Tvinga barn till umgänge

Bästa är om barnen själva ringer sin pappa och talar om att dom inte vill åka dit så inte pappan sätter åt dig för att hindra umgänget.

Nej!
Man får aldrig tvinga ett barn som inte vill åka till den ena eller andra föräldern.
Om de inte vill trots din uppmuntran är det något fel.
Kan vara en period i utvecklingen frigör sig från den ena eller andra föräldern och då kan man kanske behöva samtalshjälp för att överbrygga detta när barnet inte naturligt "måste" umgås med en eller annan förälder.
Men om båda föräldrar är införstådda med att det ser ut så här genom barnens utveckling kanske man kan sitta i båten och bibehålla kontakten men inte forcera. Men jag skulle nog rekommendera att ta hjälp av barnpsykolog BUP.

Om det är något annat fel som gör att barnen inte vill till pappa, då ska dom inte dit! 

varför skriker han jämt?

Tyvärr så måste man det ibland, t.ex. när det finns en färsk dom på att umgänge ska ske, fast det så fint heter "Xxx har rätt till umgänge" så betyder det i själva verket att Xxx SKA ha umgänge med den andre föräldern tills något påtagligt inträffar.
Att skrika, knuffa på barnen, supa och vara totalt känslokalla inför barnen ingår inte i tingsrättens bedömning av "påtagligt".
Hur Tingsrätten kan se det som "barnens bästa" att ha det på så vis varannan vecka eller varannan helg förstår jag dock inte, skulle det inte vara bättre att underhålla kontakten genom dagumgänge där umgängesföräldern gör något med barnen som alla kan tycka vara roligt så att det blev en mer avslappnad situation.

Nej! det är alltid du som den "skickande" föräldern som ansvarar om du skickar ett barn dit där du vet att det kommer fara illa fysiskt eller psykiskt.
Inget lätt ansvar att axla. 

Enligt barnkonventionen låter det så ja och verkligheten hade varit mycket enklare om det sett ut så också, men i sverige står lagen/tingsrätten tydligen över barnkonventionen och man klassas som en icke samarbetsvillig förälder om man håller sina barn hemma utan mycket påtaglig grund.
Att barnen i alla instanser man kan tänka sig talat om hur föräldern beter sig och att dom är rädda för denne är något som tingsrätten inte tar hänsyn till för att ALLA barn mår bäst av att ha ordentligt umgänge med båda sina föräldrar.
Önsketänkande, javisst, men det finns undantag från dessa "alla" barn, några mår helt enkelt bättre om dom slapp sin andra förälder helt och hållet.

Pratade om just denna sakern i dag med min advokat.När barnet är 10-12 år gammal får det själv bestäma om det vill åka till pappan el ej.Även om där finns tex ett domslut på varannan v boende...Vid den åldern lyssnar man på vad barnet vill och man som förälder kan inte påverka det.....

stor skillnad på 10 år och 12 år.

en 10åring har inte lärt sig samma typ av konsekvenstänkande som en 12 har.

  

  

Det är så olika från individ till individ, min 10 åriga bonusdotter har bättre konsekvenstänkande än sin 14 årige bror.

Det här kallas för psykiskt och fysikskt misshandel. Samma för mina barn fast de är mycket mindre. Ta kontakt med soc NU. och berätta detta. Allt för att skydda barnen. Kräv att om barnen skall träffa pappan så skall en kontaktperson vara med och skydda dem. Blir det bråk skall barnen åka hem till dig igen.

Läs den här:
http://www.socfamratt.se/vardnad/umgaengesstoed

Om du vill så får du skriva mig privat så stöttar vi varandra

kram  
  

Jag ger dig ett varningens finger. Hade mina barn börjat bete sig så, hade jag rört upp himmel och helvete. Tagit olagliga vägar om så behövs.

Barn ska vara med bägge sina föräldrar, inte duperade, och ska inte få bestämma själva tills de är 18år. Då är de myndiga och kan bestämma själva.

kanske lite tidigare än 18 men med det inte sagt hur mycket tidigare...

läs ts.. jag instämmer här till fullo.

dock ej olagliga vägar.