ledsen och gråtfärdig konstant, känner någon igen sig?

Jag känner igen den där känslan av att gråten bara kommer! Jag blir sådan av lite olika orsaker: pms, sömnbrist, stora förändringar i livet eller en livssituation där jag känner mig pressad. 

Här har du en till, men jag genomgår just nu är enorm livskris.

Jag har haft sådana perioder i livet och nyckeln för mig var att mellan 'doppen' ta itu med det som fick mig att må dåligt.
Mest låg det i en attitydförändring i mig själv och att lägga mer fokus på positiva saker och sådant som gjorde mig glad. Det och i att tillåta känslan att finnas och se den som ett symptom snarare som ett problem i sig själv. Att må dåligt över att man mår dåligt gör ju inte precis saken bättre.

Försök göra små förändringar för att göra vardagen lite lättare/roligare/vackrare. Plocka undan saker du inte tycker om och gör plats för saker som du kopplar till glada minnen eller som bara får dig att trivas lite bättre.

En sak som jag har märkt påverkar mig lite är också kylan.
Inte så mycket mörkret eller det andra som hör årstiden till, men att bli nerkyld är ett enkelt sätt att få mig på dåligt humör. Håller jag mig bara varm så mår jag bättre, så det är också ett litet 'vardagsknep' som funkar för mig.

Jag tycker att det låter som en depression... boka en tid på vårdcentralen så får du prata med en läkare som kan skriva ut antidepressiva till dig. Det brukar lätta efter ett par veckors behandlingstid...

Det viktigaste är att du inte nöjer dig med piller utan tar hand om dig själv, promenerar och lyssnar på vad din kropp orkar med, kanske orkar den bara vila, låt den göra det då.

Kram!   

jag klarade inte av p-piller för jag blev jätte ledsen av dem :(

Åh, vad jag känner igen mig. Jag är precis likadan nu. Det har hänt många svåra saker gång på gång nu och jag gråter vid minsta lilla nu. Jag vill inte belasta mina barn (är skild) utan försöker hålla masken de veckorna jag har dem men "bryter ihop" när de är hos sin pappa .På jobbet har de nog inte heller märkt någonting. Mina föräldrar och syskon är mycket stöttande men jag avskyr när folk tycker synd om mig och därför undviker jag kontakt med dem just nu. Jag vet att det här är övergående men just nu känns precis allt meningslöst.

Jag skickar styrkekramar och hoppas du mår bättre snart. 

Jag har alltid gråten inpå mig när jag inte äter antidepressiv medicin vilket jag inte gör längre. Tröttnade på biverkningarna.

Jag gråter åt vackra saker, av trötthet, när jag tänker på dom jag älskar o  spec mina katter, gråter av ovisshet, av ångest .... 

jag gråter också av allt, FAST jag äter antidepressiva

Hej, jag med.

Jag har börjat tappa min personlighet, mitt minne och mina önskningar pga den här jävla depressionen...

Är endast lycklig i små perioder.

Testa genast att sluta med pillren. Hormoner gör jättemycket med kroppen. Dom förstörde ett helt år för mig, jag bara grät och grät. Jag varje gång min man gick till jobbet! Jag är nästan hundra på att det är pillren!

Jag är precis som du.
Det började i samband med min andra graviditet..
Han är tre år nu.
Har haft en bättre period på ungefär ett år men har ätit antidepp konstant sedan en personlig kollaps när han va tio månader. I somras blev jag sämre igen och nu är allt grått.
Vågar knappt prata om det längre för alla runt mig vet och tycker nu att det är "normalt" för mig att må dåligt. Tror på höstdepp för min del.. Eller snarare intalar mig själv att det är höstdepp.
I ditt fall är jag övertygad om att du är deprimerad.
Antingen är du stark nog att ta dig ur det själv med såkallade självhjälpböcker och positivt tänkande..
Eller så måste du söka hjälp.
Jag borde söka hjälp igen.
Men jag drar mig.. Hoppas det ska gå över.
JAG VET att det är önsketänkande, men jag orkar inte be om mer hjälp.
Håller tummarna för dig. Lycka till.
*snyft*
Kramizar Sofia

Tack så mycket för svaren, skönt att veta att man inte är ensam om att må såhär konstigt. Jo jag tror fan jag slutar med mina p-piller ett tag och ser hur det känns. Känns det bra så slutar jag nog med dem på heltid och jag tänker inte ens försöka mig på andra märken av p-piller då, om mitt humör beror på dem så slutar jag med dem, helt och hållet och kör med kondom istället, men känner mig så egoistisk då...
kan jag verkligen göra så? bara sluta med mitt preventivmedel för att jag mår dåligt av dom?
Hur förklarar jag för pojkvännen att det är p-pillerna som får mig att må såhär dåligt?

och om mitt humör inte blir bättre när jag slutat med p-pillerna får jag nog söka hjälp av läkaren.

Tack så mycket för era svar och era erfarenheter!
KRAM!
 

Hur är det egoistiskt? I så fall byt pojkvän! P-piller är en främmande substans som du stoppar in i din kropp som går upp i din hjärna och möblerar om och hämmar de grundläggande, naturliga ordningarna. Du har EN kropp. Var rädd om den!

Du har rätt, och när jag sa till min pojkvän att jag skulle ha ett uppehåll från mina p-piller, så sa han okej, och verkade inte alls ha något emot det. Så jag blev lite osäker och frågade om hans reaktion, och han sa då: jag bryr mig inte, så länge du blir glad igen så bryr jag mig inte hur länge du är utan p-piller, jag saknar att vakna upp av att du studsar på madrassen av glädje för att solen skiner in genom sängen eller för att du bara sovit bra, det var väldigt, väldigt länge sen du vaknade glad älskling. och jag saknar det.
När han sa det, så förstod jag att han också hade märkt att jag blivit ledsen för jag har slutat göra sånt jag brukar göra när jag är glad. Jag blev helt rörd när han sa det sådär.
 

Vad bra :o) Sen tror jag många killar som "kräver" att tjejen ska äta piller inte har en aning om riskerna och sidoeffekterna. Upplyser man dom bara så blir dom oftast lite rädda istället.

jo men precis, han var mycket med tillmötesgående än jag trodde han skulle vara :P 
jag undrar, jag äter ju Cilest 28, som har 3 rader med hormonpiller och 1 rad med sockerpiller(veckan då man får sin "mens"). 
Jag börjar alltid en ny karta på en måndag, så varje ny rad börjar då också på en måndag. 
Gårdagens, tredje radens första piller, tog jag igår, och sen några timmar senare på kvällen hade jag o pojkvännen sex, och han kom i mig, men sen rann nog de mesta ut ur mig...
Det jag undrar nu, är det säkert för mig att sluta ta mina p-piller nu, eller finns de risk att jag blir gravid?
Kan jag sluta med mina p-piller nu? kan jag strunta i att ta dagens tablett? om jag tar dagens tablett nu bara, blir jag skyddad då?
Är jag skyddad eller inte med tanke på att vi hade sex igårkväll?
Pojkvännen tyckte nämligen jag borde sluta med mina p-piller nu på en gång med tanke på hur dåligt jag mår av dom(fick en gråtattack igårkväll när vi skulle sova).
 

känner oxå igen mig.

mitt kom som en flodvåg i våras.. och jag har vart sjukskriven sen dess.. äter anti depp som gjort att jag ökat mer än 10 kg i vikt..
känner ingen stor förändring.. hopplöst.. har hamnat i en depp period nu igen.. pallar inte.. varför!  

jag fick samma problem 10 år sedan. åt p-piller ett par månade och blev självmordsbenägen. slutade direkt då jag insåg att det inte var jag. efter det käkat antidepressiva och gått hos kuratorer då jag gråter hela tiden. läkarna borde ta tag i detta. det är inte ok att folk ska behöva lida resten av livet. jag slutade vara vegetarian för en månad sedan och kunde med det sluta helt äta antidepressiva. tack till en kompis som är diabetiker och kände igen symptomer. läkare anser att om man gråter så ska man till en kurator och äta antidepressiva. det är tydligen svaret på allt. gud förbjude att de kan göras en utredning. gick in och krävde att mina hormoner skulle kollas, men inget fel där. så hänvisning till psykolog då INGET är fel på mig. ville inte diskutera andra vägar. psykologen förstår inte varför jag är där eftersom jag inte gråter av någon anledning. läkaren vill jag ska testas för adhd, men varken jag eller psyk anser att jag har de symptomen. så fortsätter ett liv som har varit meningslös i 10 år tills man orkar gå igen och gråta hos doktorn och bli otrevligt bemött.

Usch vad jag känner igen mig. Sådär har jag varit senaste 1,5 åren. Dock har jag inga ppiller att sluta med. Men får verkligen hoppas att det är det enda som behövs för dig och att allt blir som vanligt för dig igen sen

Är knäckt och ha inget självförtroende längre. Aldrig glad .
Inga drömmar kvar.
Min sambo och jag har gått åt varsitt håll. Efter 20 år. 
Men den här känslan har jag haft långt tidigare. 
Vet inte vad jag ska hitta på. 
Allt är skit  Ett stort svart hål