förhållande men till priset att man misstrivs i den? Är det värt att leva i ett förhållande där man inte kan slappna av, lita på sin partner? Hur påverkar det mig? Är jag fortfarande sama person som förr eller har det förändrat mig? Är det värt det? Är det värt att förvandlas till någon man inte gillar för att rädda förhållandet?

Jag personligen tycker att det är viktigt att man sätter en rimlig tidsgräns för hur länge man tänker ge det, om man fortfarande mår dåligt efter att den tiden passerat så borde man börja fundera på att bryta upp. Hur lång en rimlig tid är vågar jag inte svara på, det är nog individuellt för olika människor

Du måste bestämma dig om du ska förlåta honom eller inte. Stannar du måste du förlåta honom. Du får helt enkelt hindra dig själv från att ha kontroll på honom jämt och ständigt, det kommer vara jättejobbigt i början men det måste bli så. Jag tror att ändrar du ditt beteende kommer känslorna i kapp det är lite som KBT.