Krigsleksaker!

Jag håller nog med Veladis i stort, tror jag.

Å ena sidan så tycker jag inte om rena krigslekar. Jag blir illa berörd. Jag tycker krig är otäckt, jag vill inte att min son ska låtsasdöda och se det som något kul, utan han ska ha respekt för ordet.

Å andra sidan så vet jag att det är ytterst viktigt att man som barn får leka att man dödar monster etc så att man kan känna sig stor och mäktig för en stund (barn är rätt maktlösa och de vet det). Jag gillar rollekar med hjältar, där ingår hos oss en hel del fäktning med både pirathuggare och lasersvärd. Ibland samtidigt. Sonen är mäkta imponerad av sin farbrors knallpulverpistol som ser ut som en gammaldags cowboypickadoll och låter. Legogubbarna slåss så det ryker och vi spelar glatt tv-spel med lego star wars och Pirates of the caribbean.

Precis som Veladis så försöker vi hålla ett öga på leken så att den är schysst, så att alla kan vara med, alla är nöjda, ingen blir förfördelad och att den inte är brutal. Jag vägrar bli dödad ens på lek och det accepterar min son utan att blinka. Vi har en hel del diskussioner om moral och om varför tex Yoda är den bästa jedin - är det för att han är klokast eller för att han är bäst på att slåss?